V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Skolans verksamhet, lärare och elever


Den 20 jan. 1875 började Högre folkskolan för flickor sin verksamhet i en av lägre elementarskolans lärosalar [rådhuset]. Elevantalet uppgick vid vårterminens slut till 39 enbart kvinnliga i den högre och 38 av bägge könen i den lägre folkskolan. Som första lärarinna anställdes såsom tidigare nämnts frk Alma Backlund. Hon var en utmärkt pedagog med naturliga anlag för lärarkallet. Hon kvarstod dock endast t.o.m. vårterminen 1876, gifte sig 1877 med sjökaptenen Nils Gustaf Hongell från Gamlakarleby och bosatte sig där. Om henne antecknar Johan Kaldén vid hennes avgång: ”Fröken Backlund har till skolans sanna gagn med skicklighet, nit och samwetsgrannhet skött sin tjenst, och man hoppas, att hennes påbegynte arbete skall wärdigt fortsättas af hennes efterträdarinna. Det är ingen lätt sak att wara lärarinna wid denna skola, emedan den består af twenne af delningar, för hwilkas riktiga skötande fordras många arbetstimmar dagligen och friska krafter samt i öfrigt en oböjlig sjelfständighet. 6)

Den första terminen tjänstgjorde som t.f. även frk Sofia Löfberg. 7) Som andra eller handarbetslärarinna anställdes 1875 änkefru Sofia Backlund, som avgick med vårterminen 1876. Hon efterträddes av folkskollärarinnan frk Jenny Hägglund, som från höstterminen 1876 till och med vårterminen 1878 tjänstgjorde med utmärkt nit och skicklighet. 8)

Den 1 okt. 1875 började såsom tidigare nämnts normalskolans 1. klass sin verksamhet. Denna skola var som bekant inordnad i seminariets undervisning och bekostades av staten. Samtidigt övertog seminariet stadens lägre folkskola. Dess officiella beteckning blev normalskolans lägre avdelning eller lägre normalskolan, ibland även barnträdgården. I staden och bland skolungdomen kallades den oftast barnkrubban. Dess första lärarinna var Elin Emilia Renvall som t.f. 1875—1876. De första eleverna inskrevs den 4 okt. 9) Antalet uppgick till nära 60. I den högre avdelningen anmälde sig endast 2 nya elever. 10)

Öppningshögtidligheten för de nyinrättade folkskolorna hölls i lägre elementarskolans lokal. Intresset förefaller att ha varit stort. Katedern var för tillfället dekorerad och ovanför densamma läste man i gyllene bokstäver: ”Nycarleby Folkskolor 18 20/1 75” Elevernas antal uppgick nu till omkring 70. De och deras föräldrar och målsmän, folkskolornas direktion och lärare och ett stort antal av stadens övriga invånare av alla stånd och åldrar hade till trängsel samlats i elementarskolans största lärosal. Seminariets elever öppnade högtidligheten genom att avsjunga psalmen 239 vers 1 och 2, varefter bön hölls av lektor Sundwall. Efter bönen sjöng seminaristerna 2. versen av Z. Topelii ”Sång wid en folkskolas inwigning”, varefter sem. direktor F. E. Conradi höll festtalet.



Gustaf Hedström 1890.
Folkskolflickor i Nykarleby omkr. 1888. Foto Herlers museum, 1. Sandra Skog, 2. Hanna Skrivars, 3. Anna Nyqvist, 4. Lillkvist, 5. Ida Engström, 6. Sofia Ylönen, 7. Ester Granlund, 8. Fanny Häggström, 9. Hanna Skog, 10. Fanny Holstius.


Conradi vände sig även till de nya t.f. lärarinnorna, fröknarna Alma Backlund och Sofia Löfberg, den senare endast 16 år gammal, med några varma ord. Deras lön var ringa, just ingen i förhållande till deras maktpåliggande och ansvarsfulla kall. Men de redliga arbetarna på uppfostrans och bildningens fält kunde trösta sig med att det ej en gång skulle heta om dem: ”de hafwa fått sin lön”.

Även till eleverna vände sig direktorn med några ord, lämpade efter deras begrepp.

Sedan Conradi nedstigit ur katedern uppstämde seminaristerna ”Vårt land”, varefter invigningsfesten var avslutad.

På inbjudan av dr Forsius samlades sedan stadens samtliga lärare och lärarinnor, folkskolornas direktionsmedlemmar samt några av stadens honoratiores hos honom till en splendid frukostmiddag, varvid många tal hölls och skålar dracks. Såsom donation till folkskolorna förärade dr Forsius en reverserad fordran på 240 mk med därpå upplupen ränta från år 1872. 11)

Folkskolorna i Nykarleby hade sålunda invigts och öppnats på ett högtidligt och värdigt sätt, som vittnar om med vilka förväntningar man motsåg denna nya skolform för folkets barn.

Folkskolans arbete under den första terminen lyckades även väl. Vid terminsavslutningen hölls examen och elevernas från den högre folkskolan handarbeten och skrivhäften utställdes. De senare ansågs vara mycket snyggt hållna och handarbetena berömdes av sakkännare. På sin resa till Jyväskylä medförde lärarinnan, fröken Backlund, dessa arbeten och skrivhäften för att utställas vid ett skollärarmöte.

Även under de följande åren arbetade skolan med framgång, läsåret 1877—1878 på två avdelningar, en lägre med 15 och en högre med 12 elever. Timantalet i lägre avdelningen var 24 och i högre 32 i veckan. De var fördelade på lägre avdelningen mellan kl. 11—13 och 15—17 samt på den högre mellan 9—13 och 15—17. Efter frk Hägglunds avgång 1878 anställdes från höstterminen s.å. folkskollärarinnan frk Rosa Dahl. 12) Hon kvarstod sedan som lärarinna och föreståndarinna tills skolan upphörde 1903. Som arbetslärarinna anställdes från vårterminen 1881 fru Hanna Hellberg. Lönen skulle vara 200 mk, som skolan hoppades få som gåva av stadens brännvinsbolag. Ordinarie lärarinnan skulle på detta sätt erhålla tid att under några dagar i veckan under det sista eller 5. året med eleverna genomgå allt det, som de under de 4 åren inhämtat och dessutom hinna inläsa katekesen till de avgående barnens skriftskolgång. 13) Den 5. klassen inrättades från hösten 1881. Direktionen uttryckte önskemål att brännvinsbolaget skulle bidraga med stipendier även åt de elever, som genomgått denna klass. Detta önskemål återkom sedan varje år. Stipendiet hade ibland formen av en sparbanksbok med insatta 5 mk. Sådana tilldelades i dec. 1882 eleverna Elin Häggström, Hanna Hellman och Anna Jakobsson och i dec. 1884 Hulda Jansson, Sigrid Fléen och Sofia Hannula. 1 dec. 1886 steg brännvinsmedlen till 160 mk och skulle då användas till kläder åt barnen. Jultidningar och djurskyddsskrifter utdelades även som premier. På Luciadagen den 14 dec. 1893 fick varje elev ett ex. av Folkets blad.

En stor del av eleverna var från landsbygden. Årsavgiften var enligt stadgarna 12 mk. Då många av de barn från landskommunen, som besökte skolan, var oförmögna att betala denna skolavgift, beslöt direktionen i okt. 1877 att nedsätta avgiften till hälften, d.v.s. 3 mk i terminen. Vid fall av stor fattigdom efterskänktes hela avgiften, emedan det visat sig att den kommun, till vilken barnet hörde, vanligen vägrade att betala. 1 sept. 1893 befriades sålunda Sanna Elisabeth Andersson från Forsbacka från skolavgiften för sina föräldrars stora fattigdoms skull.

Terminsavgiften kunde dock variera. 1 jan. 1896 inskrevs sålunda 34 elever, av dem 25 i folkskolan och 9 i skolan för försummade barn. Av de förra var 11 från landsförsamlingen. Av dem skulle Helga Hemming, Anni Nylund, Aina Andersson och Anna Blom erlägga 4 mk i terminsavgift, medan Jenny Rönnlund och Hilma Knuts befriades från sådan. Signe Ronkonen erhöll löfte om boklån. 1 sept. 1897 åter vann Maria Andersson, Ida Wiik, Thilda Brunell, Selma Andersson, Maria Pettersson och Ida Nyström från landskommunen inträde i folkskolan, av vilka Thilda Brunell och Selma Andersson medgavs eftergift i terminsavgiften till hälften. Samtidigt beslöts på grund av § 5 mom. 3 i det nya folkskolreglementet, att terminsavgiften för barn från främmande kommuner, som vunnit inträde i skolan, skulle vara 3 mk. De som befriades från terminsavgift, skulle dock i likhet med stadens barn erlägga 50 p i skurningsavgift. 14)

Fru Hellberg kvarstod till den 1 aug. 1891 då hon avgick på grund av sjuklighet. Direktionen uppdrog åt fröknarna Lindqvist och Dahl att å direktionens vägnar tacka henne för trogen, långvarig tjänst. Man beslöt även att hon skulle rekommenderas hos fattigvården och dem, som utdelade räntorna från understödsfonderna till erhållande av understöd till sitt uppehälle. Från den 13 febr. till den 9 april 1888 hade hennes tjänst skötts av Emelie Gustafsson för 25 p i timmen. Sedan tjänsten en tid varit vakant och skötts av ”jungfru” Gustafsson, anställdes den 2 dec. 1891 frk Agnes Forssén som handarbetslärarinna. Hon kvarstod till den 2 aug. 1893, då hon avsade sig tjänsten. På frk Dahls rekommendation anställdes i stället hennes syster frk Alina Forssén. Härvid anmärkte dock direktionen, att frk Dahl var den egentliga lärarinnan i handarbete och att det ålåg henne att hava uppsikt också över denna undervisning. Den andra lärarinnan var biträdande sådan. Då frk Forssén var tjänstledig under vårterminen 1895 vikarierades hon av frk Hildegard Dyhr. Från den 1 sept. 1888 åtnjöt frk Dahl löneförhöjning med 20 % på 600 mk eller 120 mk årligen. Fru Hellbergs lön var 200 mk i året. 15)

I juli 1889 väckte stadsfullmäktige förslag om att även gossar skulle intagas i skolan. Direktionen ansåg dock att detta skulle vara skolan till skada, då något synnerligt behov ej torde förefinnas och då lärarinnan ej var hugad att intaga dem i skolan, i synnerhet som det troligen skulle bliva de sämre gossarna, som ej vunnit inträde i normalskolan.

Under höstterminen 1889 åtnjöt frk Dahl en veckas tjänstledighet för att sig till gagn få bevista undervisningen i någon annan skola, likaså under vårterminen. Under tjänstledigheten var skolan stängd, liksom varje gång frk Dahl var sjuk. Vårterminen 1880 måste avslutas den 10 maj, emedan frk Dahl var tjänstledig för att resa till Ekenäs för att begrava sin fader. Höstterminen började i stället den 15 aug.

Frk Rosa Dahl var en bra lärarinna, berättade en f.d. elev, Emelie Öhman. Hon var ”bra att lära, sträng, gav latläxa, som förhördes hemma hos henne”. Om hennes pedagogiska nit vittnar den omsorg hon nedlade på att förkovra skolans förråd av materiel, att välja nya och bättre läroböcker och att hålla skolsalen och barnen rena och snygga m.m. Biblioteket, som från början hopbragts genom donationer, ökade från 300 till 450 volymer (1882). Det bestod mest av läroböcker, men varje år anslogs 50 mk till uppköp av böcker till folkbiblioteket, som underlydde en särskild förvaltningsnämnd.



Gustaf Hedström 1890.
H. folkskolan för flickor 1898. Lär. Rosa Dahl.

Sittande framtill fr. v.: Amanda Höglund, Sylvia Forsberg, Annie Wiljanen, Hanna Widman (t. Amerika), Ida Nylund, Jenny Tuuna, Helmi Hellstrand.

Raden ovanför: Fanny Eriksson, Signe Johansson, Elvi Granlund, Alma Norrlund (Am.), Aina Sundberg (Am.), Elna Björklund (Am.), Vendla Sund, Maria Sundqvist, Elna Nylund.

Följ. rad ovanför: Anna Norrlund (Am.), Ester Kloström, Anna Nylund, Victoria Birck, Ida Nilsson, Venla Karlsson, frk Dahl, Anna Maria Karlsson, Fanny Isberg, Ida Rosendal (Wik), Ida Nyström, Ida Kallström, Edit Tuuna, Maria Andersson.

Översta raden: Aina Broman (Am.), Amanda Blomström (Am.), Selma Andersson, Karin Forsman (Am.), Helga Hemming (Am.), Hanna Johansson (Am.), Thora Markén (Am.) 36 elever.

Foto J. L. Bircks ark. [Förstoring.]


I nov. 1894 inlämnade frk Dahl ett förslag till nya lärokurser för folkskolan. Detta godkändes efter en del ändringar i sept. 1896. Från vårterminen 1901 uppgjordes läsordningen så att eleverna fick ledigt onsdag och lördag e. m. och så litet läxläsning som möjligt till måndagen. 16)

Skolan använde till en början Lägre elementarskolans pulpeter med vidfästade bänkar utan ryggstöd. Höjden var 3 och bredden på skivan 2 fot, avståndet mellan bänken och skivans nedre kant 1 fot samt bänkens höjd 2 fot. Det var en gammaldags och otidsenlig skolmöbel. I maj 1879 inköptes på grund av ”de billiga tiderne” 40 st. stolar och pulpeter av tre olika storlekar till ett pris av 6 ½ mk per st., vartill kom målning för 2 ½ mk för stol och pulpet. Ännu hösten 1893 använde sig skolan dock av en del pulpeter, som var lånade från normalskolan.

Skollokalen var kall och i dec. 1884 anhöll direktionen hos stadsfullmäktige om att lokalen antingen skulle värmas upp eller också flyttas till någon annan varmare lokal, t.ex. elementarlärarens gamla byggnad. Därav blev dock intet, men den 8 jan. 1885 beslöt stadsfullmäktige, att rummet mellan rådhuslokalen och skolsalen skulle upplåtas till folkskolans begagnande. I maj 1887 anmälde frk Dahl att skollokalen fortfarande tarvade nödig reparation. Direktionen beslöt underrätta magistraten härom. Det ansågs att den gamla byggnaden möjligen efter en grundlig reparation kunde bliva lämplig till skollokal och bostad för lärarinnan. Hälsotillståndet bland eleverna var dock i allmänhet tillfredsställande. Skolrummet var 28 fot långt, 24 fot brett och 10 fot högt eller 6.720 kubikfot och elevantalet t.ex. läsåret 1889—1890 35, varför varje elev hade 19,2 kvadratfot golvyta och 192 kubikfot luft till förfogande. Läsåret 1892—1893 drabbades en stor del av eleverna dock av mässling och några av scharlakansfeber. 17)

Överinspektör Floman hade vid sitt besök 1890 uppmanat direktionen att tänka på om ej en tambur för folkskolan kunde åstadkommas. Direktionen föreslog därför att staden skulle låta uppföra en förstuga och en varm tambur i mellanrummet mellan skolsalen och f. rektorslokalen. Denna för hälsotillståndet viktiga förbättring kom även till stånd. I juni 1891 godkändes kostnadsförslag och ritning. Föreståndarinnan anhöll i maj 1892, att staden skulle bekosta läkarvård och om möjligt även medicin åt skolans elever. De flesta föräldrar var såtillvida medellösa, att de för undvikande av ovannämnda kostnader enligt frk Dahls erfarenhet försummade barnens hälsovård. Andra var så fattiga, att de erhöll fattigunderstöd för detta behov. Stadsfullmäktige beslöt anslå 100 mk om året för den begärda läkarvården för folkskolelever från staden, men ej något anslag för medicin.

År 1892 reparerades folkskollokalen grundligt för en kostnad av 350 mk. Folkskolsalen panelades med spontade bräder 5 fot högt och panelen målades i ekfärg jämte 4 fönster och 2 dörrar i salen. Väggarna ovanför spändes med tjockt spännpapp och tapetserades, taket skrapades och målades med oljefärg och golvet nylades med 2 1/3 tum tjocka plankor. Vädring skulle dessutom ombesörjas genom anbringande av ”fortuschkor” (av ryskans fortotschka = takfönster, vindsglugg, lufthål) och ventiler. Tamburen och farstun brädfodrades och målades även och en kakelugn uppfördes för en kostnad av 200 mk.

Ett missförhållande var, att skolsalen ofta användes till för skolan alldeles främmande ändamål, utan att föreståndarinnan eller direktionen tillfrågats. Frk Dahl fann detta beroende av andras godtycke vara ”pinsamt, störande och menligt för skolan”. I aug. 1893 beslöt stadsfullmäktige tillmötesgå direktionens begäran, att folkskoldirektionen ensam finge bestämma över användningen av folkskolsalen.

Skolans arbete stördes av att hantverksskolan var inrymd i rummet intill, vilket gjorde att hantverksskolans elever måste passera folkskolans lärosal vid in- och utgående. Från frk Dahls och skoldirektionens sida gjordes därför upprepade framställningar till stadsfullmäktige om att få övertaga hantverksskolans rum eller också att få disponera den tidigare s. k. rektorsbostaden efter en grundlig reparation. Då frågan om en förberedande skola och en aftonskola togs upp 1893 föreslogs dock f.d. rektorslokalen för dessa skolor och hantverksskolan. En kommitté tillsattes den 23 jan. 1894 för att utreda frågan om rektorslokalens renovering och ombyggnad för folkskolans och hantverksskolans behov. Den bestod av hrr C. Nylund, G. Hedström och K. F. Spolander.

Då dr Forsius tog avsked som stadsläkare 1889 hade han i nära 28 års tid skött olika uppdrag och förtroendeposter i kommunens tjänst på ett förtjänstfullt sätt. Han och hans hustru Olivia hade bl.a. varit medlemmar av folkskoldirektionen sedan 1873, han som ordf. Båda avsade sig sina uppdrag den 27 dec. 1888. Stadsfullmäktige beslöt i anledning härav att in corpore uppvakta dem den 31 dec. och genom ordföranden ”uttala sin sympati och djupa tacksamhet för de bägge åtgående funktionärernas å daga lagda nit och intresse i kommunens värf”.

Folkskoldirektionens ställning var ännu vid denna tid oklar. Hantverksskolan hade sin direktion, fruntimmersskolan sin o.s.v. Detta föranledde i aug. 1893 normalskolföreståndaren och ledamoten av folkskoldirektionen att fråga, huru långt dess uppgift sträckte sig. Inskränkte den sig endast till att hava vård om folkskolan och dess elever, eller ålåg det den även att hava någon omsorg om att alla stadens barn erhöll skolundervisning och uppfostran, särskilt också stadens gossar? Frågan var föranledd av den sedan 1890 aktuella frågan om inrättandet av en aftonskola. Folkskoldirektionen blev faktiskt svaret skyldig och beslöt hänskjuta frågan till stadsfullmäktiges avgörande. Samtidigt beslöt man att utan att invänta svaret föreslå inrättandet av en aftonskola. 20—21)

Frk Dahl, som tjänstgjort sedan den 1 sept. 1878, fick 1889,1893 och 1898 lönen höjd med 20 % första gången och 10 % de andra. Efter den sista höjningen uppgick lönen till 1.370 mk. 22)

I juni 1896 framlade folkskoldirektionen ett förslag till nytt folkskolreglemente, uppgjort av K. F. Spolander redan 1894, men på okänt sätt förkommet under cirkulation bland stadsfullmäktige, sedan det insänts dit för granskning och godkännande. En del ändringar hade föreslagits av skolinspektör Schalin, bl.a. att reglementet även borde upptaga aftonskolan, skolan för försummade barn och den länge påtänkta fortsättningsskolan. Stadsfullmäktige för sin del gjorde ytterligare ändringar vid behandlingen den 27 juni och 4 juli. Bl.a. fastställdes att antalet elever per klass ej fick överstiga 40 i lägre och 50 i högre folkskolan. Noggranna bestämmelser om disciplinen och om lärarpersonalens anställande och avlöning ingick även. Folkskolinspektorns och folkskoldirektionens åligganden fastställdes noggrant. Förslaget återremitterades till skoldirektionen, och godkändes efter förnyad behandling den 24 febr. 1897 samt vann överhetlig stadfästelse s.å. Det trycktes följande år. 23)

Staten för stadens folkskolor slutade enligt reglementet på 3.200 mk.

För skolans elevrekrytering innebar det ett dråpslag, då normalskolan hösten 1901 öppnades även för kvinnliga elever. I maj 1899 inskrevs 33 elever, varav 4 nya, och i sept. 1900 8 nya elever, varav 6 från landsförsamlingen. I sept. 1902 hade elevantalet vid högre folkskolan för flickor nedgått så att endast 14 elever besökte skolan, av vilka 5 gick på 1., 6 på 2., ingen på 3. och 3 på 4. avdelningen. Vårterminen 1903 hade eleverna minskat till 13, varav 6 från landsbygden. Det var att förutse, att elevantalet år för år ytterligare skulle minska, vilket förr eller senare skulle leda till indragning av statsbidraget. Man ansåg numera allmänt, att en stadens folkskola för flickor var obehövlig och att staden ej vore skyldig att upprätthålla den (Folkskolförordn .av 11.5. 1866 § 102.)

För att undvika störning i arbetet skulle skolan fortsätta sin verksamhet ännu läsåret 1902—03. Eleverna borde sedan placeras i normalskolans sammansatta klass. Elever, som hade nödiga förkunskaper, kunde även beredas inträde i stadens samskola. Stadsfullmäktige beslöt emellertid att först kontakta direktorn för seminariet, Z. Schalin, med förfrågan om eleverna kunde beredas plats i normalskolan. Svaret blev, att 10 elever till visserligen kunde få rum i den låga sal, där sammansatta övningsskolans fyra avdelningar för minst 2 år framåt komme att vara inrymda, och där man nu hade 20 elever. Men då hälften borde vara gossar och hälften flickor, och då så många nya elever på en gång skulle intagas mitt under läsåret, skulle undervisningen i hög grad försvåras, i synnerhet som den komme att handhas av de ”oupphörligt vexlande lärarekandidaterna, som där harva sina öfningar ett par dagar hvar i gången”.

I normalskolans 2. klass fanns också utrymme för högst 10 elever. Det samfällda elevantalet på 1. och 2. klasserna, som hade vissa lektioner gemensamt, skulle då stiga till 50. Vid lärarkandidaternas provtimmar kunde då komma ”att dväljas ända till 68 personer i samma rum i ganska förskämd luft”, varför direktor Schalin ansåg, att det var olämpligt att taga in flera elever än möjligen någon enda under pågående läsår. För det följande läsåret kunde åtminstone 8 flickor intagas i den sammansatta och efter omständigheterna i den 2. klassen.

I anledning härav beslöt stadsfullmäktige att hos skolöverstyrelsen hemställa om att stadens folkskola skulle indragas med utgången av läsåret 1902—1903 och eleverna hänvisas till seminariets övningsskolor. 24—25)

Den 22 april s.å. anhöll skolöverstyrelsen hos senaten, att skolan skulle indragas enligt fullmäktiges förslag. Statsbidraget skulle indragas från 1 aug. 1903, dock så att staden för ytterligare ett år framåt skulle få åtnjuta 330 mk i understöd, under förutsättning att staden erlade full lön för lärarinnan vid den indragna skolan. En månad senare eller den 22 aug. 1903 biföll senaten överstyrelsens framställning. Eleverna på 1. och 2. avdelningen skulle vid instundande läsårs början intagas i sammansatta klassen i seminariet.

Från och med den 1 nov. 1902 tillämpades på stadsfullmäktiges uppmaning förmiddagsläsning vid skolan. I maj 1903 anhöll frk Dahl att få avsluta läsåret den 30 maj utan någon särskild examen, emedan skolan ej varit i verksamhet den i reglementet föreskrivna tiden. Direktionen beslöt, att läsåret skulle avslutas den 5 juni som en vanlig arbetsdag. Lärarinnan anmodades att tillsammans med eleverna företaga en utfärd som då kunde ersätta den högtidlighet med vilken examen tidigare brukat förbindas.

Högre folkskolan för flickor var sålunda indragen. Fullmäktige beslöt den 28 juli meddela drätselkammaren och andra berörda stadsmyndigheter detta och att utbetala lön för ett år framåt åt skollärarinnan Rosa Dahl. För läsåret 1904—1905 tilldelades frk Dahl i stället 600 mk i understöd, motsvarande full lärarinnepension. I tjänstgöringsintyget hette det, att hon med nit, intresse och samvetsgrannhet skött sin undervisning och i övrigt utan anmärkning fullgjort sina tjänsteåligganden under den långa tiden av 25 år.

Den indragna flickskolans undervisningsmateriel fördelades mellan privata samskolan och hantverksskolan. Bland de torftiga inventarierna märktes en väggklocka, ett orgelharmonium, en jordglob, en karta över Finland och en byst av Z. Topelius samt ett 30-tal bokverk av olika slag, väggtavlor, bilder m.m. 26)

Högre folkskolan för flickor besöktes med få undantag av barn till den lägre medelklassen och arbetarklassen. I årsberättelsen för 1881—1882 heter det, att från skolan avgångna elever till största delen blivit tjänarinnor, som för sin duglighet i kvinnliga handarbeten varit särskilt omtyckta. Om något särskilt intresse för vidare inhämtande av kunskaper hade direktionen däremot ingenting försport.

De få ståndspersonsbarn, som besökt skolan, hade från andra avdelningen överflyttat till fruntimmersskolan.

Då skolans matrikel av allt att döma gått förlorad, kan ingen fullständig förteckning över eleverna ges. Sporadiska uppgifter förekommer dock, såsom av det ovanstående framgått. Barn till besutten allmoge räknades till gårdsägarklassen, medan barn till obesutten sådan hänfördes till arbetarklassen. 27)


Lärarna vid Högre folkskolan för flickor, skolan för försummade barn och småbarnsskolan 1875—1903.

Backlund, Alma, t.f. lärarinna, föreståndarinna 1875—1877  
Löfberg, Sofia Amalie, föreståndarinna 1875 vårt.
Backlund, Maria Sofia, t.f. handarbetslärarinna 1875—1876  
Hägglund, Jenny, lärarinna, föreståndarinna 1876—1878  
Dahl, Rosa Augusta Alexandra, lär., föreståndarinna 1878—1903  
Hellberg, Johanna Wilhelmina, t.f. handarbetslärarinna 1881—1891  
Gustafsson, Emelie, t.f. handarbetslärarinna 1888—1891  
Forssén, Agnes, t.f. handarbetslärarinna 1891—1893  
Forssén, Aline Emelie, t.f. handarbetslär. 1893—1895 vårt.
Illberg, Alfhild, t.f. lärarinna 1895 vårt.
Dyhr, Hildegard, vik. handarbetslärarinna 1895—1896  
Sundström, Ida, t.f. lärarinna 1895—1903  


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 204—213.


Nästa kapitel: Seminariets övningsskola, tillkomst, verksamhet och lärare.
(Inf. 2007-06-07.)