Under år 1945 var vattentillgången så pass god, att
den egna kraftanläggningen kunde fylla konsumenternas behov av el.energi
till 97 %. I dec. avtog vattentillgången starkt så att
endast 126.540 kWh kunde alstras med eget vattenturbinaggregat eller c:a
70 %. Från Hava OY köptes 36.960 kWh eller 30 %.
Till följd av den i landet rådande kraftbristen var den elektriska
strömmen underkastad en viss reglementering. Användandet av
elektricitet för rumsuppvärmning och för reklambelysning
förbjöds under höst- och vinterperioden. Enligt direktiv
från rikets kraftchef deltog även kraftverket i propagandan
för att minska el. distributionen till fördel för skadeståndsindustrin.
[Dammen och kraftverket, troligen 1945–46. Notera sirenen på kraftverkstaket! Den var nyligen flyttad från Karleborg. På stranden står tre ihopmonterade högspänningsstolpar. Bortre gaveln är f.d. Magmus Wahlbergs gård och den främre f.d. Janne Lybecks gård, nuvarande Florahemmet med dess 1973 rivna "finnstuga". Förstoring.
Krister Nordström tillhandahöll.
(Inf. 2024-02-08.)]
Av kraftverkets lån från stadens fonder hade återstoden
eller mk 300.000 återbetalats 1947. 45)
Under år 1948 var vattentillgången frånsett jan. och
febr. månader normal. Under året distribuerade el. verket
1.435.120 kWh eller c:a 96,7 % av behovet. Från Hava OY inköptes
resten 47.060 KWn eller c:a 3,3 %. Frånsett jan. och febr.
kunde kraftverket ensamt förse sina konsumenter med el. energi. Därutöver
levererades till Jakobstads el. verk 255.970 kWh och till Hava OY 435.790
kWh. Den vid kraftverket alstrade och inköpta energin steg under
året till 1.803.350 kWh, d.v.s. 405.890 kWh mera än år
1947.
Jämfört med konsumtionen 1947 hade totalförbrukningen
avel. energi i de egna distributionsnäten stigit med 47.722 kWh eller,
c:a 4,4 %. Förlusterna i ledningsnäten uppgick till 18 %.
Under året utgjorde inkasserade strömavgiften 5.826.242 mk.
Årets överskott steg till 3.007.544 mk. 46)
Någon fisktrappa hade man ej iordningställt vid kraftverkets
byggande. Först hösten 1948 inkom klagomål till Länsstyrelsen
över detta från Lappo m.fl. kommuner. Att bemöta klagomålet
utsågs stadsdirektören, borgmästare Stenbäck och
lantmät. ing. L. Lang. 47)
I sitt bemötande framhöll dessa, att enligt Nykarlebynejdens
fiskevårdsförening orsaken till det ringa fiskbeståndet
ej låg i avsaknaden av fisktrappa i kraftverkets dammanläggning
utan berodde på helt andra omständigheter, som staden ej kunde
inverka på. Redan då koncessionen på kraftverksbygget
erhölls, konstaterades att lax och sik ej mera kunde sägas uppstiga
i älven. För att en förbättring häri skulle kunna
äga rum, borde i första hand föroreningar av älvvattnet
ej tillåtas. Sjö- och älvbottnens växtlighet förstördes
sålunda, av den mängd bark, som vid flottningarna lösgjordes
från det obarkade virket.
De kommitterade påstod även, att de praktiska erfarenheterna
av fisktrappors och fiskhissars effektivitet vid olika kraftverk i Finland
hade visat sig vara mycket dåliga. I många fall hade de visat
sig helt ineffektiva, i synnerhet där vattenmängden starkt varierade,
såsom fallet var vid Nykarleby kraftverk. Maximala vattenmängden
under vårflödet och försommaren uppgick i Nykarleby älv
till 325 m³/sek. för att under vårvintern nedgå
till 23 m³/sek.
Av nämnda orsaker hade staden ansett, att en fiskodlingsanstalt
var det enda effektiva medlet för bevarande och ökning av fiskbeståndet
i älven. En sådan hade även inretts vid kraftverket och
varit i funktion sedan år 1940. 48) Debatten om fisktrappan
och fiskodlingen fortgick under de följande åren, men någon
fisktrappa byggdes ej. |