Bidrag till studiet av släkten Rijfs kyrkobyggarverksamhet
av
William Wik

THOMAS RIJF OCH HUSTRU MAGDALENA LARSDOTTERS TESTAMENTARISKA AVHANDLING AV DEN 14 AUGUSTI 1801.

Utdrag ur Nykarleby tingslags dombok för år 1802:

Thomas Rijf och hustru Magdalena Larsdotters testamentariska avhandling av den 14 augusti 1801.

»Den 28 aprill F.m. 1802:

15. §.

Till Lagfarts erhållande inlämnade H. Exped. Befallningsman och krono Länsman Hans Cederman å Byggmästaren Jacob Rijfs vägnar if: Socklot by, följande Updragelse:

Sedan jag Thomas Rijf och min kära hustru Magdalena Larsdotter nu mera hunnit til tämmelig hög ålder och vår hälsa och krafter i naturlig fölgd deraf så af tynat, at vi icke som vederbör, förmå häfda och skjöta vare hemman, hafve vi varit omtänckte at i tid förekomma den vanhäfd hemmanen derigenom kunde undergå, och således funnit bäst at updraga och begåfva samma hemmans delar; nemligen af Ahlnäs skatte hemman, hvaraf vi äga hälften eller 11/48 dels Mantal, gifve vi åt vår Son Läne-Byggmästaren Jacob Rijf och hans barn 2/3 delar eller 11/97 dels Mantal, och af Tågs skatte hemman bestående af 1/4 dels Mantal, erhåller bemälte vår Son Jacob och dess barn äfven 2/3 delar eller 1/6 dels Mantal, bägge belägne i Socklot by, och NyCarleby Sokn, emot det vår yngre och med döden redan afgångne Son Byggmästaren Carl Rif för sig och sin dotter förut erhållit andelar uti Ahlnäs och Mansforss skatte hemman i samma Sokn och by. — de återstående andelar af begge ofvannemde hemman, nemligen 1/3 del af Ahlnäs eller 11/144 dels Mantal, samt 1/3 del af Tågs eller 1/12 dels Mantal gifve vi bemälte vår afledne son Carls dotter Susanna Elisabeth, dock med det villkor, at i händelse hon dör oförsörgd eller utan bröstarfvingar böra desse sidstnemnde andelar tillfalla vår äldre Son Jacob och hans barn.

Och som våre döttrar Anna, Helena, och Margaretha i utlösen från hemmanen böra undfå 4000 Dr kopparmynt eller 222 Rdr 10 sk 8 rst tillsammans efter överenskommelser och föreningar af den 23 Februari 1790 och 14 Martti 1796, hvaraf hvardera tilkommer 74 RDr 3 skr 6 2/3 rst: och Margaretha redan erhållit 166 RDr 32 skr, som åberopade föreningar närmare utreda, samt således 92 RDr 28 skr 5 1/3 rst: öfver sin Stipulerade andehl i utlösen, så bör hon til sine systrar som ännu intet fått, återbetala sagde 92 RDr 28 skr 5 1/3 rst:, så mycket mera som hon och hennes man förbundit sig til erläggande af fulla utlösen; Och bristen för Anna och Helena fylles ifrån gården med femtiofem RDr, 26 skr 8 rst:, hvaruti Jacob som nu blir ägare af 2/3 delar uti hemmanen, deltager med 37 RDr 1 skr 9 1/3 rst: och Carls dotter får 1/3 del med 18 RDr 24 skr och 10 2/3 rst:. —

Alla Lösören tilfalla Jacob och hans barn; men mina och min hustrus gång och sängkläder delas efter bägges vår död uti fem lika lotter emellan våra barn.

Enligt denna updragelse och gåfva förbliver jag och min hustru uti ett bo- och matlag med Son Jacob och dess barn intill vår död hvarefter dem åligger at oss til grafven anständigt befordra; men i händelse vi, emot förmodan, icke kunde förenas uti ett bo, för Son Jacobs mellankommande tidigare dödsfall, eller andre orsaker, så förbehålla vi oss i vår öfriga lifstid, årligen Tijo tunnor Spannemål hälften råg och korn, tvänne mjölkande kor och fyra fåhr, om hvilkas tilbörliga och tilräckeliga föda Jacob och hans barn böra besörja, samt Ett Lispund färdig och rengjord hampa; hvilken Sytning dock vid enderas, min eller min hustrus död, til hälften kommer at förminskas.

Sluteligen anmärkes, at jag och min hustru behålla värdskapet intill vår död, som med namns och egenhändiga bomärkenas undersättande i wittnens närvaro bekräftes. — NyCarleby den 14 Augusti 1801. —

Thomas Rif. bom.

Magdalena Larsdotter bom.

Med ofvanstående mine kära föräldrars gjorda författning förklarar jag mig nögd, ut supra.

Jacob Rijf

Till Vittnen

P: Appelberg.

Georg Kjellman.

I anledning hvaraf 11/96 dels Mantal af Ahlnäs och 1/6 dels Mantal af Tågs skatte hemman i Socklott by, för Sökanden Jacob Rifs räkning första resan blef upbudet, utan tilkännagifvet klander; men Sökanden hvilken försummat at, jemlikt kongl: förordningen den 13de Junii 1800, med ofvan intagne gåfvobref lagfara, derföre bötfälles til Stämplade Papperets värde eller 1 RDr 12 skr de fattigas ensak. På Härads Rättens vägnar» (Underskrift saknas) RIJFSKA RUNDELN Vid sekelskiftet 1700—1800 genomfördes uppförandet av en stor bostadsbyggnad på Ahlnäs. Förmodligen hade Jacob Rijf ritat bygget. Jacob bosatte sig sedan där med familjen. Byggnaden kallades »Rundeln», emedan den bl.a. hade en stor, rund sal i övre våningen. Fasaden mot söder var i halvcirkel placerade pelare, som bar upp den runda, övre delen. Byggnaden var den största i nejden och skattade för 25 fönster inkl. gården på Tågs, vilken var en stor bondgård av vanlig typ, troligen försedd med 7—8 fönster. Skatteläggningen vilade ännu 1801 ensam på Thomas Rijfs namn. Enligt den testamentariska avhandlingen av den 14 augusti 1801 överlät Thomas Rijf och Magdalena Larsdotter sina fastigheter. Följande år beskattades Jacob Rijf ensam på enahanda sätt för 25 fönster. Denna skatteläggning var gällande lika till Jacob Rijfs död 1808. Huru många rum som fanns i de två våningarna tillsammans, vet vi inte. Av bouppteckningen efter Jacob Rijf den 2 oktober 1809, framgår, att Jacobs änka Magdalena, född Frosterus, ensam skulle disponera andra våningen. Alla övriga av hans familj skulle bo »samfält» i stugan i nedre våningen. Följande sommar försattes gemensamt »Wästra delen av nedre våningen i stånd och sedan jämkades och skiftades boningsrum mellan en och var». Det var frågan om tre familjer, nämligen änkan efter Carl Jacobsson Rijf, Helena, och deras två barn Magdalena och Anna Helena samt mågen Simon Chronman med hustru Anna Jacobsdotter och barn Simon och Carl jämte mågen Gustaf Sigfridsson med hustru Maria Jacobsdotter och barnen Jacob, Sigfrid, Johan och Anna, av vilka de tre sistnämnda dog som små. I bouppteckningen stipulerades vidare, att boet skulle skiftas i 5 lika stora delar, varefter lottning skulle ske sålunda: Sonen Carls änka och omyndiga barn skulle få 2/5 av allt, såväl fast som lösegendom. Mågarna Simon Chronman och Gustaf Sigfridsson 3/5 tillsammans, eller 3/10 vardera. Jacob Rijfs änka avstod från »Giftorätt» mot en förmånlig sytning. Mågen och svågern Johan Kantlin får ett särskilt omnämnande i bouppteckningen och »förnöjdes» med 111 riksdaler för sin »Trettonåriga trogna tjenstetid uti deras Svärföräldrars hus». I hemmet fanns en imponerande samling religiös litteratur av då kända författare som följer: Doctor Tollesons Postilla i 2: ne delar Magister Bålds Betraktelser Nohrbergs Salighets Ordning Doctor Mårten Luthers Postilla 2: ne delar Magister Bålds Predikan över Jesu lidande Doctor Rambacks Betraktelser Dito Ekmanssons Postilla Dito Arndts Fyra Anderika Böcker Magister Gröndahl om Skrifte Barn Dito Treschos Betraktelser Dito Enroths Nådenes tid Doctor Tollesons Högmässo Predikan Gammal Svensk Psalm Bok Magister Tollstadii Husförhör Dito Helanders Betraktelser Dito Tollstadii Betraktelser Dito Kempes Bönebok Svensk Bibel gammal. De dyrbaraste böckerna var Tollesons och Luthers postillor samt den gamla Bibeln.

Böckerna skiftades även i fem delar, varefter de lottades. Magister Bålds Betraktelser föll bl.a. på Carls änkas lott och finns bevarad inom denna släktgren. Jacob Rijf har egenhändigt och sirligt textat på det vanliga sättet både på försättsbladet och i slutet av boken:

»Denna Bok Tillhör Byggmästaren Jacob Rijf».

All den byggnadstekniska litteratur som byggmästarna betjänat sig av, blev förmodligen kvar i Stockholm vid de inträffade dödsfallen.

För de ständiga resorna behövdes säkert de tre hästarna, samt de tre »Kappslädarna» och en »Kurir Kärra». Vidare fanns 10 st kor, 6 får, en sugga och en galt. En ny väderkvarn nära gården, smedja och en myckenhet lösöre, sten- och träredskap och verktyg för deras verksamhet.

Den omtalade »Rijfas Rundeln», som jag inte kan redogöra för mera ingående än vad här framgår, förstördes fullständigt vid eldsvåda ungefär vid 1830-talets ingång. Året när branden inträffade är tillsvidare ofixerbart.

»Rijfas Gammelgården» eller slöjdverkstaden stod kvar på sin plats ungefär till 1890-talet. Vid rivningen flyttades de dels halvfärdiga och färdiga, snidade änglarna och andra föremål till en gårdsvind. Bland överblivna prydnadsföremål för kyrkor fanns ett vackert snidat lamm. Alltsammans är borta, troligen förstört genom ungdomligt oförstånd.

Något av den låga stensockeln, spisgrunden och brunnen med stolpen och svängeln, är allt vad undertecknad har i minnet från platsen.

SVÄRSONEN JOHAN KANTLIN

Snickaren Johan Kantlin var otvivelaktigt Jacob Rijfs förnämsta medhjälpare. Han började hos rijfarna 1795, varför det heter att han tjänat 13 år troget i sin svärfaders hus. Dessa år använde Kantlin tydligen väl till skolning av sig själv.

Efter de två dödsfallen i Stockholm julhelgen 1808, då svärfadern Jacob och svågern Carl dog samt efter hustrun Margarethas död den 3 april 1809, blev Johan Kantlin ensam. I Kungsholms församling står han noterad som »Arb. karl», vilket innebär, att han var medhjälpare också vid tornbygget för Kungsholms kyrka. Troligt är, att svärsonen Kantlin också var delaktig i det hushåll Jacob Rijf hade upprättat i den lokal församlingen ställde till hans förfogande.

Efter den rijfska eran bosatte han sig i Nykarleby, där han står skriven som »Snickare» och ägde gården nr 31. Han ingick nytt äktenskap den 7 februari 1811 med skeppardottern Maria Hällström född den 14 juli 1770 och tidigare gift Häggman. Båda äktenskapen var barnlösa.

Traditionen förtäljer, att Kantlin deltog i uppbyggnaden av den under kriget 1808—09 skadade »Storabron» i Nykarleby. Dock har jag inte kunnat utreda, när Kantlin anställdes i »Strömrensningskåren». Han ansågs som en mycket framstående byggmästare inom denna kår, som motsvarar nutida Väg och Vatten.

Generalmajoren friherre Carl Rosenkampff, vilken senare blev chef för kåren, ansåg Kantlin vara en av sina skickligaste byggmästare. »Inspektör Kantlin», en liten from och pålitlig gubbe, på vilken man kunde lita som på »blankt guld». Den gamle Kantlin från Nykarleby blev utsedd till kontrollör för det stora kyrkobygget »Nikolajkyrkan-Storkyrkan», Helsingfors, vilken som känt är ritad av arkitekten Carl Ludvig Engel (1778—1840).

Grunden till kyrkobygget lades 1830. År 1831 antogs till entreprenör handlanden I. Korastileff, vilken förband sig att bygga kyrkan färdig för 689.000 rubel banco. Arbetet kunde äntligen begynna, med friherre G. Hjärne som byggnadskommitténs ordförande. Det heter, att de ansvariga för kyrkobygget hade stora svårigheter och var ställda inför många problem. Då fick man tag på en byggmästare från Nykarleby, som såg liten och oansenlig ut, »men som visade sig vara rätt man på rätt plats». Han byggde sig ett litet hus på kyrkoområdet, och var bosatt där till sin död i Helsingfors, den 7 oktober 1839. Kyrkan var då nästan färdig, men delvis oinredd.

Följande år när universitetet firade 200-års jubileum och Zachris Topelius promoverades till magister, togs den då halvfärdigt inredda kyrkan i bruk. Topelius skildrar jubileet mycket levande i sina dagböcker.

Zachris Topelius berör Kantlin och hans imponerande kyrkobygge i många sammanhang. Bl.a. vid besök med byggmästaren i kyrkans översta kupol, där de hade en »magnifique» utsikt åt alla himmelens väder och långt ut till havs. När Kantlin begravdes, hade Topelius nyligen kommit från Nykarleby. Dagboken den 13 oktober 1839, söndag, lyder: »Nyhet: Gubben Kantlin begraven i dag, — Hedersgubbe! Kyrkan tog livet av dig, det är säkert».

Carl Rosenkampff var född i Livland 1793 och gift i Nykarleby med kommerserådet Johan Turdins dotter Augusta, en nära släkting till Topelius. Inspektör Kantlin var så värderad av Rosenkampff, att de ofta besökte varandra. Topelius beskriver även dessa visiter, där han i regel själv deltog.

Under de 13 år Johan Kantlin arbetade åt Jacob Rijf, utfördes som ovan framgått, dennes mest omfattande arbeten, varför Kantlin var väl skolad för den ansvarsfulla uppgiften, att bli Storkyrkans byggmästare. Byggmästaren Johan Kantlin bör ha sin plats given, när Storkyrkans historia slutligt skrivs, nu är han helt bortglömd.

Jacob Rijfs övriga medhjälpare framträder i en del fall klart, men beträffande personernas namn dunkelt och obestämt.

Systersonen Mats Fredriksson Snåre, född i Lepplax den 1 juni 1779, syns tidigt ha deltagit i släktens verksamhet. Han har även efterlämnat tydliga spår av »handslögdhet». Mats Snåre eller Rimal byggde 1821 ett vackert torn till Solf kyrka, en s.k. »Lanternin», eller i detta fall även benämnt takryttare. Han utförde även de vackra stigportarna samma år. De är pietetsfullt väl bevarade till vår tid.

ERIC CAINBERG — FINLANDS FÖRSTA BILDHUGGARE

Eric Kaino, senare Cainberg, var född i Nedervetil den 4 september 1771. Han var kusinbarn till Jacob Rijf. Hans håg till det konstnärliga kom tidigt till synes. Till Rijfsläkten i Socklot kom han redan vid 18-års ålder. Han var bosatt där åtminstone 4 år, åren 1789—1793, då han flyttade till Stockholm.

En intensiv diskussion fördes i tiden, om vem som möjligen ledde Eric Cainbergs väg till De Fria Konsternas Akademi och kontakten med bildhuggaren J. T. Sergel. Efter upptäckten, att Eric Ericsson Kaino var bosatt de nämnda åren i Socklot enligt anteckning i kyrkboken i Nykarleby, är svaret givet. Ingen av dem som tidigare forskat i problemet, har känt till detta. Jacob Rijf, som själv studerat vid akademin, där Sergel var en av lärarna, var troligen den som hjälpte Cainberg bli elev till Sergel.

Eric Cainbergs tidigt visade konstnärliga talang, borgar för att han aktivt och framträdande medverkat vid utsmyckningen av kyrkorummen i flera av de rijfska kyrkobyggnaderna. Men något fall som vi precis eller påtagligt kunde bevisa, finns inte. Det beror främst på det faktum, att rijfarna utförde de flesta arbeten på ackord eller efter vissa stipulerade avtal.

Cainberg arbetade med framgång under elevtiden och var Sergels främsta elev. Han vann flera pris och utmärkelser.

År 1802 blev han föreställd för Gustaf IV Adolf och fick därefter ett stipendium för 6 års studier i Italien. Han vistades där till 1809. Därefter arbetade han ännu med god framgång, vilket förteckningen över hans arbeten ger vid handen. Den 21 januari 1812 blev Eric Cainberg invald som ledamot i akademin och samma dag införd i akademins matrikel som nr 185.

Många av hans arbeten har förkommit, men några är kända också för undertecknad. Bland de kända och av erkänt gott arbete är Jacob Rijf-reliefen från 1799. Enligt dagboken det året framställde Cainberg bl.a. i lera Gustaf Vasa, då han mottager budskapet om Stockholms blodbad, samt två gipsmedaljonger, den ena av landshövdingen Eric av Wetterstedt och den andra av professorn von Schulzenheim. Sistnämnda är det tidigast kända arbetet av Cainberg och det är förvarat på Serafimerlasarettet.

Reliefen av Jacob Rijf formade Eric Cainberg som redan nämnts år 1799. Jacob Rijf är klädd i högkragad syrtut och konstnärligt knuten halsduk. Originalet fanns ursprungligen i Lehtimäki kyrka, men finns nu i Ateneum i Helsingfors. Lehtimäki församling fick i stället en kopia.

År 1951 hedrade släkten Rijf kyrkobyggmästarnas minne genom att skänka en liknande kopia till Pedersöre kyrka vid återinvigningen. Nedervetil, Cainbergs hemförsamling, har sedan några år också en kopia, likaså Kuopio domkyrka.

Bilden i Skellefteå landsförsamlings kyrka är förmodligen samma, men inramningen är mindre omsorgsfullt utförd. Dessutom är den något skadad numera.

Det tredje, tidigare omnämnda exemplaret, vilket enligt traditionen torde ha funnits i Kajana, eller någon annan av kyrkorna i trakten, har ej återfunnits.

Under slutet av sin tid i Stockholm högg Cainberg i marmor den byst av Porthan, som Sergel modellerat på beställning från Åbo. Bysten uppställdes 1813 i universitetsbiblioteket, men gick förlorad vid Åbo brand. En kopia förvaras i myntkabinettet vid Helsingfors Universitet.

Den 26 mars 1813 anhöll Cainberg hos akademin att få resa till Åbo på obestämd tid. Akademins tillstånd är daterat den 2 april 1813.

Ämnet för det bildverk han fått att utföra i solennitetssalen i Åbo, var redan på förhand bestämt av konsistoriet och förslaget fastställt den 30 juni av akademins kansler Gustaf Mauritz Armfelt.

Arbetet har rönt både beröm och klander. Den intresserade kan än i dag studera de sex olika motiven. Finsk Tidskrift 1905, ger i Hj. Öhmans artikel ganska utförligt besked härom.

Vid bouppteckningen efter Cainberg framgick det, att två arbeten, Jupiter och Tellus utförda i marmor, var pantsatta i Rom för 300 piaster och inte kunde värderas. Mången har ansett det som ett ansvarslöst handlingssätt, att ingen försökt återföra dessa konstverk till Finland.

Eric Cainberg dog i Åbo den 31 mars 1816, 45 år gammal. Akademin anslog 100 riksdaler till begravningen. Han jordfästes på nya begravningsplatsen i Åbo, men gravplatsen har inte kunnat fastställas.

PORTINS FAMILJEARKIV I ESSE BEVARAR HISTORISKT OKÄNDA KYRKORITNINGAR

Den 3 augusti 1966 upptäckte undertecknad Jacob Rijfs namn under en kyrkoritning. Konturen av kyrkan med sin för Jacob Rijfs kyrkoritningar karakteristiska portal och torn, ledde omedelbart till upptäckten av hans namn, ehuru namnet nedslitits med åren. På den färglagda ritningen kan man läsa:

»Dessein till Umeå Moderkyrka.
Umeå, den 11 september 1792
Jacob Rijf».

Moderkyrkan som var avsedd att ombyggas enligt ritningen, gällde Umeå landsförsamlings kyrka i Backen. En handling medföljer ritningen, med två motiveringar, varför kyrkan inte kunde ombyggas. I vardera nämns om rämnor i alla valvdelar i kyrkans tak, 4—5" stora sprickor.

Ritningen var historiskt okänd i församlingen. Fotostatkopior har lämnats till Västerbottens läns museum vid personligt besök, varöver landsantikvarien uttalat sin tacksamhet och sitt intresse för ritningens vidare öden.

Den andra ritningen berör: »Kungsholms Kiörkan i Stockholm. Projekt till Torn På Wästra Endan», avritad av Jacob Rijf. Även denna ritning är historiskt okänd i första skedet, men senare har det framgått, att originalet är från 21 januari 1757 — det aktuella valvbyggnadsåret — och att det har utförts av Jonas Zetterberg. År 1775 har ritningen getts som gåva enligt påteckningen till kyrkoherde Nymanson av företrädaren Olof Gråbergs änka. Kyrkoherde Nymanson har överlämnat ritningen till Ulrika Eleonora = Kungsholms kyrka. Även församlingen här har erhållit en kopia.

De två originalritningarna hör, enligt vad som ovan framgått, otvivelaktigt hemma i respektive församlingar. Jag förmodar, att originalen i sinom tid kommer att återlämnas i utbyte mot kopior.

Ritningarna och arkivet hos Portins i Esse har varit känt, men ej närmare granskat. Den 14 september samma år fynden gjordes, företog en grupp släktforskare en mera ingående granskning av ritningarna. Dr. Ragna Ahlbäck var med som expert vid tillfället. Vi hittade då bl.a. en annan mindre kyrkoritning, vilken gällde en avritning av Hedvig Eleonora kyrka. Ritningen är tyvärr odaterad, men undertecknad av Jonas Portin.

De relativt väl bevarade kyrkoritningarna som återfunnits i Portins familjearkiv, låter oss förmoda, att något slag av förbindelse funnits mellan Rijf och Portin. Förmodligen kände de varandra från tidigare. Samarbete vid tornbygget kan ha förekommit och nya arbeten torde ha planerats. Den lilla avritningen av Hedvig Eleonora förmodas enligt vissa forskare ha varit början till Jacob Rijfs följande arbete. De plötsliga dödsfallen avbröt dock alla planer i detta hänseende.

Vid Jacob och Carl Rijfs död, var Portin förmodligen i Kungsholms församling. Sannolikt fick Portin i uppdrag att taga vara på den rijfska kvarlåtenskapen. Med vetskap om de förbindelser Portin hade i seglarkretsar, är detta troligt. Enligt byggnadskontraktet vet vi numera också, att äldsta svärsonen var med vid tornbygget, nämligen »arbetskarlen» Johan Kantlin. Han kan ha gett uppdraget åt Jonas Portin.

Jonas Portin var en herre med många talanger. Han föddes på Finholm i Esse 1772 och dog ogift 1845. Portin bedrev studier i bl.a. matematik och navigation vid Åbo navigationsskola. Han seglade troligen till sjöss åren 1793—1807. De åren var Jacob Rijfs mest verksamma, varför man svårligen kan inplacera honom bland »männen kring Jacob Rijf».

En sak som förvånar när det gäller de två rijfska ritningarna är, att umeåritningen bär numret 35 och Kungsholms kyrkoritning numret 4. Någon förklaring är svår att ge, men tanken leder till frågan om det ursprungligen fanns många ritningar med i den tillvaratagna kvarlåtenskapen.

ULRIKA ELEONORA ELLER KUNGSHOLMS KYRKA

År 1805 deltog Jacob Rijf jämte två arkitekter med tävlingsförslag till centraltorn för ovannämnda kyrka. Jacob Rijfs förslag är otvivelaktigt det vackraste av dem alla: En pelarhall eller s.k. »Tempietta», lanternin, glob och spira med emblem.

Arkitekt G. af Silén inlämnade tre olika förslag, varav två i gotisk stil. Det förslag som inlämnades av Pehr Wilhelm Palmroth återgår till det ursprungliga tornförslag, som kyrkans arkitekt Mathias Spieler ritade redan omkring 1675. Av brist på medel byggdes enbart kyrkan, och tornet måste anstå. År 1804 presenterade överintendentämbetet även ett tornförslag, men »Kgl. Maj:t ansåg förslaget mindre tjänligt».

Kyrkan välvdes 1757, men tydligen ansåg församlingen sig inte heller då ha råd med ett torn.

Utöver ovannämnda, historiskt kända tornförslag, kom ett okänt i dagen den 3 augusti 1966 i samband med fynden i det portinska släktarkivet i Esse. Ritningen, en original sådan, var utförd den 21 januari 1757 av Jonas Zetterberg det aktuella valvbyggnadsåret. Förslaget var ett västtorn, men hela kyrkan var samtidigt avritad. Jacob Rijf hade arbetat med en alternativ lösning, ehuru den ej blev förelagd kyrkorådet.

Jacob Rijfs märkliga tornförslag för tävlingen är även utfört i trämodell och ca 50 cm högt. Modellen hör till kyrkans inventarier och förvaras på ett skåp i sakristian. Tyvärr saknas glob, spira och emblem.

Vid allmän sockenstämma den 29 juni 1806 beslöt församlingen enhälligt antaga konduktör Pehr Wilhelm Palmroths förslag, vilket gillades av Kgl. Maj:t i högkvarteret i Greifswald i Tyskland den 15 augusti 1806.

Ehuru ritningen godkändes, som ovan framgår, förflyter hela året 1807 utan att något av intresse för tornbygget kunnat spåras. — Sedan följer det händelserika året 1808. Den första uppgiften i sammanhanget är, att arkitekten Palmroth erhållit ersättning för ritningen till tornet, 20 Riks. Dr Banco enligt räkning av den 10 februari 1808.

Noteringen i dödsboken är märklig: »Han var hitkommen för att med Kgl. Maj:ts allernådigste tillstånd» förrätta sitt uppdrag. Skråordningen var en maktfaktor och ingen som var i avsaknad av burskap bland stadens borgerskap, såsom i detta fall tillhörande byggmästarämbetet, kunde utan vidare åtaga sig ett arbete av denna storleksordning. Därför krävdes Kgl. Maj:ts tillstånd.

Den 14 september 1808 noteras Kgl. Maj:ts nådiga brev till överståthållaren angående byggmästare Rijfs ansökan att få emottaga »kyrkotornsbyggnaden».

Jacob Rijf tillerkändes härmed det ansvarsfulla uppdraget och planeringen av tornbygget vidtog omedelbart. De krigiska förvecklingarna i Finland torde i någon mån ha fördröjt kontraktets uppgörande. Entreprenadkontraktet, som är mycket detaljerat, upprättades med kyrkorådet och är daterat:

Stockholm, den 4 oktober 1808
Jacob Rijf.

Ovannämnda bland andra nu återfunna originalhandlingar kastar delvis ett nytt ljus över planeringen av tornbygget. Den punkt som här hade behövt klarläggas är, huruvida Jacob Rijf haft konkurrens om avtalet eller inte. Kontraktet och löftesskriften återges ordagrant i det följande.

Jacob Rijf har som synes undertecknat kontraktet ensam. För kyrkorådet är det undertecknat av kyrkoherden Fredrik Wittingh samt av sex kyrkorådsmedlemmar, bland dem två av församlingens främsta företrädare, garvarålderm. Johan och Jacob Westin.

»BYGGNADS-CONTRACT

Till uppförande och fullbordande af den tillämnade Torn Byggnaden på Kungsholms Kyrka, enligt den af Kungl Maj:t d 15 Aug 1806 allernådigst gillade Ritning, åtager och förbinder jag, Jacob Rijf, mig

/1 Att bestå, ombesörja och i behörig verksam ordning ställa Alla, till samma Byggnad från början till slut, erforderliga dagsverken af Murare- Timmermans- och Snickare- Arbete, tillika medd Alla handlangare Dagsverken, ehvad de till sjelfva Byggnaden, eller till Byggnadsställningarnas uppförande och nedtagande samt till Materialiernas anbringande, genom bärande och hissande, nödiga äro

/2 Att bestå och besörja Alla Timmermäns och handlangare Dagsverken, som fordras till Klockornas transporterande, från gamla klockstapeln, upp i Nya Tornet.

/3 Att med All möjlig omtanka och försigtighet söka förekomma, det kyrkhvalfvet, under Byggnaden, af Regn och Väta ej må taga någon skada.

/4 Att med dessa Dagsverken utföra och fullkomna Tornbyggnaden, enligt högbemälte Ritning, till Michaelis nästa År 1809, så framt mig icke komma att tryta Byggnads-Materialier, dem Kyrko Rådet ombesörjer, att de vid Byggnaden hållas mig tillhanda, tillika med Alla sådana Byggnads- och Ställnings- och Hissnings-Redskaper, som ej kunna få namn af egentliga Arbets Verktyg. Så länge Brunnen inom Kyrkogården håller Vatten besörjer jag om hämtningen deraf till Murarbetet, men, behöfs Vatten från Tillgångar utom kyrkogården, då bestyr och påkostar KyrkoRådet Vattnets anskaffande till Byggnadsplatsen.

/5 För Allt detta Arbete, fordrar och betingar jag mig af Kungsholms KyrkoRåd i Ett för Allt, en Betalnings Summa af Två Tusende RiksDr Banco, hvaraf jag hvarje månad uppbär förskott, allt efter som Arbetet fort sättes.

/6 Till KyrkoRådets Säkerhet, utfäster jag mig ock, att ställa vederhäftig och af KyrkoRådet godkänd Borgen, för Arbetets Laggillda ocn Ofelagtiga Utförande inom förenämnde tid, ocn skulle en sådan Borgen, af mig inom detta Års slut, icke kunna praesteras, så förfaller hela detta Contract af sig sjelf.

Emot det att KyrkoByggmestaren Jacob Rijf, till underdånigst följe af Kungl. Majts Nådigste Utslag af d 14 Sept. sistl. fullgör det förelagda Vilkoret, att inom detta Års slut, ställa Godkänd Borgen för Torn Byggnadens Laggillda och Ofelagtiga Utförande, till Michaelis nästa År 1809 — förbinder sig Kungsholms Församlings undertecknade Kyrkoråd, att antaga honom till Byggmestare dervid, jemväl, att i den ordning som ofvan betingad är, till honom utbetala den Accorderade Arbets-Lönen, beräknad i Ett för Allt, till Två Tusende RDr Banco; hvarjemte, och på dess trägna anhållan, KyrkoRådet vill besörja om fri Boning nära Kyrkan, för honom och dess hushåll, under den tid, Tornbyggnaden af honom uppföres.

Borgen, med Namn och Sigill, tecknas i Tvenne lika lydande Exemplar af detta Contract, som icke gäller förr än samma Borgen är af Kyrko-Rådet, å båda Exemplaren godkänd.

All Besigtnings kostnad, bestrides av KyrkoRådet. Charta Sigillata, om den fordras till ett Contract af denna beskaffenhet, består hvarje Contrahent å sitt Exemplar.

Stockholm den 4 Oktob 1808

Jacob Rijf

F. Wittingh	Joh L Odhelius	Johan Westin
Sven Björck	Christoph Eichorn	Olof Schwan	Jacob Westin»

 

»LÖFTES-SKRIFT:

Som KyrkoByggmestaren Jacob Rijf, med Kungsholms KyrkoRåd öfverenskommit, att mot en Summa af Två Tusende RiksDr Banco, utföra det Murare-, Timmermans- och Snickeri-Arbete, som till Kungsholms Tornbyggnad fordras; alltså, och på det KyrkoRådet må vara dess tryggare, gå vi undertecknade i full Borgen och Ansvar: att Arbetet, enligt den af Kungl Majt Allernådigst approberade Desseinen, och det här föregående Byggnads-Contractet, skall af Rijf inom den föreskrefna tiden, Laggilldt och Ofelagtigt verkställas och fullbordas; Ansvarande vi derjemte och i lika måtto för all skada och kostnad, som vid Laga Besigtning, kunde prof vas vara förorsakad genom något Rijfs förvållande.

Ny Carleby den 1 November 1808.

Petter Klåckars nämndeman	Thomas Elenius Capellan vid Ny Carleby moderkyrka
Jacob Harald skattebonde	och egare af ett halft mantals skattehemman
Fredrik Snåre skattebonde	Eric Wik skattebonde	Carl Basilier kronofogde

Att förestående Borgensmän i närvaro egenhändigt undertecknadt sina namn och bomärke, detta intygas

Fredrik Krook	Johan Turdin
Rådman         Ny Carleby	Rådman         Ny Carleby

Ofvanstående Borgensmän antages och godkännes; och blir således från denna dag förestående Byggnads-Contract till hela sitt innehåll gällande. Stockholm den 17 Dec 1808.

Att ofvanstående Löftesmän, Nämndemannen Petter Klåckars, Kapellanen Elenius, Kronofogde Basilier, Bonden Jacob Harald, Fredrik Snåre och Eric Wik äro bofaste och vederhäftige män, intygas på begäran

Domarbacka den 2 November 1808

Christian Sundius
Häradshöfvding i Österb.
Medledels nedre Domsaga»

Borgensmännen Jacob Harald var gift med Helena, Fredrik Snåre med Anna och Eric Wik med Margaretha Rijf. De var således alla tre svågrar till Jacob Rijf.

Jacob Rijf och hans medhjälpare hade äntligen, efter 4 års ansträngningar, fått klartecken för bygget i fråga. Huru arbetet med tornet fortskred, vet vi inte, enär kyrkorådets protokoll saknas för det aktuella året. Dock vet vi, att Jacob Rijf och sonen Carl inte hann genomföra tornbygget.

Dödsboken förtäljer om deras plötsliga sjukdom och död på följande sätt: »Jacob Rijf sjuknade den 20 och afsomnade Juldagen i »hets. Feb.» Ålder 55 år 5 mån. »Carl Rijf, död den 27 dec. 1808 och begravd den 6 jan. 1809» med följande notis. »Carl Rijf, son till den förre, följde sin Fader att bliva dess biträde vid tornbyggnaden — men sjuknade och tog med Fadren sin vila i kyrkogården». Ålder 25 år 8 mån. 26 dag. Dödsorsak var även här »hets. Feb.».

Jacob Thomasson Rijf var född den 17 juli 1753.

Carl Jacobsson Rijf var född den 31 mars 1783.

Meddelandet om deras död nådde omsider hemmet. Då reste äldsta dottern Margaretha till Stockholm. Förmodligen var resan ansträngande, emedan den måste företagas under rådande krigstillstånd. Även Margaretha insjuknade och dog i Stockholm den 3 april 1809.

Dödsboken 1809 i Kungsholms församling förtäljer härom: »3 april död och 6 april begravd, Johan Kantlins arb.karls hustru Margaretha Rijf. Resande från Österbotten. Dödsorsak: Lungsot».

Även gravplatsen är angiven: »Norr om kyrkan». I beaktande av att exakt 3 månader hade förflutit sedan fadern och brodern gravlades, förmodas, att alla tre är jordade i samma grav. Platsen norr om kyrkan är där sakristian nu är utbyggd.

»KUNGSHOLMS FÖRSAMLINGS KYRKORÅD
PROTOKOLL DEN 9 MARS 1809 (I AVSKRIFT)

Sedan genom Byggmestaren Jacob Rijfs hastiga dödsfall, församlingens tillämnade och med honom till behörigt utförande, emot en betingad Arbetslön contraherade TornByggnad, plötsligt kommit att af stanna, just i detsamma den påbörjades; men till samma Byggnad åtskillige uppköpte Materialier lågo Kyrkan till last, hvadan Kyrko-Rådet, redan i sistl. Jan. månad funnit för godt, att i Allmenna Dagbladen utbjuda Tornbyggnads-Arbetet, till den, som för bästa köpet ville, med de villkor afledne Byggmestaren sig åtagit, det samma utföra;

Så hade till Februari månads slut, Trenne Förslager inkommit, af hvilke KyrkoRådet fann det af herr kl SlottsByggmestaren J. Fallstedt gifne, vara det lindrigaste i kostnaden, och med de förr träffade Byggnads-Villkoren alldeles instämmande. Detta anbud antogs ord för ord så lydande: »Emot en summa af Två Tusende Tvåhundra» etc.

Såsom av protokollavskriften framgår, var slottsbyggmästare J. Fallstedts kontrakt likalydande som Jacob Rijfs frånsett ersättningen, som är 200 riksdaler högre än Jacob Rijfs. Av handlingarna framgår också, att slottsbyggmästaren J. Fallstedt inte hade inlämnat något anbud i begynnelseskedet av tornbygget, utan först i detta senare skede. Det framgår även, att han var förmögen och att endast en borgensman krävdes, nämligen M. M. Fallstedt.

Den 7 juni 1810 var tornet färdigt och besiktigades den 3 augusti av »deputerade från över Intendents Ämbetet». Invigningen var utsatt till den 2 december 1810, men blev uppskjuten till den 16 maj 1813.