Ö S T E R B O T T E N S   K U S T S T Ä D E R

AV FIL. DR FRIHERRE ERIC VON BORN

 

I.

DET SVENSKA ÖSTERBOTTEN.

Kuststräckorna på ömse sidor om Bottniska viken uppvisa ett antal städer, som så att säga blicka mot varandra. Mitt emot de åtta kuststäderna i Medelpad, Ångermanland och Västerbotten finna vi sålunda tio städer i Österbotten, av vilka de fyra nordligaste i dag äro enbart finskspråkiga, medan de sex andra från Kristinestad i söder till Gamlakarleby invid språkgränsen i norr bära en mer eller mindre starkt framträdande svensk prägel.

Vi skola här företaga en liten rundvandring genom sistnämnda sex stadssamhällen och börja då med Vasa, som är äldst och störst och i dag står på femte — efter förlusten av Viborg — på fjärde platsen bland Finlands städer. — — —

 

 



NYKARLEBY.


[Svartvit i originalet.]

Karl IX:s tid uppstod en landsförsamling invid Lappo å, och åt den gavs namnet Niekarleby med hänsyftning på konungens namn och nummer. Därav bildades vid stadens tillkomst på Gustaf II Adolfs tid namnet Nykarleby. Kort efter sitt grundande år 1620 kom den att i bildningsavseende betyda mycket för hela Österbotten, ty den första trivialskolan uppstod här och flyttades först senare till Vasa. Nykarleby var en tid landshövdingsresidens och bildade under ett par decennier medelpunkten i ett av fyra socknar bestående grevskap, som förlänades åt Claes Tott. Grevskapet Karleborg indrogs i likhet med andra förläningar under reduktionen till Kronan och därefter levde den lilla stadens invånare sitt liv i stillhet fram till de omskakande krigiska händelser [Stora ofreden], under vilka trakten svårt härjades av både pesten och ryssen samt därefter av elden [1858], som sex år efter branden i Vasa ödelade [skall vara nästan] hela Nykarleby stad utom den gamla kyrkan med dess ännu i dag oskadade, vackra väggmålningar.



Nykarleby kyrka. Till höger den stuga vid Döbelns gränd, där enligt traditionen [men inte i verkligheten] den sjuke generalen låg före slaget vid Jutas.


Nykarleby är Finlands näst minsta stad och räknar enligt kyrkböckerna knappt 1.300 invånare, av vilka 92 % äro svensktalande. Genom ett misstag från den dåvarande kyrkoherdens sida inlämnades före språklagens tillkomst år 1922 uppgifter, som inneburo, att över 10 % av stadens invånare skulle vara finskspråkiga, varigenom staden först framträdde med tvåspråkig prägel. Numera är den dock erkänd såsom enspråkig, och gatuskyltarna bära endast svenskspråkig text, medan skyltarna i grannstaden Jakobstad äro tvåspråkiga med svenskan överst, liksom även är fallet i Kristinestad och Kaskö. Nykarlebys betydelse för den svenska odlingen i Finland har särskilt framträtt genom den verksamhet, som bedrivits inom det manliga folkskollärarseminariet i staden, grundat år 1873 på den forna residensbyggnadens plats. Det är särskilt elever från Åland, som på senare tid sökt sig hit för att utbilda sig till folkskollärare. Flera kända medborgare ha fötts i Nykarleby, till vars främsta sevärdheter hör Kuddnäs, där Topelius växte upp. Hans fader var provinsialläkare och bodde i denna byggnad, numera ett av turisten ofta uppsökt museum med utsikt över en vacker trädgård mot forsen, där en gång Adlercreutz vann en lysande seger vid en viktig bro, och där Döbeln rastat på vägen till slagfältet vid Jutas.


Kuddnäs vid Nykarleby. Topelius' barndomshem.

Nykarleby ligger på ett avstånd av omkring 70 kilometer från Vasa och 20 kilometer från Jakobstad. Staden ligger numera 4 kilometer från kusten. Den tidigare smalspåriga järnvägen upp till stambanan såldes under första världskriget av den äventyrlige Aleko Lilius till ryska regeringen, och stadens fäder gingo med på denna till synes vinstbringande affär. Genom bristen på gummiringar har man under pågående undantagstillstånd fått avstå från en direkt förbindelse medelst buss med den nio kilometer avlägsna stora stambanan. En busslinje från Vasa genom Nykarleby och Jakobstad upp till Gamlakarleby upprätthålles alltjämt och möjliggör utbyte av varor och befordran av resenärer till denna idylliskt belägna österbottniska småstad med bibehållen rent svensk karaktär. Staden utgör ett naturligt centrum för de kringliggande svenskspråkiga socknarna. Någon industriell betydelse äger den numera icke. Liksom hos namnfränden Gamlakarleby har dess kommersiella makt fordomdags i hög grad varit stödd på exporten av tjära, vilket ju framgår av dess originella emblem, en upprätt stående tjärtunna med lågor, som slå ut åt alla håll. Förutom Mariehamn äger Finland intet annat enspråkigt svenskt stadssamhälle än Nykarleby, med vilken ort vi här avsluta vandringen genom de sex städerna i det svenska Österbotten.


Eric von Born (1944) i Svensk-Finland. Bilder från svenskbygden i Nyland, Åboland, Österbotten och Åland, sid. 98 och 104 f.

Janet Bäckström tillhandahöll.


Läs mer:
Fler stadsbeskrivningar.
(Inf. 2005-07-15.)