OCH NÄR DE SVÅRA TIDERNA


varade och något slut på dem
då icke skönjdes

tog en vårvinterdag
husbonden på Lillas hemman
adertonmånadersonen
bäddade ner barnet
i näverkonten
spände konten på ryggen
drog skidorna på pjäxbandaskorna
ställde kvinnan bakpå skidorna
och stakade över Kvarken
Samma väg återkom efter mångaår
lillashusbondens
men ingen hade under åren
på det minsta ödat
deras gård.



Gunnar Nylund (1982) Solvarv.


Nästa dikt: Tommosas Per Antas.


Läs mer:
Ordförklaring.
(Inf. 2005-11-22.)