Inför stundande vindsröjning på Normen dök denna speciella stora stjärna med sina unika fransar upp. Även tofsar är rätt ovanliga. Den kommer att få ny hemvist i museumet. Den har troligen varit teaterrekvisita eller -dekor. En tunn varmförzinkad järntråd, som brustit, är fastskruvad i basen mellan två spetsar, och har möjliggjort att stjärnan kunnat lyftas eller hänga i den.

Uddvidd ca 145 cm.

För pekaren över bilden för att se fyndmiljön! Notera att insidorna är vita!

Mittdelen.

På foto av stjärnan inuti skymtar snoan på järntråden som bildar en ögla och kan ha varit den  som en eventuell stallykta eller ficklampa hängt i. Men några spår av sot eller stearin finns inte. Att stjärnan är helt omklädd och kanske aldrig varit annat än dekorstjärna förtar en del av värdet. Att den varit en del av Normens inventarier gör den dock värd att spara. Cirklarna på sidorna är faststiftade. Den ena har gått förlorad.

Järntråden är inte varmförzinkad utan en gammal svarttråd. 

Mittcirkeln är gjord av vidjor.

Hej!

Träffade Oskar Kronqvist nyss och han frågade upprört varför de inte har satt upp Normens stjärna på balkongen. Jag frågade om det är staden som brukar sätta upp den. Nej, vaktmästaren, svarade han.
Så jag replikerade endast att det inte längre finns någon vaktmästare sedan han slutade. Nuförtiden är det någon servicefirma som sköter Normen.

Och jag passade på att fråga hur det var när stjärnan på balkongen kom till och då berättade han att Rolf Herler och Göran Wikstöm kom så högtidligt med en sexuddig stjärna som Rolf hade beställt av Göran. Då sade Oskar åt dem att han ska fara efter stjärnan som finns på vinden, varpå han hämtade ner den och visade den varpå Herler och Vikström for hastigt iväg. Efter någon tid kommer Göran med den 7-uddiga stjärnan som nu borde hänga på Normen och har gjort det tidigare.

Den stjärna som nu finns här i källaren hade Oskar haft hustru Maj-Britt att sätta tyg på och så hade han tagit bort det runda fältet på ena sidan av stjärnan för att kunna placera den dikt mot väggen med balkongbelysningsarmaturen stickande in i stjärnan.  Därför är stjärnan utan rundel på ena sidan.

Men det jag ytterligare måste fråga Oskar är om han satt upp den gamla stjärnan mer än en enda gång och hur han kom på idén om att förse Normen med en stjärna på balkongen.

Varför Rolf Herler beställde en sexuddig stjärna kan förstås bero på att det var sådana Marklund gjorde efter gammal modell.  Vem som gjort den gamla på Normens vind är ju obekant och som sagt, den har aldrig varit utomhusstjärna med ljus inuti.