| En
julafton vid medelhavet 1875.
Flyg, goda ängel, flyg åstad med
snälla duvovingar långt över höstens vissna blad där vinterns bjällra klingar; flyg bort till Finlands frusna häll och
tänd ditt ljus i julekväll för barnens glada ringar! Vi, som bo här i palmers land, där unga böljor vaka, i
sol och doft, på blommig strand, vi kunna ljus försaka; men detta land, som är oss allt, det är så mörkt, det är
så kallt: giv det dess vår tillbaka! Giv det den värme vintern tog, det ljus som solen vägrar, det hopp som höstens
frost bedrog och som i vårskyn hägrar. Låt andas liv där nu är allt så tyst, förgätet, dött och
kallt, där vita drivan lägrar. |