Schmidt hade även klagat på kvaliteten av becket. Enligt Collanders »oförgripeliga mening» var det i alla avseenden lika gott som det han tidigare avskeppat. Han medgav dock att det var möjligt att tunnorna blivit »bandbrutna» vid inlastningen, varför han »framdeles nogare» skulle övervaka denna. Att tunnorna funnits »behuggade» var ett yttrande som han ej förstått, varför han bad Schmidt uttrycka ordet på tyska språket i nästa brev. Han hoppades i alla fall bli krediterad för räkningens fulla belopp. Han skulle gärna ha noterat tjäruhalvtunnorna billigare, om det kunnat ske med hänsyn till inköpspriset i Nykarleby.

Kapten Dahlstedts fartyg låg i alla fall nu i mitten av sept. 1846 under lastning för en ny leverans till Schmidt. Den gick på 3 610 Hbco mk. Lasten omfattade 450 hel och 80 ½ tr tjära à 7 mk 5 sch Hbco inkl frakt för hel- och 4 mk för ½-tunnan. Frakten steg till 72 6/7 kop s:r på l/l tunna. Den 10 nov. var Dahlstedt framme i Pillau med denna sin tredje last för säsongen.

Konflikter av olika slag uppstod lätt även med de engelska köparna, som gång på gång sökte lura de österbottniska leverantörerna. Firman James Saville i Sunderland framförde i aug. 1846 anmärkningar rörande de med kapten William Baker av Collander levererade varorna. Saville anmärkte på att Collander ej överlämnat becket till kapten Baker för hans fartygs räkning. Collander framhöll att han redan förklarat orsakerna härtill för Saville: han hade ansett sig därigenom iaktta ett rättmätigt intresse för denne. Hade beckpriset i England varit kapten Baker obekant, så skulle han påtagligen aldrig ha påyrkat avlastning därav i Nykarleby för sin egen räkning till det av Collander noterade priset. Collander skulle då ej heller ha vidtagit ifrågavarande åtgärd. Det var ju en gammal och av alla beck- och tjäruhandlande på produktionsorterna i Finland och Sverige känd sak att priserna mellan nämnda varor alltid skilde sig 50 %, ty becket tillverkades av tjära och denna gick ihop genom kokningen med 45 %. På utländska orter iakttogs vanligen denna prisskillnad. Om nu kapten Baker för Collanders goda och välvilliga bemötande av honom i Nykarleby haft den oförmodade skamlösheten att icke godkänna deras genom tolk slutna, muntliga avtal, så borde åtminstone Saville så mycket ha respekterat Collanders ord att han ej gått i utbetalning av frakten till Baker för partiet, förrän han hade avfordrat Collander förklaring eller bevis om det sanna förhållandet. Ej heller borde Saville ha vidtagit någon försäljning av becket till underpris, förrän Collanders svaromål ingått. Collander bad därför vänligast Saville gottgöra honom differensen, emedan han åsamkat honom en uppenbar förlust.

Saville hade vidare påstått att tjäran kommit till en dålig marknad. Det förklarade sig Collander kunna sätta tro till så mycket mindre som tjärpriserna under berörda tid var ganska höga i Englands större städer i jämförelse med priserna i kontraktet, och emedan han senare erhållit uppmaningar att sända tjära till 17 sh. sterling per tunna. Saville förhörde sig trots dessa tvistigheter om tjärpriset för följande vår för 600—700 tunnor, men Collander svarade att han ej kunde åtaga sig leverans under 9 sh. 6 p sterling för tjäran och 50 % högre eller 14 sh. 3 p för becket i Savilles fartyg. För tjära i ½-tunnor ökade priset som vanligt med l sh. sterl. per tunna. Då en var »tagit faveure» på utrikes orter, gick priset upp även på produktionsorterna, undervisade Collander sin engelske affärskontakt. Så snart Saville gottgjort honom för förlusten, ville han dock överväga att sända honom en last plankor och battens nästa vår. — I mars 1847 måste Collander dock för Saville erkänna att det var hans egen godtrogenhet som vållat honom den av Baker åsamkade förlusten. Han bad om ursäkt för att han sårat Saville med sina reflektioner.

Savilles begäran om en last om 800 à 900 tr tjära till förlidet års pris måste Collander dock avslå i mars 1847. Under loppet av vintern hade man i Nykarleby till allmogen betalt 8 rbl 30—50 kop bco assign per hel tunna tjära, och då därtill kom tull, tolag [”hamnavgift”] och övriga umgälder, räckte 8 sh. 6 p knappast till inköpet. Skulle Saville däremot kunna höja priset till 9 sh. sterling per tunna, kunde affären bli av. Tjära i ½-tunnor fanns det ej tillräckligt av för annat än en mindre leverans.