XV. POLISINRÄTTNINGEN EFTER 1918.
RÅDHUSRÄTTEN INDRAGES

POLISENS STÄLLNING FÖRBÄTTRAS


Efter kriget 1918 vidtogs inga nämnvärda ändringar i 1916 års stat för ordningspolisen, vilket överensstämde med civilexpeditionens anvisningar. Poliskommissarie T.W. Nyholm, som den 22 jan. utnämnts till sin befattning föreslog visserligen i okt. att anslaget för avlönande av extra konstaplar under sommaren, finge användas till avlönande av manskap vid behov. Han föreslog att styrkan fortfarande skulle utgöra en kommissarie och tre konstaplar, men ändrade vid närmare eftertanke förslaget till fem konstaplar, varav två extra sådana. Stadsfullmäktige ansåg emellertid, att polisen vid behov kunde påräkna bistånd av skyddskåren och att staten var för hög och ej kunde godkännas. Totalkostnaden skulle ej få överstiga 24.870 mk. Manskapets antal skulle ej höjas.

Den av inrikesministeriet i dec. 1918 fastställda staten följde i huvudsak denna ordning. I dec. 1919 beviljades polisen ett statligt tillskottsanslag om 500 mk, varav staden skulle deltaga med 1/3. Lönerna för polisen och brandmanskapet höjdes sedan successivt, allteftersom dyrtiden fortskred, år 1921 t.ex. med c:a 40 %.

Den 1 jan. 1925 bytte kronolänsmannen i Vörå distrikt Sigurd Alfred Wenelius och Nyholm tjänster med landshövdingens tillstånd.

Lugnet i staden var vid denna tid återställt. ”Kurre” kåserar: ”Medan man i huvudstaden klagar över gatubullret och vrålande hornsignaler, ha vi det ganska lugnt. Knappt en häst synes på gatan, och i skymningen vandra anspråkslösa kvinnor till förklaringar eller bibelsamtal utan att göra väsen. Endast sällan förekommer här mord eller rån på öppen gata, enligt vad jag försport av polisen; t.o.m. stölder har varit sällsynta denna höst (1921). Guden Amor ställer ibland till någon oreda, men han utför sitt verk i all tysthet.”

På 1930-talet vållade spritsmugglingen en hel del åtal även i Nykarleby med omnejd, men efter förbudslagens slopande förbättrades tillståndet snabbt. 1)

En ny polisordning, utarbetad av stadsstyrelsen godkändes den 12 nov. 1935. Den var mera genomarbetad och detaljerad än den föregående och innehöll 110 §§. Bland nyheterna märktes förbud mot radiostöring, bestämmelser rörande samlingsrum med och utan scen m.m.

Fortfarande städade poliskonstaplarna kammaren, men mot ersättning. I juni 1948 tillerkändes konstaplarna T. Snellman, V. Hauta Aho och T. Lund ersättning för städnings- och eldningsarbeten à 1 timme per dag, räknat enligt städerskelön.

Poliskommissarietjänsten innehades till 1950 av Sigurd Wenelius, varefter någon ny kommissarie ej tillsattes utan tjänsten sköttes som bisyssla av länsmannen i Nykarleby länsmansdistrikt, sedan hösten 1954 av länsmannen Elof Ohls. Från 1 jan. 1964 förvandlades poliskommissarietjänsten till polismästartjänst, vars första innehavare sedan nämnda datum var Carl Birger Kronqvist, tidigare överkonstapel vid länskriminalen i Vasa.

Sedan stadsfiskalsämbetet upphört fungerade länsmannen i distriktet, Elof Ohls som allmän åklagare. T.f. borgmästare var sedan 1 sept. 1965, då borgmästare Holger Stenbäck pensionerades, vicehäradshövding Lennart Johansson, Vasa.



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 457 f.


Nästa kapitel: Rådhusrättens indragning.


Läs mer:
Poliser på 1920- och 30-talen.
(Inf. 2006-02-06, rev. 2012-11-29)