Då stadsplanen godkändes hade rivningarna som vi sett redan
pågått en längre tid. En av de kulturhistoriskt mest
värdefulla byggnaderna, som nu offrades på grund av oförmågan
att i tid sanera och utbygga stadens vattenlednings- och kloaknät
och pietetsfullt renovera och modernisera fastigheten, var det Grundfeldtska
huset från 1860-talets början på tomt nr 65 i hörnet
av V. Esplanadgatan och Lybecksgatan. Det användes som
tidigare nämnts från 1946 av staden som bostad för stadsläkaren och veterinären och hade under senare år inrymt folkskolans
elevkök och varit lagerrum för plastfabriken.
Byggnaderna befann sig efter renoveringen 1946—47 i gott skick med
undantag av att de saknade kommunalt vatten och avlopp, liksom större
delen av fastigheterna i staden vid denna tid. Huset skulle, ansåg
många stadsbor, ha lämpat sig väl som t.ex. stadsmuseum,
bibliotek och kulturhus för aktiviteter av olika slag. Det ansågs
med all rätt vara stadens, kanske en av landets vackraste byggnader,
och låg väl placerat vid stadens huvudgata. Stadens museiförening
hade erbjudit sig att gratis inreda en ev. bibliotekssal med gamla, stiltrogna
möbler och tavlor. En gammal stadsbo och kulturpersonlighet som bokhandlaren
och museimannen Josef Herler kunde ej förstå, varför Grundfeldtska
huset skulle rivas för att ge rum för ett Aravahus. [Finländskt
bostadsfinansieringssystem.] Någon förståelse för
husets omistliga kulturella värde fanns emellertid ej bland de makthavande.
Den 27 febr. 1959 beslöt stadsfullmäktige att sälja huset
och tomten nr 65 till en byggnadsfirma.
[Grundfeldtska gården från nordväst. Notera vattenposten från 1951 till höger! Byggnaden ser rätt förfallen ut, så fotot är kanske en dokumentation innan rivningen i mars 1961.
Peter Gullback kolorerade med Colorize. Förstoring. (Inf. 202.03.22.)]
[Föredragningsslista för stfm möte 23 febr. 1959.
1. Genom underhandling med Arava har erhållits förhandslöfte om att aravamedel kommer att beviljas för uppförande av ett trevånings aktiebolagshus i staden. Byggnaden kommer att uppföras av byggmästare Mauritz Nylund, så snart Aravamedel erhållits. Den tilltänkta byggnadsplatsen är tomten Nr 65 i 17 kvarteret. Angående överlåtelse och försäljning av denna tomt får stst. föreslå att tomten och gårdsbyggnaden säljes till ett erbjudet pris av 500.000 mk och att ekonomiebyggnaden förblir stadens egendom och bortflyttas först när byggnadsarbetet på tomten är slutfört och vid tidpunkt som senare överenskommes. Enligt villkor som Arava uppställer får tomtpriset icke stiga till för högt belopp, utan bör ett gängse tomtpris vara gällande, Stst. föreslår vidare att tomten endast säljes under förutsättning att ett trevåningshus uppföres på tomten och bör detta ske inom två år från överlåtelsetidpunkten..
--------------------------------------
Under mötet tillkännagavs att den nya brandstationen tagits i bruk.
Lars Pensar tillhandahöll. (Inf. 2016-04-20.)]
Samma driftiga byggherrar [Nylund
och G. Löf] antecknar ortstidningen, som byggt 3-våningshuset
Sollefteågatan 3, skulle snart påbörja ett nytt bygge.
”Det är den gamla Grundfeldtska gården, som skall rivas
och ersättas med någonting nytt och tidsenligt i byggnadsväg.”
Ett visst erkännande ger tidningen dock det ärevördiga
huset: ”Det Grundfeldtska huset är inte på något
sätt fult, men det är obeboeligt, kallt och dragigt” ...
Med denna om total ignorans vittnande inställning hos stadsborna
till stadens förnämsta byggnadsminne från den så
betydelsefulla handels- och sjöfartstiden i stadens historia är
det ej att undra på om det gick som det gick. Huset revs i mars
1961.
[Taket rivet. Förstoring.
Foto: John Fors, Anders Fors tillhandahöll.
(Inf. 2012-05-18.)]
Den nya hyreshuset, ett Aravahus i fyra våningar, ritades av Kaj
Englunds arkitektkontor i Helsingfors och uppfördes 1961—62
av byggnadsfirman Löf & Nylund. Det rymde 19 bostäder och
1 affärslokal och skilde sig ej heller i övrigt på något
sätt från motsvarande betongkuber i andra städer.
|
