Orglar

Den gamla orgeln i Birgitta kyrka
med sina änglar, silvergråa pipor
               och sina få register
som drogos an med sträva, tröga
               tappar,
och manualen, mörknad grå och sliten,
och ännu mera sliten, grå, pedalen.

Där spelade den gamle, silverhårig,
(och fick en dag sin guldmedalj i
               koret
för femtiårig trogen tjänst).
Vad högtid att den första gången
               spela
en kväll vid aftonsång på kyrkans
               gamla orgel!
Och sedan åren, orgeln i den gamla
               gråstenskyrkan.
Väl hårda voro några av dess stämmor,
men andra sjöngo mjukt i mässans
               Kyrie.

Jag vördar er, ni gamla kyrkoorglar,
och er, ni yngre, där det nya
förenar sig med allt det goda, gamla.

Ni höga instrument,
i er en värld av andakt, djup, av bön
               och lovsång
lugnt vilar, väckes, lever upp och
blommar
— en tonvärld hän från gångna sekel
i klang av principal, gedakt, viola,
               cor anglais, borduna.
Så bäres fram, vad en och en för sig,
vad många så gemensamt vilja sjunga,
vad någon kanske enbart vill
försjunka i och i sin själ anamma.

Med kyrkans bildvärld över och om-
               kring sig
den gamla orgeln i Birgitta kyrka,
från läktarn flyttad, vilar stum
och lyssnar till en annan klang
men dock till melodier, som den
               själv
till gångna släktled genom tiden
               fått förmedla.


Joel Rundt (1964) Bara i denna frid.


Läs mer:
Orgeln som avses är Telin-orgeln i Orglarna i Nykarleby kyrka av Svante Österbacka.
Mer poesi av Rundt.
(Inf. 2009-04-22, rev. 2009-04-22.)