Djupsten fungerade även vid vissa tillfällen som karantänsplats
och lasarett. Då kolera på nytt hotade 1848, beslöt magistraten
inrätta ett sjukhus i rådmansänkan Sofie Lybecks hus på
västra sidan om älven invid hennes väderkvarn. Nödiga
sängkläder, sjukplagg o.dyl. anskaffades. Djupstens norra udde
valdes till karantänsplats. Till uppsyningsman utsågs stadsbetjänten
J. Lingonblad med en karantänsdräng som biträde. De skulle
ha sin station i den på stället befintliga stugan. Fartyg och
båtar skulle undergå karantän på Alörns inre
redd, avskilda från den vanliga ankarplatsen så att de skulle
ligga inåt Lodörs sundet under Sandörn så långt,
som de kunde flyta, dock ej närmare land än 200 alnar.
Varor, som borde vädras, skulle läggas upp på Djupstens
norra udde, som vid laga påföljd ej fick besökas av andra
personer, än de som hade att skaffa med karantänsinrättningen.
För kolerasjuka personer, som anlände med fartyg, skulle lasarett
inrättas på holmen i de där befintliga husen. Karantänstiden
var åtta dagar.
För stadens lotsar utfärdades liksom för karantänsuppsyningsmannen
en instruktion, i vilken hänvisades till Kgl. karantänsförordningen
av den 7 nov. 1806. Det ålåg enligt denna stadens lotsar,
att då fartyg sökte stadens inlopp och hamn, genom frågor
från sina båtar på lovarts sida om fartyget försöka
inhämta, varifrån fartyget senast kom, om det haft gemenskap
med annat fartyg, som besökt kolerasmittat eller därför
misstänkt ställe eller hamn, och om någon av besättningen
eller passagerarna dött under resan eller insjuknat.
Om fartyget kom från rysk hamn och vistelsen i sjön efter
avseglingstiden varit kortare än 8 dagar, eller om fartyget haft
gemenskap med annat från Ryssland kommande fartyg eller om sjuk
fanns ombord eller under resan dött, skulle lotsen ej få gå
ombord. Han skulle i stället leda fartyget till den utsedda ankarplatsen
på Alörns inre redd. Lotsen skulle härvid med sin båt
gå före eller vid sidan om fartyget.
Om lotsen på grund av storm eller annat ”ofall” ej kunde,
lotsa in fartyget utan att gå ombord, var detta tillåtet.
Då skulle han stanna ombord och undergå karantän i likhet
med skeppsfolket.
Redan i okt. 1848 indrogs karantänen. Den hade då varat i
tre månader och tio dagar. 20) |