Ankaret

Från Sandören i Socklot härstammar ankaret vars sista användningsändamål var som förtöjning av flottat timmer. Det rekognoserades, lösgjordes och pallades upp sommaren 1964. Vintern 1965 transporterades det till staden och i början på sommaren rengjordes och ytbehandlades det. Förre polismästaren Carl Kronqvist ombesörjde vägning vid vilken det framkom att vikten är 657 kg. Det ställdes upp vid Nykarleby museum. Arbetet utfördes i Rotaryklubbens regi.



Lars Pensar har sett till att vikten blivit uppskriven.
Foto: F.L. juli 2017.


Sedan mitten på åttiotalet finns det nordväst om kyrkan. Stadsträdgårdsmästare Bror Sandström planerade den nya Floraparken som anlades efter att dammen höjts och kom med förslaget att flytta ankaret, som forfarande ägs av Nykarleby museiförening, till en synligare plats. I samband med att Peter Sandström, Eino Näsi och jag återställde Floraparken flyttades det med Birger Blomströms hjullastare från Nykarleby museum. Kättingen kom från Grisselören.

Ankaret och gatunamnet Skeppsgatan är det enda i staden som minner om de stolta sjöfartstraditionerna.




Ankarstocken är uppallad på en kvarnsten.
Foto: F.L. juli 2002, mot nordväst.



Ankarets omgivning. Flytbryggan i bakgrunden är en populär sittplats under somamrkvällarna. Möjligt att det är samma som funnits både vid Juthbacka och Kuddnäs. Förstoring.
Foto: F.L. juli 2017.


Fakta om ankarets ursprung av Lars Pensar.


Läs mer:
1936 upphittades ett ankare som kunde ha använts som minnesmärke.
Redan 1939 hade Otto G. Holmberg tankar på att ställa upp ett ankare.
Nykarleby älvstränder blir gångbana, grönområde i Jakobstads Tidning 1984.
Parallell till järnvägsskenor.
Det naturliga ankaret.
Bänken sattes ut i oktober 2013.

Om ankare och ankarkättingar av Gösta Hartzell på Projekt Runeberg.
(Rev. 2018-03-07 .)