|
1.
Godt folk, för dem som lyssna vill,
En visa jag nu kväda vill
Om våra brandkårister,
Alltväl!
Ursäkten visans brister.
Ni förstår mig väl? —
|
14.
Till tull'n vi gå i stolt parad
»Med kroppen prydd och själen glad
med trumma, horn och fanor,
Alltväl,
Och folk i långa banor,
Ni förstår mig väl.
|
27.
Vår chef med rynkat ögonbryn,
Han står och ser en gräslig syn,
Hur till och med rekryter,
Min själ —
Envar sig snapsen snyter.
Ni förstår det väl? |
2.
När sommarn om på många vis
I plikttrohet och exercis
Vår kår sig hedrat hade,
Alltväl,
En afton chefen sade:
Ni förstår mig väl?» |
15
För vinden vaja fanorna,
I solen blixtra kaskarna,
Av hästtrav trakten dånar.
Alltväl,
Var bonde sig förvånar.
Ni förstår mig väl! |
28.
Nog hörs det ock kring trakten snart
Att festen börjat »taga fart».
Och här och där ses sluskar
Alltväl,
Ren krypa kring i buskar.
Ni förstår mig väl! |
3.
»Belöning bör Ni, gossar, få
Och därför vill jag föreslå,
I Jakobstad vi festa,
Alltväl,
Dess brandkårister gästa.
Ni förstår mig väl? |
16.
Och barn och gummor här och där
De sätta av i pinkarriär:
»Här kommer krigsarmejan,
Min själ,
Nu gäller det skallmejan».
Vi förstå dem väl. |
29.
Till uppbrott ger det ordres då
Sin trumma vilt hörs Finström slå,
De chefer grant orera —
Alltväl
De kårer salutera.
Ni förstår mig väl! |
4.
Vi kläda oss i uniform,
Och taga Jakobstad med storm.
Med skjorta, skärp och stöflar,
Alltväl,
Och kask — för tusan böflar!
Ni förstår mig väl?!! —» |
17.
På Sundbyn rastar hurtig tropp.
Musiken genast spelar opp.
En del av kåren dansar.
Alltväl,
En del från damm sig ansar.
Ni förstår mig väl. |
30.
Så under spel och hurrarop
Marscherar av vår raska hop —
De hästar benen röra.
Alltväl
Vi ut ur staden köra.
Ni förstår mig väl! |
5.
Strax alle man vi tyckte då,
Att det var riktigt hittat på:
»Till Jakobstad vi fara,
Alltväl,
Vår hela muntra skara,
Ja, varenda själ!»
|
18.
Så komma vi till Jakobstad,
Med kroppen prydd och själen glad.
På trumman Finström dundrar
Alltväl,
Och Jakobstad beundrar.
Ni förstår mig väl.
|
31.
Till »Sundby, gossar!» — chefen sad'
Där lovar jag Er dans så glad.
Strax Ahlstedt bud skall föra!
Alltväl.
Som Jehu ska ni köra!»
Ni förstår mig väl! |
6.
En trupp på åttatio man,
Jag tycker att det duga kan,
Som aldrig modet fäller,
Alltväl,
Sig strax i ordning ställer.
Ni förstår mig väl! |
19.
Vid tulln den Jakobstadska kår,
I väntan på oss uppställd står,
De chefer salutera,
Alltväl,
Varann' complimentera,
Ni förstår mig väl! |
32.
Flux Ahlstedt av i karriär
Till Sundby, väcker alla där:
»Stig opp och städa salen
Alltväl
Till den stora brandkårsbalen,
Ni förstår mig väl!» |
7.
Till först vi ville pröva på
Vår nya »Ruff » på böljan blå.
Men Bore blev så bister.
Min själ,
Den dan mot brandkårister.
Ni förstår mig väl?
|
20.
I marsch vi sätta oss igen
Väl omtrent hundra tretti män,
Kapellen turvis spela,
Alltväl,
Varandra salutera
Ni förstår mig väl!
|
33.
»Ack, kära herre, ej det går —
Vår övra våning ej består.
Dess tiljor svikta alla
Min själ —
Och oss i skallen falla
Ni forstår det väl! |
8.
Strax mången pappa grubblar på
Och mången mamma suckar så
»I storm på sjön att fara.
Min själ,
Det kan man ej försvara,
Ni förstår oss väl!» |
21.
Vi taga verkligt stan med storm.
Oj, oj så vacker uniform!
Och sen, d'ä huvudsumman,
Alltväl,
Aj jemine, hör trumman!
Ni förstår mig väl.
|
34.
»Åh strunt! Ni stöttar här och där,
Och jag betalar ert besvär.
Jag köper hela salen
Alltväl
Till stora brandkårsbalen.
Ni förstår mig väl». |
9.
Ty blåser nordan opp till storm,
Ajöss med kask och uniform,
Och alla gossar rara,
Farväl,
Som skola stan bevara,
Ni förstår oss väl?»
|
22.
Så spelas det, marscheras det,
Och hjärtandes, vad det är hett —
Från himlen solen flammar,
Alltväl,
Och vad den vägen dammar —
Ni förstår mig väl.
|
35.
Och som den stränge mästarn bjöd,
Var bonde uppå fläcken löd.
Var tös kröp bums ur fällen
Alltväl,
Och pannan ställs på hällen.
Ni förstår mig väl! — |
10.
»Till lilla Ekroth strax vi gå.
Hän skall vår bön nog lyssna på
Hos cheferna de andra,
Med skäl
Sjöresan skall han klandra,
Han förstår oss väl!»
|
23.
Men raskt det bär i sol och damm:
Den vägen till Alheda fram.
Vad folk och fä, o, himmel —
Vad glam,
Och skrik och stoj och vimmel.
Ni förstår mig väl. |
36.
På Sundby blev, min själ, det glatt
Med dans och kafferep den natt.
Till sist vid hanegället,
Alltväl —
Vi bryta opp från stället,
Ni förstår mig väl. |
11.
Vår raska chef för släckningen,
Gav ock dem den handräkningen
Han lika bra marscherar.
Alltväl,
Som raskt han kommenderar.
Ni förstår mig väl.
|
24.
Där firas nu den brandkårsfest,
Envar av oss är hedersgäst.
De Jakobstads kamrater
Alltväl
De visa sina dater.
Ni förstår mig väl.
|
37.
Och skymta sen vid månens sken
Nykarleby i fjärran ren.
När hem vi trötta hunno,
Alltväl,
I säng vi strax försvunno.
Ni förstår mig väl. |
12.
Och både manskap och befäl,
Beslöto efter litet gräl,
Till häst i stället fara,
Alltväl,
Förutom pojkars skara,
Ni förstår mig väl! |
25.
Och deras artighet var stor,
Ja nästan alltför stor, jag tror,
Det tror jag alla göra —
Alltväl,
När de få saken höra —
Ni förstår mig väl!
|
38.
Där drömde vi ännu en gång
Om allt, som skildrats här i sång,
Om våra brandkårister,
Alltväl,
Ursäkten visans brister!
Nu gott folk, farväl! |
13.
Befälet efter stånd och rang
Placerar sig i Olsons vagn,
Vi andra, sjuttiofyra
Alltväl,
Kameler åt oss hyra.
Ni förstår mig väl!
|
26.
En var av oss blev brydd och flat
Vi bjöds på supen, öl och mat.
Det sista ej att klandra.
Alltväl.
Men desto mer det andra.
Ni förstår mig väl!
|
|