7. Juthbacka Teater på Juthbacka
Våren 1971 hade planeringen för ”Nykarlebydagarna” fört med sig att NUFS planerade en premiär för ett scenframträdande av en löst sammansatt grupp av scenamatörer. Framträdandet och den uppskattning som visades, ledde till att ett upprop till ”Teaterintresserade” publicerades; ”i och för bildande av en teaterförening.” Målsättningen var att göra tradition av ”sommarteatern”.
Den 27 okt. 1971 skriver lokaltidningen JT, att ”Juthbacka Teaterförening r.f. konstituerat sig och till ordförande valt Boris Bränn.”
Att namnet blev just ”Juthbacka Teaterförening” hängde ihop med att spelplatsen för pjäsen ”Österbottningar”, som framfördes under Nykarlebydagarna, var grässluttningen i parken nedanför Juthbacka gård.
De övriga arrangemangen under Nykarlebydagarna var inte så välbesökta, men till spelplatsen på älvstranden kom det publik. Under fem föreställningar besöktes Juthbacka av ca tvåtusen personer. Ett givande samarbete med dåvarande Juthbacka semesterhem inleddes. Kanhända även pjäsen Österbottningar, som visar fram allmänhetens reaktion mot överhetens maktutövning i skepnad av en befallningsman som ser allt i svart och misstänker brott i varje handling hos befolkningen, inte var helt obekant för publikens egen erfarenhet.
Framgångarna sporrade
Framgången med pjäsen ledde till nästa steg.
Tyvärr hade intäkten från sommarns halvtdussin föreställningar gått åt för täckande av övriga utgifter under Nykarlebydagarna. När föreningen startade med följande års pjäs, Sockenskomakarna, startade man med minusbudget. På plus hade det däremot gått med antalet medverkande. Tjugo talroller samt statister figurerade på Juthbackaområdet under sommarveckornas nio föreställningar. Publiken beräknades uppgått till 4000 personer. Det säger sig självt att dessa också skulle kunna utspisas på plats. Den fruktbara symbiosen med Juthbacka semesterhem kunde fortsätta.
Det ekonomiska överskottet gjorde att teaterföreningen vågade satsa på en läktare och en bättre scen. De två första åren hade man spelat på nog så ”anrika tiljor”, nämligen golvet från serveringsrummet i den nedrivna Juthas ungdomsförenings lokal. Den hade i sin tur i tiden varit plats för teaterledaren och skådespelaren Josef Herlers betydande insatser, så kanske ” Thalias ande” gärna flyttade över till den nya spelplatsen.
Varje sommar med nya tag
Med pjäsen Stockflottarna som går under spelåren 1975–76, lockas en rekordpublik till Juthbacka. Med den pjäsen gästspelar teaterföreningen också i Sverige och i grannkommunen Purmo. Över åtta tusen personer ser föreställningarna under de två somrarna.
1978 är det dags för följande byggnadsprojekt i Juthbacka parken. Scenen ombyggs och påhöjs med det dubbla. Högtalaranläggningens effekt förbättras.
En friluftsteater är i hög grad beroende av väderleken, och den är som känt nyckfull i vårt land. Och regniga somrar blir det ibland.
1977 spelas pjäsen Åttan av Benedikt Zilliacus. Han hade besökt Juthbacka semesterhem 1957, och skrev sedan i Hbl en artikel om stället i mycket uppskattande ordalag.
En pjäs som lockade en stor publik till Juthbacka var Bröderna Östermans huskors. Nästan 8000 personer såg pjäsen under åren 1978–79. – Tangerat publikrekord!
1980–81 spelas Prinsessan Törnrosa inför nästan 7000 personer. De kan avnjuta föreställningen från den nyanlagda vridscenen, som gör tjänst ända tills Charleys tant tackar för sig efter spelsäsongen 1984.
1982–83 är det dags för Titus Rödtopp som ses av 4000 personer.
1984 ges ”Charleys tant” under tio föreställningar.
Dammhöjningen och brobygget leder till köp av Scala
Samma år, 1984, sätts dammhöjnings- och kraftverksombygganden igång av Nykarleby stad. En ny bro över älven, Juthbackabron, tangerar vridscenen, vattennivån skall höjas närmare 4,5 m.
Juthbacka Teaterförening gör i detta skede sitt motdrag och inköper ”Bio Scala”. Efter åren på Juthbacka, dit man lockat ca 40 000 personer, och med blygsam budget, närmast små bidrag från fonder, har man hållit igång verksamhet under fjorton år. Med nio framförda pjäser, har man i föreningen självförtroende nog att våga satsa på en fortsättning i ”Kulturhuset Scala”, som den anrika biografen döps till.
Där har framgångarna fortsatt. Publiksuccéerna har efterlöst varandra. Det gamla namnet ”Juthbacka Teater” har bibehållits och påminner om tiden på Juthbacka gård där den goda grunden lades. |