Kvarnen och smedjan

Där stod vid den brusande bäcken
den kära, den flitiga kvarnen,
en bostad för trollen och Necken,
ett tjusande féslott för barnen.


Där malade stenen sin gruta,
där hörde vi kuggarna knarra,
de dolda kaskaderna tjuta
och golfvet och väggarna darra.


Osynliga, väldiga jättar
omhvälfde de mäktiga hjulen;
små trolska och mjöliga vettar
framtittade, gömda i skjulen.


Där var vår beundran om dagen,
vår tysta förfäran om kvällen;
där hörde vi dånande slagen
från smedjan och städet vid hällen.


Långt syntes en irrande gnista
än blänka i speglande vatten,
än spårlös i rymderna brista,
som slocknande öga i natten.


Han stod vid sitt flammande Etna
den sotige smeden med tången;
där sågo vi skuggorna tätna
kring elden, i ässjorna fången.


Och mellan det svarta och ljusa
red sagan på gnistrande fåle
att ömsom oss skrämma och tjusa
och gråta och grina och småle.



Zacharias Topelius (1889) Sånger IV.


Läs mer:
Kvarnen och Smedjan av Zachris Schalin.
Smedens visa ur Läsning för barn.
(Rev. 2010-01-23.)