Tornuret av år 1889

Hej!

 
Ett lod.

Klättrade i går [2003-08-25] upp i kyrktornet och besåg urverket av år 1889, tydligen installerat av ett företag Glasberg vars namn fanns där. En mängd konfirmationsminnen var instuckna här och där, jämväl anteckningar med blyerts — namn från 1900-talet! Tog foton av urverket och loden, 2 st., kompakt järn, diameter 240 mm och höjd med tilläggsvikter — behövs vintertid, 460 mm. Om järnets specifika vikt fortfarande är cirka 7,8 borde loden väga omkring 163 kg styck.

Lodens rörelsesträcka är ungefär 3 m och dras automatiskt upp när de vidrör en avkännare. På urtavlans innerväggsida läste jag att Nils Frelander och Arthur Asplund målade kyrkan 1957.

När jag jämförde det påfallande finbearbetade urverket med det ”hemsmidda” kugghjul som finns bevarat av rådhusuret, förstår jag väl att det urverket för att fungera behövde ett lod på 300 kg, som stenen som utan museiamanuensens kännedom borforslades till älvstranden, väger.

Annars var urverket svårfotograferat, ”inkapslat i en låda med tittlucka”. Du får kliva upp i sommar och se det in corpore!


Notera urtavlan i övre kanten!


Lars Pensar, augusti 2003.

*     *     *

Glasberg Carl (Carl Oskar), Urmakare i Finland. * 27. 6. 1821 Korsholm, † 20. 7. 1891 Storkyro. Från 1840 lärling hos Johan Johansson Yli-Könni i Ilmola; senare också verksam i Vasa och Helsingfors. Gift med urmakare Kustaa Samelinpoika Könni-Ujanens dotter. Tillverkade bl.a. golvur, delvis rikt beslagna rokokofodral av palisander.
     Verk: TAVASTEHUS, kyrkan: tornur, sign., dat. 1852. NYKARLEBY, kyrkan: tornur, sign., dat. 1889. VASA, Österbottens mus.: två väggur.
     Litt: G. Pipping/E. Sidenhladh/E. Elfström. Urmakare och klockor. Sth. 1995. B. S.


Hela titeln: Urmakare och klockor i Sverige och Finland : historisk översikt jämte förteckning över personer som verkat inom urmakeri och angränsande hantverk före år 1900. Översättning av nedanstående:


Glasberg Carl (Carl Oskar), Uhrmacher in Finnland. * 27. 6. 1821 Mustasaari, † 20. 7. 1891 Isokyrö. Ab 1840 Lehrling bei Johan Johansson Yli-Könni in Ilmola; später auch in Vaasa und Helsinki tätig. Heiratete die Tochter des uhrmachers Kustaa Samelinpoika Könni-Ujanen. Fertigte u.a. Standuhren, z.T. in reich beschlagenem Rokokogehäuse aus Palisander.
     Verk: HÄMEENLINNA, Kirche: Turmuhr, sign., dat. 1852. UUSIKAARLEPYY, Kirche: Turmuhr, sign., dat. 1889. VAASA, Pohjanmaan mus.: zwei Wanduhren.
     Litt: G. Pipping/E. Sidenhladh/E. Elfström. Urmakare och klockor. Sth. 1995. B. S.


Allgemeines Künstlerlexikon (2007), s. 20.
(Inf. 2022-01-21.)


Läs mer:
Det nya tornuret i Österbottniska Posten. 1889
Tornuret av Marcus i Österbottniska Posten. 1932
Kyrktornet utan ur. Före 1889.
Blomströms bestämmer stadsbornas rätta tid av Håkan Anttila. 1970
Nykarlebys kända och okända tidmätare av Lars Pensar. 2004
(Rev. 2022-01-21 .)