Sommaren 2017 kom jag i kontakt med Seppo Kuusinen. Eftersom han har ett förflutet som journalist, är fortfarande road av att luska fram fakta och numera är sydösterbottning, undrade jag om han kunde undersöka hur det gått med tröskverket. Redan följande dag hade han haft kontakt med representanter för hembygdsföreningen. Några dagar senare efter ett besök i Vasa tog Seppo Strandvägen, åkte via Korsbäck och resultatet blev detta.
Tröskverket får nytt hem
och sällskap av ett yngre
Hannes kära tröskverk får ett nytt hem. Korsbäck byaförening i Korsnäs, i vars ägo det kom 2014, har byggt ett nytt förråd dit Hannes gamla Agricola flyttas i sällskap av en nyare ”trösko” av plåt, Teräs-Sampo (Stål-Sampo).
Förrådet är inte så stort, endast 80 kvadratmeter, men byåldermannen Alef Ståhl säger, att det är nog tillräckligt för båda tröskverk och dessutom en tändkulemotor som driver tröskverken, en självbindare och en del hästredskap. Bland dem finns en gammal kärra och släde.
Alef Ståhl framför förrådet.
Korsbäck är en liten by med minskande befolkning. Alef Ståhl berättar att ännu för någon tid sedan bodde i byn närmare 140 röstberättigade, men i dag endast cirka 80. Ändå är byaföreningen enligt honom ganska livlig. I fjol i augusti höll man t.o.m. lavadans i byn.
– Men folkmängden minskar, befolkningen blir äldre och de yngre flyttar bort, säger han sorgset.
Föreningen har en egen byagård, en gammal skola som ägs av kommunen. En bit från den har föreningen arrenderat ett markområde för 50 år. Det nya förrådet har fått plats där, och där finns också en gammal smedja och en väderkvarn på vilken står årtalet 1879.
Väderkvarnen har byggts av den kända politikern, ministern och långvarige riksdagsmannen Verner Korsbäcks (1910–1981) förfäder. De bodde i byn men när Korsbäck flyttade till Övermark flyttade han också väderkvarnen dit. Efter hans död donerade hans son kvarnen till föreningen och den flyttades tillbaka till byn i mars 2009.
Alef Ståhl framför väderkvarnen med förrådet i bakgrunden.
Då Hannes tröskverk 2014 kom till Korsbäck visades samma höst med det tröskning på gammalt sätt. Havre hade skurits med en självbindare och tröskverket drogs med en tändkulemotor som puttrade och rykte. Fast man inte hade gjort reklam för tillställningen, intresserade den många.
– Fem eller sex män och kvinnor deltog i själva arbetet och vi hade en publik med cirka 40 personer. Största delen var bybor, men folk kom också lite längre ifrån. Dagen till ära hade vi också kaffebjudning.
Havrekärvarna framkörda för matning. Tändkulemotorn i högerkant. Förstoring.
Drivremmen och bommen som håller den spänd. Förstoring.
”Skärargumman och matargubben”. Förstoring.
Publiken dokumenterar ivrigt. Om det är samma remmar som användes i början på 1970-talet, kan man konstatera att de är av synnerligen god kvalitet. Förstoring.
Den yngre generationen sköter bosshopen. Förstoring.
Alef Ståhl vet inte när tröskverket tas i bruk nästa gång, men han säger att när det fått ett nytt hem, håller det för evigt.
Hannes ögonsten är i goda händer. |
