Två konstnärer i krigstidens Nykarleby
Gunnar Clément och Georges von Swetlik
Alla, som besökt Brostugan, har inte kunnat undgå att få del av den bildskrud av illustrationer ur Nykarlebys historia, som är målade inne på väggarna.
De är, som sägs i en text, utförda av Gunnar Clément. Att Clément även gjorde målningar på Viks hotell är inte lika bekant. Under sin Nykarlebyvistelse som inkallad i krigstjänst, blev Gunnar Clément bekant med den kosmopolitiska konstnären Georges von Swetlik.
Swetlik hade som utbildad i finska armén, fått kommendering till infanteriskolningscentralen i Nykarleby, där han trivdes bra och fick känna sig trygg, vilket inte hittills varit någon självklarhet. Som pojke hade han med sin familj kommit till Finland från Oktoberrevolutionens Ryssland.
I Nykarleby blev han skrivare och i 6:te kompaniets kansli var stämningen fri och trevlig – allt annat än militärisk. Kompanichefen var musikern, kompositören Nils Erik Fougstedt som Swetlik kände sedan sin Helsingfors-tid, och här fanns också andra helsingforsare som Swetlik trivdes bra tillsammans med, men han fick även vänner bland kamraterna på kompaniet.
Han hyrde rum i staden tillsammans med Ralph Enckell, som sedermera blev ambassadör i Stockholm, Paris och Warszawa och permanent FN-representant efter kriget. I detta hyrda rum målades ett grupporträtt av de två, samt engelsmannen O´Brian Hitchnig, som var kapten i finska armén och von Swetlik själv i spegeln i bakgrunden. De fyra umgicks med varandra och hade en kväll kommit underfund med att alla hade förfäder som hade kämpat mot turkarna. Och så bildades ”Antiturkligan”, därav namnet på porträttet.
Antiturkligan av von Swetlik. Förstoring.
[Målningen, olja på pannå 100x78 cm, såldes på Bukowskis den 10 december 2015 för utropspriset 3 000 €.]
I Nykarleby målade Swetlik också flera civila porträtt. Han fick en god vän i Josef Herler, den kända kulturpersonligheten, vars hem på älvstranden blev en viloplats för honom och några andra från infanteriskolningscentralen. Han målade också denna tid Herlers porträtt.
Porträttet av Josef Herler målat av von Swetlik. Tillhör Maija Herler. Förstoring.
Foto: Folke Holmström i samband med Nykarleby museums 60-årsjubileum. Anna-Maria von Schantz tillhandahöll.
Så här berättar han själv:
En gång, vintern 1942 skulle det bli fest för officerarna på Viks hotellet där festen skulle gå av stapeln, Clément målade ”Slaget vid Jutas” och andra motiv ur Nykarlebys historia. Jag målade en helväggsmålning med motivet ”Backanal”. Vackra nymfer, – nakna naturligtvis, omfamnade och pussade av alla möjliga manliga väsen, med Bacchus i mitten av kompositionen och satyrerna omkring i en härlig skog. Allt mycket färgrikt och glatt.
Då lottachefen, fru Fougstedt, såg denna min målning, förbjöd hon lottorna att närvara vid denna fest, men det oaktat var lottorna med och var ungefär lika glada och chosefria som nymferna på målningen. Tyvärr brann Vik-hotellet efter kriget, så tavlan finns inte mer.”
Den här sista meningen måste vara en feluppfattning av Swetlik, för hotellet brann aldrig, utan blev på 1950-talet skoaffär. Vad som hände med ”Backanal”-målningen tycks tillsvidare vara outrett, men så ögonfångande som denna helväggsmålning var, måste den ha tagits omhand av någon – och mycket intressant skulle det vara att få veta dess fortsatta öde.
Tavlan ”Slaget vid Jutas” av Gunnar Clément hänger i dag på Rivas i Soklot. En småkusin till Håkan Ahlnäs – Ulla Gething, barnbarn till hotellägarparet Henrik Wik (1872–1949) och fru Kristina Lovisa Wik, född Sundsten (1881–1951), gav honom tavlan för ett tiotal år sedan med orden ”Den skall du ha!” Förstoring.
Idyllen i Nykarleby tog slut sommaren 1942 då infanteriskolningscentralen flyttade till Dragsvik, där Swetlik blev skrivare på kommendantkansliet, senare stabskompaniskrivare. Där fanns överstens dotter, förlovad med normalskolläraren Hjalmar Björkvalls son från Nykarleby, Torsten Björkvall. Torsten kom sen att bli den stora samlaren av Swetliks konst som nu finns i Stockholm.
|
