Ahrenberg, Johan Jakob (Jac) (f. 30/4 1847 Viborg, d. 10/10 1914 Hfrs), arkitekt och författare. A. var son till skolmannen Carl Wilhelm A. (1807—80), rektor för Viborgs gymnasium 1846—49 och för Högre elementarskolan i Viborg 1857—72. A. anställdes 1877 vid överstyrelsen för allmänna byggnaderna, var 1886—1910 förste arkitekt och utnämndes 1910 till överarkitekt. Uppgjorde ritningar till ett stort antal offentliga byggnader, särskilt skolhus. Bland enskilda arbeten märks Hangö kyrka (1892) och Kajana kyrka (1896) samt reservofficersskolans huvudbyggnad (1898) i Fredrikshamn. Som författare förenade han en betydande, om än ganska ojämn berättartalang med en stor produktivitet. Brytningen mellan finskt och ryskt och de egenartade förhållandena i Viborgs län är ständigt återkommande motiv i hans författarskap, som omfattar rese- och folklivsskildringar m.m. samt en rad romaner, Hihuliter (1889), Familjen på Haapakoski (1893), Vår landsman (1897) m.fl. Hans konstnärligt sett mest vägande arbete är berättelsen Stockjunkarn (1892) om hur ett viborgskt handelshus går under. Det största värdet för eftervärlden har hans fräscha och livfullt skildrade minnesbilder i Människor som jag känt (6 dlr, 1904—14). Den mångsidigt kulturellt verksamme A. försökte sig även på måleri och publicistik. (E. Ekelund, J. A. och östra Finland, 1943; A. Lindfors, red., Min far, 1948)