Gamla
året till det nya
Ett sandkorn droppade ned ur världens
timglas
ett flarn dök spårlöst under i oceanen,
ett fingersmått
vardt fylldt med oändlighet,
och mänskan hisnade öfver måttets
storhet. Då seglade tankens sjöman ut på fjärden
af strandlöst haf och såg myriader världar,
som böljor
glittrande, höjas, sjunka ned
i det omätliga, där hans båt
förliser. Och tidens örn kom kretsande genom rymden
och såg
en liten punkt i den ljusblå etern;
där slog han ned och lade sitt
ägg i snön,
och däraf föddes seklernas yngsta spenbarn. Vi
voro många sådana. Ingen räknar
vårt tal i siffror.
Ingen ännu har mätit
de cirkelbågar jorden i alltet skref,
allenast Han, kring hvilken världarna rulla. |