Villa

Blomqvist — Nylund — Ahlqvist

vid Andra Sjön

När du åker ner mot Andra Sjön, och kommer till Bonäsvägens avtag, kan du på vänster hand, en bit från vägskälet, se en tvåvånings, rödmyllad, villa. ”Arkitekturen” ser ganska märklig ut, knappast ritad, endast byggd, men av träkunnigt folk för den har stått här länge. Villans ägare, som nämns i rubriken står i omvänd ordning för att läsaren lättare skall kunna orientera sig.

Tyvärr är villans början dåligt dokumenterad, men rader och passusar i olika skrifter gör det troligt att det har varit så här. Den läsare som har egna hågkomster är välkommen att komplettera och korrigera.

Den äldsta delen, den som man ännu anar att har sett ut som en vanlig, en och en halvvånings långsträckt bondgård, är en gammal hustimra. Den transporterades hit av handlanden Richard Ahlqvist, enligt uppgift från Alören. Det skedde strax efter att stadens hamn börjat flyttats till Andra Sjön, omkring 1864. Här fungerade den som sommarvärdshus under några år tills Ahlqvist byggde ”Marielund”, troligen 1870.

I början av 1880-talet köptes stället av stadens mesta handelsman, partsredaren, rådmannen och svensk-norske vice konsuln Carl Nylund. Han hade börjat sin bana anspråkslöst, men träget arbetat sig uppåt i samhället. Inne i staden byggde han efter branden sin gård på Sollefteågatan 8, där Torghallen nu står. Konsul Nylund hade många döttrar och villan var när han köpte den i minsta laget för dem alla. Den första tillbyggnaden blev det som breddade det gamla huset på norr- och östsidan, skarvarna syns tydligt än. Där blev kök och vardagsrum. På övre våningen, mot gårdssidan, lämnades ett stor utrymme oinrett — här arrangerades om somrarna musikaftnar. Pianot transporterade hit från staden och baxades upp för vindstrappan. I det skicket är villan på det första fotografiet från ca 1890, där Carl Nylund är mannen i kubben. Männen sitter på byggnadsvirke som skall bli den front mot Bonäsvägen, som skymtar längst upp på den andra bilden, som är från ca 1910. Man firar någon vårfest då granrisgirlander pryder verandans pelare. Granhäcken mot norr syns tydligt. Det mesta av den föll i en nordvästlig storm 1958.

Sommarfukten motarbetades med en öppen spis i vardagsrummet och med Högfors runda gjutjärnskaminer i sovrummen på andra våningen. I salen och sovrummet på nedre botten finns kakelugn. När allt var färdigbyggt, fanns det dessutom en boda och från den mot öster en länga med iskällare, dass och hölada/stall/fähus/vedlider. Dasset hade fyra hål — vilket sällskapsliv! Allra längst bort i öster, intill de ängar som då fanns, stod en bastu. Mot ängarna på sydsidan stod en utrangerad kajuta — kanske från något av Carl Nylund egna fartyg, vem vet? Bodan står kvar, iskällarens sågspån fick dess trävirke att ruttna och tidens tand gnagde på kajutan så att den revs på 1960-talet. Av den finns några gjutna mässingsbeslag kvar. Bastun sålde pappa åt Raoul Olsson, som förde den ut till Granskär. Brunn fanns inte, dricks- och bastuvatten hämtades från en källa.

På Nylunds tid hade man hushållerska och ”sommarpojke” på villan. Hushållerskan sov i köket, pojken i höladan. Maten förvarades i en källargrop under golvet, där det var svalt och bra. Nere vid stranden hade Nylunds ett eget badhus, det stod där den sydligaste armen av småbåtsmarinan börjar. En stig gick från villan genom den då glesa skogen till badhuset.

Villan hyste under första världskriget en rysk kanonbesättning. Förrådsställningen kan med god vilja ses på Andra Sjövägens norrsida, nära Souranders villa. Soldater brukar långledas, det gjorde även dessa och skrev sina kommentarer på insidan av en garderob. Tyvärr är den ryska skrivstilen så svårläst, att vi ännu inte fått någon rätsida på innehållet. I inledningen av frihetskriget avväpnades styrkan utan rabalder.


Carl Nylund avled i april 1918, flera döttrar hade bildat familj, kvar var de ogifta och längst av dem fröken Ellen Nylund. Den stora villan var för mycket för henne, och den 7 maj 1943 utannonserades den till salu i ÖP. Pappa Hjalmar Blomqvist fick reda på detta, och slog till. Hyrde först och köpte sedan. I köpet ingick lösöret.

Sedan dess har vi haft hand om den och njutit av somrarna och närheten till släktingar. Brunn grävde pappa alldeles i början, platsen bestämdes av professor Mika Heikel med slagruta. Från de stora jordgubbslanden skördade vi under en god sommar upp till 120 liter. Färgbilden är från 1996 och tagen från samma väderstreck som den från 1890. Visst, det är plåttak, el och telefon och dubbla fönster, men exteriören är lik den gamla, inte sant? I mer än 60 år har vi tre bröder njutit av tillvaron på vårt ”Nybo”, och flera somrar blir det.

Nybo 1996.

Mats Blomqvist, i december 2005.


Källor:
V.K.E. Wichman: Nykarleby stad 1620—1920.
E. Birck: Nykarleby stads historia del II och del III.
E. Hedström: Nykarleby, min barndoms och min ungdoms stad.
N-E Nykvist: Stenarna talar.
Lars Pensar.

Mats svar på två frågor jag ställde om namnet och brunnen:

En av de många trevligheterna med arbetet med Nykarlebyvyer är att jag får nya bekantskaper. Villan kommer jag ihåg sedan barnsben, men beboarna har varit okända. Eftersom jag hade haft kontakt med Mats i vintras, knackade vi på i somras och fick en trevlig pratstund samt en rundvandring i det traditionsrika huset med sina vinklar och vrår.


Läs mer:
När hände vad på Nybo och kring Nykarleby av Mats Blomqvist.
Den goda sommarmjölken av Mats Blomqvist.
Nybo – bärskörden 1948 från egna odlingar av Mats Blomqvist.
Titta in i min lilla kajuta ...
Arrendekontrakt för Fröken Ellen Nylunds villatomt.
Jan-Erik Blomqvist på väg till Nybo.
Den ryska inkvarteringen av Erik Birck.
Villan omnämnd i Kriget kom till Andrasjön av Lars Pensar.
Ovädrets makter 1967.
Ett civilt äventyr den sista krigssommaren 1944 av Hans Westerlund.
Andra sjön i kapitlet Fakta.
(Inf. 2005-12-14, rev. 2023-03-31 .)