De
heligas kronor
Jag ser från läktarn den fyllda kyrkan,
där tusen andar i mänskohamn
med samma böner och samma dyrkan
tillbedja Herrens, den Högstes namn. Den sköna orgeln Guds ära
sjunger,
och psalmen ljuder så andaktsfull.
Guds ord det faller
i själens hunger
som arlaregn öfver åkermull. Hur många,
Herre, hur få kanhända
af dessa tusen odödlige,
som sina
böner till dig uppsända,
skall du en gång i din himmel se? Ack,
många skola förinnan kvällen
med världens vindar fly
bort från dig.
Ditt ord skall falla på hårda hällen,
på trampad väg och på törnestig. |