II. HANTVERKS OCH INDUSTRIFÖRETAG EFTER BRANDEN

Fabriks och hantverksföreningen bildas


Enligt Kejs. förordningen av den 24 febr. 1868 och guvernörsämbetets resolution av den 26 febr. 1869 hade stadens hantverkare i jan. 1870 uppkallats för att bestämma antalet fullmäktige och val av dem till den förening, som hantverkarna den 14 dec. 1868 beslutit bilda, men som konstituerades först den 1 april följande år. Fullmäktiges antal bestämdes till fyra: färgarmästarna Magnus och Theodor Wahlberg, garvaren Anders Johan Thulin och skräddaren Erik Forsman.

Föreningens namn blev Fabriks- och Handtverkareföreningen. Stränga organisationsåtgärder vidtogs genast. Den 8 aug. 1870 bestämdes sålunda, att ett antal i staden bosatta personer skulle förständigas, att i händelse de önskade fortsätta att driva sina hantverk i staden, inom utgången av nämnda år ansöka om rättighet därtill i överensstämmelse med förenämnda Kejs. förordning. De ifrågavarande personerna var smeden Jakob Högman, skräddaren J. Sandberg, urmakaren J. F. Kylén, målaren D. Öhrnberg och snickaren Johan Sundqvist. Vid den blivande taxeringen skulle avseende fästas vid, att handlandeänkan Kristina Lundqvist i sin butik idkade försäljning av skor.

Nyrekrytering skulle ombesörjas genom annons i Wasabladet, vari hugade personer uppmanades att söka sig borgarrättigheter i följande yrken: klensmed, guldsmed, koppar- och bleckslagare, urmakare och murare.

I stället för färgaren Theodor Wahlberg, som anhållit om befrielse från fullmäktigskapet i föreningen, utsågs garverifabrikören Jakob Eng.

Föreningen hade hos magistraten anhållit, att personer, som idkade hantverk i närheten av staden, borde åläggas att söka burskap i staden.

Magistraten kunde dock ej bifalla, emedan den nu gällande näringsstadgan bestämde, att endast den person, som idkade hantverk med legda arbetare inom en halv mil från staden, borde söka burskap där.

En stor del av hantverkarna flyttade till följd av den nya förordningen ut på landsbygden för att undvika skatter och pålagor i staden. Magistraten å sin sida övervakade noga, att dessa hantverkare ej anställde legd arbetskraft.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid. 32.


Nästa kapitel: III. ÖVERSIKT AV STADENS EKONOMI FRÅN 1860- TILL 1890-TALET. Stadens finanser.



Brev skickat till ”Handtverks och Fabriksföreningen i Nykarleby” den 28 februari 1887.
Tillhör Frank Andersson.

Uleåborg, den 23 Februari 1887.

Fabriks  och Handtverksföreningen  i  Nykarleby

Då vid det i Viborg sednast hållna Industriidkaremötet den åsigt uttalades att nästa
möte borde hållas i Uleåborg, få vi förbindligast bedja Eder föreslå diskussionsfrågor
för ett sådant möte och meddela oss desamma före April månads utgång, då vi efter des-
sas emottagande och granskande skola, ifall vi finna frågornas vigt det kräfva, re-
dan instundande sommar taga oss friheten inbjuda till ett Industriidkaremötes hållande
härstädes.

Industriföreningen:
K. Rob. Åström.


Läs mer:
Årsmöte 1883.
Hantverksföreningen av Einar Hedström.
Seminarieverkmästare J. E. Backlund hade gesällbrev utfärdat av föreningen.
I slutet på Föreningsväsen i Uppslagsverket Finland finns länkar till fler föreningshistoriker.
(Inf. 2004-11-27.)