IX. HANDEL OCH SJÖFART 1810—1858

Export, import och sjöfart till 1830-talets slut


Stadens ekonomi var vid början av 1800-talet nästan helt beroende av handel och sjöfart. I motsats till grannstäderna industrialiserades Nykarleby endast obetydligt och kämpade under hela 1800-talet, med undantag möjligen för 1830-talet, med stora ekonomiska svårigheter. Den förblev även en av de minsta i länet och förlorade mot 1800-talets slut sin betydelse som handelsstad.

År 1813 uppgick emellertid värdet av exporten från staden till 87.716:rbl, importen till 71.808:rbl och hela handelsutbytet till 159.524:rbl bco ass., vilket visar att handeln ordentligt kommit igång efter kriget. De viktigaste exportartiklarna var fortfarande liksom på 1600- och 1700-talet skogsprodukter av olika slag.


År 1822 exporterades sålunda från Nykarleby:

tjära 12.594 tr
beck 536  ”
pottaska ca 15.000  ” 42)

 

Importen omfattade bl.a. 1.286 tr salt. 43)

År 1825 exporterades bl.a. 767 tolfter plankor. 44)

Tullinkomsterna för Nykarleby uppgick till följande belopp 1820 och 1825:

Export
Import
Tullinkomster tillsammans
1820 1825 1820 1825 1820 1825
1156 r.
1779 r.
989 r.
1363 r.
2145 r.
3142 r.


Under 1820-talet började exporten av sågade trävaror få allt större betydelse. Denna utveckling fortsatte under 1830-talet.

År 1832 exporterades sålunda bl.a. följande skogsprodukter:

tjära 16.936 tr
beck 1.166  ”
plankor 3.284 tolfter 45)

 

Från 1838 föreligger följande statistik, som även visar stadens ställning i förhållande till Vasa läns övriga sjöstäder:

Utskeppade skogsprodukter från städerna i Vasa län år 1838:

    Vasa     Gamla-
karleby
    Jakob-
stad
    Nykar-
leby
    Kristine-
stad
    Kaskö  
Tjära tunnor 9.538     35.676     20.163 1/2   10.109 1/2   29.650     889 1/2
Beck     ” 266     1.143 1/2   162     740 1/2        
Harts lisp. 214         360     27     1.106     25  
Pottaska    ” 12.633     15.006 1/4   5.186     906     20.693 1/5   1.176 2/3
Kimrök    ” 19/20                     1  
Bräder
och
plankor
tolfter 6.695 5/6   5.358     2.554     1.802     9.123     1.393  
Hand-
spakar
dussin 23 2/3   1.300     834 1/3   31     703 1/2    
Spiror     ” 20     280     12              
Bjälkar och sparrar     ”     930     16         448     840  
Båtshaks-skaft och årämnen     ” 78     171     13         2      
Ved famnar 143 1/2   109         42     306 1/2   145  


Nykarleby låg sålunda på fjärde plats efter Gamlakarleby, Kristinestad och Jakobstad vad tjärexporten och på andra plats efter Gamlakarleby vad exporten av beck beträffar. I fråga om bräder och plank låg Nykarleby på femte plats. Exporten var som vi ser rätt mångsidig och omfattande vad Nykarleby beträffar, utom de nämnda produkterna, mindre mängder av harts, pottaska, handspakar och ved.

Staden hade 1835 som vi sett 885 invånare, av vilka 12 minuthandlare och 1 hökare, 23 hantverkare, 7 skeppare och 64 sjömän. 46) Vid början av år 1838 hade staden 16 fartyg med följande befälhavare och lästetal:

  Befälhavare Redare Läster    
Fregattskeppet Patientia W. Bergendahl M. Lithén 180  
         ” Wänskapen J. Törnvik        ” 153 1/4
         ” Furst Menschikoff J. Lalin        ” 194  
Barkskeppet Hoppet

O. Brunström

       ” 118  
Galeasen Najaden C. A. Snellman        ” 65   710 1/4
Fregattskeppet Trägen Zimmerman G. A. Lindqvist 215      
         ” Winner C. P. Engman        ” 175   390  
         ” Juno H. Lind I. Lindqvist 159      
Barkskeppet Jupiter J. P. Rundström        ” 138      
Briggen Iduna Jon. Arvid Kronlund (Jakobstad)        ” 77   374  
Fregattskeppet Ellida H. J. Engström G. W. Turdins konkursbo 148 1/3  
Briggen Rhea G. W. Aspegren        ” 86   234 1/3
     ” Enigheten J. H. Broman Ad. Hammarin 102    
     ” Paulina A. Felander C. J. Collander 64  
Skonerten Thetis G. A. Eklund J. A. Lybeck 70  
Briggen Elisabeth J. Ölund (Jakobstad) M. Ahllund 48 1/4
Fregattskeppet Emeli Chr. Wennerholm J. A. Lybeck 180  
         ” (Emelie)   G. Turdin    
      2.072 5/6 läst.


Dessutom byggdes ett skepp, som enligt planerna skulle bli över 300 läster, av handl. G. A. Lindqvist samt ett lika stort av rådman C. J. Berger. 47) Ingetdera skeppet nådde dock denna storlek (d.a.s. 469). Emeli, senare Emelie, som förvärvats i okt. 1837, nämnes ej i Skeppskalendern.

Under året såldes 1 fartyg om 86 läster, 2 fartyg om sammanlagt 212 1/3 läster förolyckades, 3 fartyg om 298 1/2 läster låg hemma och 11 fartyg om 1.634 läster befann sig på sjöresor. Staden hade sålunda vid årets slut 14 fartyg om sammanlagt 1.932 1/2 läster och låg på femte plats bland städerna i Vasa län. Endast Kaskö hade lägre lästetal. 48)

Även från år 1839 föreligger uppgifter rörande utskeppade skogsprodukter från städerna i Vasa län:

 

    Vasa     Gam
la-
karle-
by
    Jakob-
stad
    Ny-
kar-
leby
    Kris-tine-
stad
    Kaskö  
Tjära tunnor 8469 3/4   24,514     20,957     10,007 3/4   23,046     1,067 1/4
Beck     ” 254     1,132 1/2   17     1,109 1/2   4     53  
Harts lisp. 185         550     116     60 1/2    
Pottaska    ” 6164 7/10   6,601 3/4   3,025     230     11,201 3/20   67 3/20
Bräder och plankor tolfter 8376 1/12   3,992     3,387     2,216     8,674 1/2   849 1/12
Hand-
spakar
dussin 33     773 1/4   669     45     450     6  
Bjälkar
och sparrar
    st.     39             1,699      
Spiror dussin 6 1/2   5 2/3   3             36  
Årämnen
och
båtshaks-
skaft
    ” 108     182     3         81      
Ved famnar 74     90 1/2   56 1/2   55 1/2   93 1/2   94  


Tjärexporten hade sålunda minskat kraftigt på ett år för alla städerna utom Jakobstad och Kaskö, där den ökat något och Nykarleby, där den minskat obetydligt. Detsamma gällde becket utom för Nykarleby och Kaskö, som kraftigt ökat sin export. Exporten av bräder och plankor hade ökat för Vasa, Nykarleby, Jakobstad och Kaskö, men minskat för Gamlakarleby och Kristinestad. Exporten av bjälkar och sparrar hade nästan upphört, av spiror likaså, medan exporten av pottaska hade minskat med ungefär hälften. 49)

Marknaden för trävaror var detta och följande år särdeles dålig i Newcastle och Hull, de största mottagarna av finländska trävaruprodukter. Sommaren 1840 betalades för 11 & 12 tums plankor 4 3/4 pence per löpande fot. Detta betecknades som ett särdeles lågt pris. För en god och välsorterad last kunde möjligen 5 pence per fot erhållas. Finska battens rönte bättre efterfrågan, emedan endast en mindre kvantitet ännu under året utbjudits. Priset på en god vara beräknades till 2 /8 pence per fot. Tjäran betalades med 16 à 17 sh tunnan i Newcastle och 17 à 18 i Hull och fann god avsättning. 50)

Snart skulle dock sänkningen av de engelska trälasttullarna förbättra marknaden för trävaror från de nordiska länderna.

En försäljningsräkning från firman Degener & Co i Lübeck kunde se ut så här. Det gällde en leverans av 600 tr tjära från rådman Petter Lybeck i Nykarleby.

Tjärtunnorna hade consignerats till Degener & Co med skeppet Paulina, fört av kapten A. Felander och hade sålts på fyra månader:

169 tr fin tjära, därav      
  80       tr à 8:4 Lübsk Courant 660,
  83 1/2  ”  ” 8:2     ”          ” 678, 7
163 1/2 tr fin tjära      
 
431
tr grov tjära    
13
 ” påfyllning
418
tr grov tjära, därav
277 1/2 tr à 7:4 Lübsk Courant 2011, 14
140 1/2  ” ”  7:2     ”          ” 1001, 1
418 tr grov tjära                      LCt 4351, 6

Umgälder

Frakt
Inkommande tull 588:1 tr 24:2 28. 2  
Umgälder på tjärhovet      
  att emottaga 75. 2  
vraksedel 6. 6  
att vräkas 9. 6  
att öppna och sprunda igen 9. 6  
att taxera påfyllningen 9. 6  
lagerhyra l månad 9. 6  
Små umgälder och drickspenningar 2. 14  
Mäklare courtage 37. 8  
Provision 2 % 87. 274.6
Netto provence den 10 febr. 1837 Lüb Ct 4077.—
Lübeck 10 okt. 1837  
Degener & Co          



Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid 425—429.
Stig Haglund digitaliserade.


Nästa kapitel: Markegångstaxan 1837.
(Inf. 2007-01-13.)