Sylvias hälsning från Sicilien


Och nu är det jul i min älskade nord;
är det jul i vart hjärta också?
Och ljusen de brinna på rågade bord,
och barnen i väntan stå.
Där borta i taket, där hänger han än,
den bur som har fångat min trognaste vän.
Och sången har tystnat
i fängelseborg;
o vem har ett hjärta för sångarens sorg.


Jag bor i de eviga vårarnas land,
där de glödande druvorna gro.
Cypresserna dofta vid havets strand;
där har jag mitt ensliga bo.
Det flammande Etna, det gnistrar så skönt;
och luften är vårlig, och gräset är grönt.
Orangernas ånga
ur skogarna går,
och ljuv mandolinen om kärlek slår.


Cypresserna dofta. Det brusande hav
i silver mot stranden bryts;
vid foten av Etna, där är en grav,
vars sorg uti blommor byts.
Där slumrar en gäst från nordens dal;
och nu är det jul i hans fädernesal.
Vem sjunger din visa,
som fordom en gång?
Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång!


Och stråla, du klaraste stjärna i skyn,
blicka ned på min älskade nord!
Och när du går bort under himmelens bryn,
välsigna min fädernejord!
I blommande vårar, på gyllene strand,
var finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga
om kärlek och vår,
så länge din Sylvias hjärta slår.



Zacharias Topelius 24 december 1853.




 Lucka 10   LUCKA 11 Lucka 12
  Adventskalendern 2014  

 

 


Det flammande Etna, det gnistrar så skönt;
och luften är vårlig, och gräset är grönt.”

 


– Så såg det inte riktigt ut när hustru Karin, dotter Ingrid och jag var uppe på vulkanen i slutet på oktober 2014. Förstoring.



Roade mig med att bygga jungfrudanser på Etna, Panarea, Stromboli och Bella Isola.



Kratrar från utbrottet 1982. Förstoring.


(Inf. 2014-12.09.)


Läs mer:
Fler juldikter och -visor.
Naturglimt om Sylvia av Bertel Klockars.
Visan framförd på piano på youtube.
(Rev. 2014-12-13 .)