I ålderns höst

Alla gamla trötta,
som på åldringshem
lever utan vänner,
glöm, o Gud, ej dem!

Var dem alltid nära,
med Din ande stärk
dessa, som med möda
redan gjort sitt verk!

Städse har de strävat,
allt för barnen gett.
Vakat oförtrutet
att ej skada skett.

Och för all sin möda
ingen lön de fått.
otacksam och missnöjd
barnaskaran gått.

I sitt rum, de väntar,
dagar ljusa, grå.
Ingen enda kommer
för att hälsa på.

Gud välsigne alla
mänskor trötta, grå!
Hjälp dem fram till målet
att Ditt rike nå!



Axel Lindholm (1980) Mot aftonen.