Tidigare urmakare i Nykarleby var bl.a. Johan Fellman (f. 12.9. 1788 i
Vasa, d. 27.9. 1864 i Nkby), som 1818 kom till staden som lärling från Stockholm [blixtnedslag 1855], J.F. Kylén, som vann burskap som urmakarmästare
1871 och i mars s.å. utannonserade reparation av alla slags ur och speldosor till billiga priser, Karl Nyman, som öppnade urmakeri i nov.
1883 och som gick i konkurs i sept. 1889, J.W. Blomström, etablerad i april 1890 och K.A. Ahlbäck dito i maj s.å., båda antecknade
som bortflyttade inom kort. Senare verkade bl.a. urmakaren K.E. Pelander i staden åren 19091911.
Den
ovannämnda klensmedsmästaren och kopparslagaren Johan Karlsson (f. 1841, antagen till smedsmästare i staden 1873, d. i Nkby 3.2.
1914) inköpte den 24 mars 1873 handl. A.G. Olsons fastighet på tomten nr 24 vid Rummelbacken [Korsningen med Sollefteågatan, Fors.] och
etablerade där provisoriskt en smedja som 1875 nyanlades. Den inköptes i febr. 1901 av smeden Johan Robert Wickberg, men övertogs
av smeden J. Märsylä (f. i Brahestad 7.6. 1863, antogs till smed 10.6. 1901, d. i Nkby i juli 1902) i juni 1901 under firma J. Märsyläs
Smedaffär. Han var en av de finskspråkiga yrkesmän, som vid denna tid sökte öppna verksamhet i staden. Något år
efter hans död var smeden Kristian Koppelomäki (f. 1872, d. 27.6. 1915 i Nkby) ägare till Märsyläs företag. Koppelomäki
hade sedan april 1900 bedrivit smidesarbete på tomten nr 71 vid Mathesiusgatan. Ej heller han lyckades hålla
företaget i gång längre än till jan. 1910, då han utbjöd sin smedja till salu. Den övertogs i april s.å. av plåtslagare E.E. Sjöblom, som dock gick i konkurs 1912. Den ovannämnde smeden Johan Robert Wickberg, som antagits till klensmed den 15 okt.
1900 och sedan 1901 innehaft en smedja på tomten nr 33 [Bankgatan 17.] intill Karlssons tomt, hade gått i konkurs i okt. 1904 och flyttat till
Helsingfors (jfr s. 7). En ny smedja öppnades emellertid i ”Prostas hagan” av Matti (f. i Alahärmä 8.3. 1889, d. i Nkby
23. 7. 1951) och Felix Markkula (f. 16.5. 1891, d. i Nkby 8.8. 1950) i nov. 1910, där bl.a. även hovslageriarbete utfördes. [Drunkningsolycka i Ragnörn fors. Två små pojkar omkomna.]
Smedjornas tid var
emellertid mer eller mindre förbi. De ersattes i viss mån av affärer kombinerade med maskinverkstäder, såsom 1908 Axel Herlers
Järn & Jordbruksmaskinaffär, 1910 C.J.
Holländer & Co Velociped- och maskinaffär, såld i febr. 1915 till John Hermansson och i okt. 1910 Konrad Öhman,
Velocipedaffär. Större och mera komplicerade reparationer utfördes i grannstaden Jakobstad. Sådana behövdes, ty i juni 1914
hade hrr Joel Lillqvist och Victor Holmström samt forman Karl Wikman, som för 19111916 åtagit sig skjutshållningen
i staden, anskaffat sig varsin automobil och tre bilägare i Jakobstad hade hos magistraten anmält sig sinnade att stationera bilar i Nykarleby,
likaså bilägare i Vasa med sina inalles 5 bilar. Bilåldern hade m.a.o. gjort sitt inträde. Varvssmedernas, vagnsmakarnas, hovslagarnas
och de gamla finsmedernas tid var förbi. [Vykort från 1910-talet av smedjan i Rummelbacken.]
Flera
av hantverkarna och handelsidkarna hade genomgått sina läroår i S:t Petersburg eller i Amerika. Bland märkligare levnadsöden
kan annoteras följande.
Bagaren Anders Simonsson Markén var född den 31 aug. 1854 i Markby och antogs
till bagare i staden 1883. Han hade till en början sitt bageri i sjömannen Julius Sunds gård
i nr 79 och senare i gården på tomten nr 1 vid S. Tvärgatan. Han hade fått sin yrkesutbildning på ett märkligt sätt.
Hans fader befann sig på 1860-talet på arbetsförtjänst i Helsingfors, medan modern och den 10-årige sonen var kvar i Nykarleby.
Modern beslöt resa till sin man i Helsingfors och tog gossen med. På Riihimäki station försvann hon plötsligt och lämnade
gossen övergiven på stationen. Hon for tydligen vidare till Helsingfors, men hördes aldrig mera av. Ej heller fadern gav sig tillkänna.
Den övergivne gossen omhändertogs av andra resande, som skulle till Petersburg och förbarmade sig över honom. Då han senare vid
c:a 20 års ålder återvände till Nykarleby var han utlärd rysk bagare och utövade sedan yrket i staden till 1916. Han gifte
sig och fick flera barn, av vilka de flesta emigrerade till USA. En av döttrarna, Ida, berättade faderns historia för JLB under ett besök
i Jakobstad 1970. Moderns märkliga beteende att överge gossen kan möjligen förklaras med att hon avtalat med någon av ifrågavarande
resande, bland vilka även fanns ryssar, att taga gossen som lärling, ev. mot lämplig ersättning till modern. Det skulle m.a.o. här
vara fråga om ett fall av ”Menniskohandeln med finska lärgossar”, som florerade vid denna tid. 1)
Markén gick i konkurs
1902, men öppnade 1904 åter sitt bageri, denna gång i färgare Aug. Norrlunds mindre byggnad på tomten nr 48 vid Rådhusboulevarden
[Topeliusesplanaden 13]. Han avled den 22 nov. 1916 efter långvarigt lidande, sörjd av hustru och fem döttrar.
Markénska gården på tomt nr 1 vid S. Tvärgatan, senare Bangatan. Ägare 18841902 bagarmästaren Anders Markén.
Foto E. Birck 1970. J.L. Bircks arkiv. [Beskuren i över- och underkant. Mot sydost, Topeliusesplanaden till vänster. Färgbild
av gården.]
En annan Nykarlebybagare, Karl Emil Ekroth, råkade illa ut i samband med
vidlyftiga affärer. Han var född i Jakobstad den 5 okt. 1865 och öppnade bageri med arbetsbiträden i april 1886 i Nykarleby.
Jag — som nu börjat härstädes idka bagareyrke och är boende i Herr Ingeniör Heikels gård — anmäler mig vördsamt i ärade kunders åtanke samt får tillkännagifva att jag ständigt kommer att hafva till salu allehanda finare bakverk äfvensom att jag mottager både hvetemjöl och rågmjöl till bakning. Nykarleby, den 13 April 1886
K. E. Ekroth.
|
[Österbottniska Posten, 22 april 1886, nr 16, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-21.)]
Då
Ekroth ännu ej uppnått myndig ålder, hade skomakaren Henrik Hult, Jakobstad, iklätt sig ansvarighet för hans förbindelser.
Ekroths far, smeden Johan Fredrik Ekroth, vistades i Amerika. K.E. Ekroth antogs nu till bagarmästare i staden. År 1897 inköpte han av häradshövd.
J.F. Barck den tidigare Dyhr-Gyllenbergska gården på tomt nr 41 vid N. Torggatan, som bekant en av stadens
förnämsta gårdar. Vid sidan om bageriet drev han från år 1900 en kolonialvaruhandel i G.M. Hedströms
f. hus vid S. Torggatan och utnämndes till rådman s.å. Därefter började det gå nedåt. Han gick i konkurs 1902,
tog i juni 1904 avsked från sin rådmanssyssla, slutsålde sitt varulager och flyttade till Jakobstad. Där öppnade han en ny affär,
som även den gick i konkurs år 1910. Detta var ju som vi sett ingenting ovanligt, men allvarliga komplikationer tillstötte inom kort. Den
30 juni kunde ÖP på första sidan under rubriken Stora förfalskningar meddela den sensationella nyheten, att stadens forne rådman,
handl. K.E. Ekroth avvikit från Jakobstad efter att i olika banker där och i Nykarleby ha förfalskat flera personers namn. Förfalskningarna
beräknades uppgå till 5060.000 mk. Man antog, att Ekroth begivit sig över till Sverige med båt natten till den 21 juni. Föregående
dag hade han setts på velociped på Östanpåvägen. Han hade vidare på sin rymmarfärd synts i Fagernäs i Larsmo,
där han frågat efter Fränsviken nära Stockösund. Samma natt hade en roddbåt försvunnit i Knifsund på Öjan.
Möjligen hade han fått låna en båt för överfarten. Firman E. Simelius & Co i Jakobstad hade i juli hos rådhusrätten
anhållit om hans försättande i konkurs. Den 8 sept. visste ÖP meddela, att Ekroth torde befinna sig i Amerika.
Då ryktet
om förfalskningarna först nådde Nykarleby, ville ingen tro det. Ekroth hade under den tid han bodde i staden varit känd som en redbar
och hjälpsam man, som åtnjöt det största förtroende. Även i Jakobstad hade han haft en hel del förtroendeuppdrag. Han
tillhörde sålunda stadsfullmäktige 19101911. Huru som helst, han förblev borta, medan ”Affären Ekroth” i hemstaden
antog allt större proportioner. Hans konkurslager såldes i Jakobstad i okt. 1911. På inställelsedagen i konkursen i dec. s.å.
bevakades fordringar för 227.200 mk utom borgensförbindelserna. En del av beloppet antogs dock vara dubbelt bevakad, men summan var i alla fall
uppseendeväckande stor. [Affären i Jakobstad var välförsedd, upptäckte Carl-Johan Eriksson. I Jakobstad gav Ekroth också ut vykort. 1903 var han en av de mest engagerade i stadens näringsliv.]
Bland senare bagerier märks Granbergs bageri. Bagaren Karl Arvid Uno Granberg var född i Nurmijärvi den 30 juni 1874 och dog i Nykarleby 1937. Han hade i unga år som brukligt var vid denna tid praktiserat och lärt
sig yrket vid de stora bagerierna i S:t Petersburg. Han gifte sig där med sömmerskan Albertina Karlsdotter Harald från Nykarleby socken
(f. på Harald 24.4. 1873, d. i Nkby 22.5. 1925). De flyttade till Nykarleby 1901. Granberg öppnade nu eget bageri i bagarstugan på Heikelska
gården, arbetade åren 19041906 i Amerika, men tyckte ej, att han hade något att lära sig där. Efter hemkomsten byggde
han ett eget bageri 1913 vid nuv. Sollefteågatan på tomt nr 21, som han i nov. 1910 förvärvat.
[Gustav Adolfsgatan 12, TB.] I juli 1916 etablerade han i samband härmed konditori och kaférörelse. Han var en skicklig yrkesman och ”Granbergs
kafé” blev en institution i Nykarleby. [Nämns i Mickelsmässmarknad av
Axel Lindholm.] Efter hustruns död råkade han emellertid i svårigheter, varför bagerirörelsen i dec. 1926 övertogs av dottern
Maj-Lis Granberg (f. 29.1. 1900 i Nurmijärvi, d. 1941 i Nkby). År 1929 inköpte hon faderns fastighet på exekutivauktion (lagfart 16.
12. 1929).
Efter Karl Granbergs död 1937 såldes fastigheten den 4 nov. 1940 till bagaren Johan Edvin Nyholm, som dock ej själv idkade någon
bagerirörelse där. Denna sköttes i stället av sedermera bagarmästaren Holger Haglund (f. 24.4. 1912 i
Nkby), som börjat hos Granberg som läropojke 1927 och lärt sig konsten under många arbetsår hos sin vördade och med all
rätt beundrade mästare. I juli 1939 köpte Haglund rörelsen. Gården såldes 1945 och revs [i början (?) på 1960-talet]. På tomten etablerades senare
en TB-servicestation, innehavare 1975 Holger Sund. Haglund fortsatte och utvecklade med framgång
traditionerna från Granbergs tid. Hans bakverk och konditorivaror var vida berömda, bland dem den kända Zachris-limpan, som bakades
till den 14 jan. och den lika ryktbara Zachris-bakelsen, första gången komponerad till skaldens 150-årsminne. [1968] Haglund innehade
eget bageri till 1982, då han sålde sin rörelse, som då var lokaliserad till V. Esplanadgatan
8, till bagaren Rainer Lillkung från Oravais. [Fotografier ur Holgers samlingar. H. var loklaredaktör för JT. Genmäle till Kurre 1916. Treåring drunknade. Några ord av Edith Ahlnäs. Villaarrende.]
Blomströms ur i förgrunden och Granbergs kringla i bakgrunden. På fasaden finns Michelin-reklam, så Elmer sund har vid tiden öppnat sin bensinmack bortom huset. Förstoring.
Foto: Pekka Kyytinen 1961. Museiverkets bildsamling, från Finna.fi.
(Inf. 2018-01-07.)
[Backmans kringla finns numera
vid Sandbergs bageri.
Foto: Lars Pensar januari 2004.]
|
Jämte Haglunds bageri förefanns från 1956 Backmans
bageri, ägare Rolf Backman [som även var brandchef], med egen butik och återförsäljning av bagerivaror vid Bangatan
3.
Av Skomakerierna ansågs fabrikör Johan Herman Holstius' vara det bästa. Holstius' fader Henrik
Johan Holstius hade varit skomakarmästare i staden redan 1848 och dog 1861. Johan Herman gick i lära hos fabrikör A.J. Thulin och fick burskap
som mästare 1869 efter att ha praktiserat i Petersburg i över ett års tid. Han grundade en egen skomakeriaffär, som utvidgades till
sko- och läderfabrik. Tidigare, innan järnvägen fanns, reste han ofta ned till Helsingfors för att taga upp beställningar på
stövlar från militären, vilket ofta lyckades. Han reste flera gånger ned till huvudstaden med foror av stövlar. Företaget
upphörde med hans död 1909.
A.J. Thulins läderfabrik AB drev fortfarande sin garveri- och skomakerirörelse
på tomt nr 38 i hörnet av Gustaf Adolfsgatan och Bankgatan och var vid denna tid stadens äldsta i branschen, med traditioner från
1830-talet. Företaget övertogs 1886 efter Thulins död såsom tidigare nämnts av hans änka Greta Stina, f. Hällström och sonen Karl Johan. Hon avled 1901, men Karl Johan Thulin fortsatte driften under samma firmanamn till sin död 1905. [Thulins garveri.]
[En okänd skomakare. Känner någon igen honom? Förstoring.
Karl-Erik Ikäheimonen tillhandahöll.
(Inf. 2009-04-29.)]
Skomakarmästaren Anders Granlund (f. 14.1. 1852, d. 19.4.1919 i Nkby) drev skomakerirörelse
från 1878 till 19181919. En annan känd skomakeriverkstad var den av Johan Fredrik Källström (f. 28.1.1852 i Karleby,
d. 7.5. 1926 i Nkby) åren 18961918 drivna i gården på tomt nr 3 vid Gustaf Adolfsgatan. År 1919 övertog skomakarmästaren Paul Skog (f. i Nkby 4.10. 1881, d. där 20.2. 1950), som verkat inom yrket sedan 1880, fabrikör Aug. Jakobssons garverirörelse under
firmanamnet Nykarleby Läderfabriks AB för fabriksmässig beredning av hudar och skinn samt handel med råvaror och fabriksalster.
Fabriken var inrymd i Thulins gamla fastighet vid Bankgatan. I bolagets styrelse ingick utom Skog garvaren Aug. Jakobsson och handl. Wictor Fagerholm. Efter
Jakobssons död 1920 avvecklade Skog fabriken, men fortsatte med sin skoaffär och sin skomakarverkstad. Han var en stillsam tystlåten, varmt
religiös man, förvaltade under decennier den gamla hantverkarföreningens kassa och var länge en av principalerna för sparbanken.
Thulinska gårdens flygel mot Gustav Adolfsgatan. Skomakeriverkstaden mot Bankgatan. Foto E. Birck 1970. J.L. Bircks arkiv.
[Beskuren i över-
och underkant. Släpet framför Fougstedts gård tillhörde Gunnar Willmans åkeri. Notera
att Gustav Adolfsgatan inte är asfalterad norr om Bankgatan. Fler bilder av gården.]
Som en kuriositet på läderhanteringens område kan nämnas Herler & Lönneströms handskfabrik,
grundad av bryggeriägaren Alfred Herler och bankdir. Georg Lönneström. Den verkade från 1905 till 1908 i mindre byggnaden på Nykarleby Aktiebanks gård (tomt 41). [Aktiebankens gård var tomt 42.] Verkmästare var dansken R. Nielsen och de fem arbetarna var likaledes
utlänningar. Som bokförare verkade L.F. Reinius. Fabriken höll sig med enkla, men sinnrika maskiner och levererade alla slag av handskar:
varma vinterhandskar, eleganta promenadhandskar samt barn-, dam- och herrdito. Man tillverkade även eleganta och praktiska läderbälten för
fruntimmer. Efterfrågan på varorna var stor och lagerrummet ofta tomt (ÖP 9.2. 06). [Annons från 1905. Kurre hade inte så höga tankar om fabriken 1906.]
Alfred Herler hade många järn
i elden. Den 14 jan. 1898 anmälde han inför magistraten, att han skulle öppna en karamellfabrik. Verksamheten började samma dag
i hyrd lokal i lilla byggnaden på tomt nr 11 vid Rådhusboulevarden. [Topeliusesplanaden 3, Casén/Ceder/Sport & Maskin Johan.] Proven
var enligt ortstidningen mycket smakliga och visade, att verkmästaren var fullt inne i sin sak. Rörelsen upphörde i febr. 1899.
|
|
Alfred Herlers Karamellfabrik 18981899 verkade i lilla byggningen på tomt nr 11 vid Rådhus Boulevarden. Foto Herlers museum. [Större
bild.]
|
[Etiketten i boken är i svartvitt. Den som visas finns vid Nykarleby museum och tillhandahölls
av Lars Pensar via Folke Holmström med följande kommentar:
”Lite fakta om etiketten: Enligt vissa källor lär den vara en av de
vackraste litografierna i Finland från början av 1900-talet. Samma källa uppger att den är tryckt 1904, vilket verkar lite ”mystiskt”
eftersom Alfred Herler fungerade som karamellfabrikör 1898–99 enligt Birck (III) s. 280. Pojken på bilden är Max Herler (1900–1976)
och son till Alfred.”
I mina samlingar ingår ett något misshandlat exemplar av etiketten. Alfred Herler var huvudsakligen verksam inom bryggerinäringen; En ölresa i bryggmästare
Alfred Herlers spår av Folke Holmström.
År 2024 visade Boris Mattsson en variant av bleckplåt.
|
|
”Nykarlebykarameller” anno 2009.] |
Ett offer för den ekonomiska lågkonjunkturen
blev guldsmeden Frans Hellman, som sedan den 27 okt. 1890 drivit yrket i staden. Han hängde sig den 6 maj 1894, varefter änkan förklarade
boet i konkurs 1895. Först i febr. 1903 fick staden en ny guldsmed, då F.L. Roos etablerade sig i yrket. Redan i april 1904 flyttade han emellertid
till Amerika. Hans affär övertogs av frk Charlotta Rosenbladh, (f. 28.1. 1875 i Kristinestad, d. 26.3. 1952 i Nkby) som skall ha varit
Finlands första utlärda kvinnliga guldsmed. Hon är märklig som representant för sin tids yrkeskvinnor och den första kvinnan,
som självständigt utövat guldsmedsyrket i Nykarleby. Hon började som 13-åring i sin fars guldsmedsaffär i Kristinestad och
avlade gesällprovet vid myntverket i Helsingfors. Med stipendier för studier i utlandet arbetade hon därefter fyra år i en stor guldsmedsfirma
i Oslo. Där utbildade hon sig till gravör, i vilken konstart hon vann stor skicklighet. Hon verkade sedan i yrket i Vasa och Uleåborg och
etablerade egen affär i Kristinestad, innan hon överflyttade sin verksamhet till Nykarleby. Hon drev företaget till 1909, då hon sålde
det till sin tidigare gesäll, guldsmeden J.W. Kantola. Mellan den 1 mars 1909 och 26 sept. 1912 innehade han guldsmedsaffär och försäljning
av galanterier i staden. I en annons 1909 meddelar Kantola, att han säljer förlovnings- och vigselringar av 18-20-23 karaters guld, minnesringar,
herr- och damur av silver från 1548 mk och av guld från 50180 mk, d:o keder, glasögon m.m., ”alltid de bästa och
billigaste” ur nytt rikhaltigt lager. [År 1940 drog sig Chally tillbaka. Sommarvilletomt. Chally var landets första kvinnliga guldsmed – nu finns hennes mästarprov på Nykarleby museum. Måtthuggning och kvinnokraft. Cykelannons.]
Åren kring 1911 verkade H. Hellstrands guldsmedsaffär i staden. Den 4 juli 1921 anmälde ”Chally” Rosenbladh, att hon på nytt öppnat en guldsmedsaffär
i förening med galanteri- och diversehandel. Hon hade efter 1909 drivit en kortvaruhandel och fungerat som ombud för Oravais klädesfabrik
i staden. Sedan det förstnämnda företaget ombildats drev hon det ännu 1940 jämte handel med bl.a. sport- och barnkläder. Frk
Rosenbladh var f.ö. känd som varmt religiös och som verksam medlem av friförsamlingen i Nykarleby. Mellan åren 1932 och
1936 innehade guldsmeden Erik Forstén en guldsmedsaffär i staden och 1970 företräddes yrket av Kolistos Ur och Guld. [Förteckning över guld- och silversmeder.
Mona Udd från Källbacken utbildade sig till silversmed vid Konstfack i Stockholm, men har ej varit verksam i staden.]
Axel Herler öppnade i febr. 1908 såsom tidigare nämnts en järnhandel. Hans ansökan om att få inrätta en mekanisk
verkstad med smedja och motor i sin ägande gård vid dåvarande
Rådhusboulevarden hade i nov. 1907 avslagits av guvernörsämbetet. Företaget ansågs strida mot byggnadsordningen. Den nu etablerade
järnhandeln var den första i sitt slag på orten och sålde jordbruks-, och slåttermaskiner, tröskverk,
plogar, separatorer, smörkärnor, transportkärl för mjölk, hushållsartiklar, verktyg m.m. Affären var inrymd i Alfred
Häggbloms tidigare nämnda fastighet. Företaget drogs med i Nykarleby Aktiebanks fall och
gick i konkurs i dec. 1913. Tillgångarna var 94.676 och skulderna 127.627 mk, varav till nämnda bank 15.000 mk.
Axel Herlers Järn & Jordbruksmaskinaffär i Alfred Häggbloms f. gård vid Rådhus Boulevarden. Foto omkr. 1910. Herlers museum.
[Bild av bättre kvalitet ur Holger Haglunds samlingar. På en förstoring kan man se kaffekvarnar i fönstret längst till vänster, en reklamskylt för en separartor med texten ”DOMO,
STARKAST,
ENKLAST,
BILLIGAST,
SÄLJES HÄR”.
Något som ser ut som en balansvåg i mittersta fönstret och snett till höger ovanför herrarna en skylt med texten
”Järn Handel/
Rauta Kauppa”. Nedanför den en gatuskylt
med gatunamnet på ryska,
L Puistikkokatu och
V Esplanadgatan. Eftersom den skyltmodellen sattes upp i december 1912 och affären som tidigare nämnts gick i konkurs 1913, så är fotot taget sommarhalvåret 1913.
Hr Axel Herlers Järnhandel i Österbottniska Posten 1908. En eldsläckningsdemonstration 1911.]
[Fickspegel, diameter ca 5 cm, med reklam för Alfred Herlers Järn- & Jordbruksmaskinaffär.
Lars Pensar tillhandahöll.]
|
Bland de försök som gjordes att utveckla en livsmedelsindustri kan nämnas, att handl. Helge
Halme 19081910 drev en korvfabrik i staden jämte en matvaruhandel, en matservering och ett kafé i Laqvists hus vid torget.
Han gick i konkurs sistnämnda år och flydde undan åtal för konkursbrott till Amerika. [Kurre tar upp Halme i krönikor 1911 och 1912. 1912 köpte han villa och 1913 sålde han.]
År 1909 förekom ingen export
och en av stadens 13 handlanden, Gustaf Liljeqvist, inlämnade konkursansökan. Alla idkade handel i öppen bod. Inga nya fabriker tillkom.
Detta år fanns i staden följande hantverkare och industriidkare:
|