ERIK REIPSAR

[3.4.1938 – 28.2.1975]

På fredagen avled skolföreståndare Erik Reipsar från Nykarleby. Han blev hastigt sjuk på morgonen och dog kort efter ankomsten till sjukhuset. Han var född i Gamlakarleby 1938 och skulle om en månad ha fyllt 37 år.

Erik Reipsar dimitterades från Nykarleby seminarium år 1963 och tjänstgjorde därefter som lektor i hemstadens svenska lyceum fram till hösten 1965 då han återkom till Nykarleby seminarium som lektor i teckning och manlig slöjd.

Till nuvarande Centralgrundskolan kom han 1970. Sedan 1972 var han föreståndare där. Han var också handledare i teckning och slöjd för lärarna i Nykarlebynejden.

Teckning, målning och konstsmide var Erik Reipsars stora intressen. Speciellt mycket ägnade han sig åt att göra smycken i tenn. Han var också omtyckt ledare för mera avancerade hobbykurser i arbetarinstitutet. Han hade säkert färgsinne och var ofta anlitad när det gällde färgsättning och inredning — senast har han färgsatt den nya lågstadieskolan och stadsbibliotekets nya lokal.

Han har också gjort filmer för skol-TV, bl.a. en som skall sändas nu under våren. Bland arbetskamraterna var Erik Reipsar känd som en lugn, lågmäld och hjälpsam person och som en god organisatör av arbetet i sin skola. Erik Reipsar sörjes närmast av hustru [Irja] och två minderåriga barn [Peter och Ann-Katrin].

För att trygga de båda barnens skolgång har vänner och kolleger beslutat instifta en fond till Erik Reipsars minne, listor kommer att finnas i sparbankerna, HAB och NFB i Nykarleby, Jakobstad och Gamlakarleby.

Tennfjärilar

Fjärilar i tenn av Reipsar. Förstoring.

Detalj ur ovanstående.

Någa minnen av Erik

Dödsdagen var en dag som satt sig på minnet. Vi stod utanför Normen på torgsidan och väntade på att friluftsdagen skulle börja och småningom bars Erik ut på bår till ambulansen. Vice skolföreståndare Eva Sundstén efterträdde honom. John Fors var föreståndare fram till 1970.

Erik var i egenskap av slöjdlärare initiativtagare till den triangelformade kojan som fanns i Rummelbacken ända in på nittiotalet och kanske t.o.m. ännu längre. Den byggdes i april 1973 i slöjden av gossar födda 1961 och transporterades till slutmålet av Birger Blomström. Den stod på ben, man klättrade upp till den på en stege, den hade väggar och tak av fjällpanel och ett gavelfönster av akrylplast. Tycker mig minnas att väggarna var röda och taket grönt.

Erik bar en elegant kavaj med armbågslappar. Jag förstod inte att det var dekorativt utan tyckte synd om honom som var så fattig att han inte hade råd att köpa nya kläder utan måste lappa dem.

När vi övade finska glosor svingade han pekpinnen fram och tillbaka och ropade ”Vielä kerran, kerran vielä!”

Erik introducerade tal-/formexperimentet maluma och takete.

Omkring 1973 berättade Erik att skolan skulle få ett tekniskt underverk, ungefär som en radio, som han kunde sitta vid och skriva och rita och sen skulle det direkt synas på väggen. Det var en overheadprojektor, ett nu sen länge överspelat AV-hjälpmedel.

Ett annat teknikens under var epidiaskopet som fanns i musiksalen och med vilket man projicerade boksidor, bildrullar på 35 mm film och möjligen dior. Vid stadens auktion den 18 augusti 2022 med f.d. polisen Alfons Dahlström som utropare utbjöds ett sådant. Mina minnen är dock ej så skarpa att jag kan uttala mig om det var just det.

Epidiaskopet som utbjöds på auktion 2022.