Samfundet Finland-Sovjetunionens logotyp  50 år

  SAMFUNDET
  FINLAND-SOVJETUNIONEN
  NYKARLEBY AVDELNING r.f.
  1944—1974

 

[Gick som följetong november—december 2005.]



Samfundet Finland-Sovjetunionen Nykarleby avdelning beslöt vid sitt årsmöte 1974 att man skulle ge ut en historik i anslutning till 30-års jubileumsfestligheterna 23.11.1974.

En kommitté tillsattes och har denna kommitté samlat och sammanställt det material som funnits i avdelningens arkiv.

Kommittén har ej haft stora pretentioner, utan helt enkelt låtit protokoll och anteckningar ge svaren på samfundsavdelningens verksamhet under de 30 år som gått sedan verksamheten börjades.

Nykarleby, 20 oktober 1974

Historikkommittén





Initiativet till grundandet av samfundet Finland-Sovjetunionen togs efter krigsslutet av en grupp medborgare i landet företrädande olika grupper i samhället. Förgrundsgestalten blev president J. K. Paasikivi, vilken hade klart för sig att samfundet skulle komma att ha en mycket viktig uppgift i framtiden som en samlande kraft för finlands folk.

Samfundet Finland-Sovjetunionen Nykarleby avdelning startades i ett mycket tidigt skede, eller redan den 23 november 1944. Av mötesprotokollen framgår att man med fullt allvar gått in för startandet av en SFS-avdelning i Nykarleby.

Att bägge språkgrupperna var företrädda vid starten framgår av mötesprotokollet. Detta är skrivet på finska, men av handlingarna i övrigt framgår att i styrelsen invaldes såväl svenska som finsktalande personer. De var arbetare, montörer, rådmän, lektorer och handelsmän m. fl. Man ville få alla grupper i samhället representerade och engagerade genast från början.

Nu då 30 år förflutit sedan dessa framsynta män och kvinnor grundade SFS Nykarleby Avdelning, vill vi alla som idag arbetar och verkar inom samfundet ge dem en eloge och ett varmt tack för deras framsynthet och för allt det värdefulla arbete de utförde de svåra åren efter krigsslutet.

När man sovrar materialet som samlats under de gångna trettio åren, kan man anteckna och konstatera att samfundsidén och samfundstankegångar hela tiden varit rådande inom avdelningen. Nära och goda kontakter med vår goda granne Sovjetunionen, har hela tiden varit ledstjärnan för SFS Nykarleby Avdelning.

Via SFS-centralorganisationen i Helsingfors har dessa kontakter hållits levande och intakta. Det är spännande och levande lektyr att läsa avdelningens protokoll. Härvid konstateras att man hållit kontakten med Sovjetunionens folk genom direkta förbindelser med Sovjetiska Ambassaden och dess tjänstemän, från sekreterare till ambassadörer.

Många samfundsmedlemmar har under de senaste åren under semesterresor, haft direkta kontakter med Sovjetmedborgare. Under senaste tid har samfundsmedlemmar i Nykarleby idkat studier i ryska språket och vi förutspår att man i en nära framtid har möjligheter föra samtal på ryska när Sovjetmedborgare besöker Nykarleby.

Vi skall i fortsättningen närmare specificera det arbete som Samfundet Finland-Sovjetunionen Nykarleby Avdelning, utfört under de gångna trettio åren.

Vi skall här inta en avskrift av det protokoll som upprättades vid det första mötet då Nykarlebyavdelningen startades. Protokollet är avfattat på finska.

Pöytäkirja tehty Suomi-Neuvostoliittoseuran (SNS) perustavassa kokouksessa, joka pidettiin Bio Scalassa Uudessakaarlepyyssä marraskuun 23 p:nä 1944.

 

§ 1

Kokouksen avasi työmies Santeri Hauta-aho joka yksimielisesti valittiin puheenjohtajaksi. Sihteeriksi valittiin monttööri Arthur Mäenpää.

§ 2

Sittenkuin opettaja E. V. Fogelberg ruotsinkielellä ja Pauli Valkama suomenkielellä olivat pitäneet esityksiä seuran tarkoituksesta ja päämääristä päätettiin yksimielisesti perustaa Suomi-Neuvostoliitto-Seuran Uudenkaarlepyyn osasto.

§ 3

Osastolle annettu ohjesääntö tarkastettiin ja hyväksyttiin ilman muutoksia.

§ 4

Johtokuntaan valittiin toistaiseksi seuraavat henkilöt:

Pormästari   S. A. Berger puheenjohtaja
Työmies Santeri Hauta-aho varapuheenjohtaja
Monttööri Arthur Mäenpää                        ”
Työmies Lauri Tulijoki jäsen
Monttööri Vilhelm Marklund            ”
Työmies Herman Koskinen    ”
Raatimies Richard Kisor    ”
Maisteri Åke Åström varajäsen
Lehtori Alfred Huldén      ”
Kauppias Otto Hansén      ”

Tilintarkastajaksi valittiin kauppias Eemil Mantere ja teatterinomistaja Runar Bäck, sekä varalle kauppias Axel Pensar.

§5

Päätettiin että johtokunta myöhemmin valitsee ohjelmatoimikunta.

Kokouksen puolesta
A. Mäenpää
sihteeri




Det första årsmötet efter grundandet av Nykarlebyavdelningen hölls i Karleborg den 21 januari 1945.

Vi tar ett utdrag ur detta protokoll.

§ 1

Godkändes enhälligt ett förslag om att den nuvarande styrelsen, då den så nyligen blivit vald, skulle kvarstå över detta år.

§ 2

S. A. Berger avsade sig uppdraget som ordförande på grund av mycket arbete och utsågs i hans ställe maskinisten Karl Finnström.

§ 5

Beslöts att styrelsen skulle göra förfrågan hos huvudstyrelsen om avdelningen bör inregistreras skilt för sig och befullmäktigades, om så var fallet, låta inregistrera denna avdelning.

§ 7

I programkommittén beslöts invälja 3 svenska och 2 finska medlemmar och valdes arbetsled. William Hellund, lektor Alfred Huldén, arb. Helge Solvin, Paavo Hauta-aho och Uno Rinne. Till sammankallare utsågs Paavo Hauta-aho.


*   *   *


[Ur protokollen]

Vid styrelsemöte 4 februari 1945 godkändes nya medlemmar bland andra nuvarande ordf. i avdelningen Joel Willman.

Vid medlemsmöte 7 april 1945 utsågs Alfons Marklund till prenumerantsamlare för tidningen Kontakt, vars provnummer nyligen utkommit.

Under § 6 i protokollet framfördes önskemålet att ryska filmer skulle visas på orten.

Ur protokollboken framgår att avdelningen ofta anordnade soaré, med program och dans i Karleborg.

Den 25 februari 1946 vid avdelningens årsmöte valdes H. F. v. Schantz till ordförande.

Den 9 oktober 1946 framfördes tanken på en förberedande kurs i ryska språket.

Vid val av styrelse år 1947 invaldes bl. a. Joel Willman och Väinö Hauta-aho som styrelsemedlemmar.

(Här kommer någonting kriminellt) Protokoll, fört vid SFS Nykarleby avdelnings sammanträde å poliskammaren den 3 oktober 1947. Närvarande voro ordf. Hans von Schantz, samt styrelsemedlemmarna Axel Pensar, Väinö Hauta-aho och Joel Willman. Vid mötet behandlades bland annat en lyckönskningsadress kostande 400 mark.

1948-1949 var K. J. Frilund ordförande i avdelningen.

Uuno Rinne valdes till avdelningens ordförande för verksamhetsåret 1951. Viceordförande blev Joel Willman. Revisorer Sigfrid Hietanen och ersättare Sigfrid Bertlin.

Vid distriktets årsmöte i Kaskö den 11 mars 1961 representerades avdelningen av Joel Willman och Uno Rinne.

Lärare K. J. Frilund var ordförande åren 1952-1957.

Lennart Blomström var ordförande år 1958.

År 1959 valdes Joel Willman till avdelningens ordförande och har han oavbrutet tills datu suttit på ordförandeposten.

Samma år valdes Torsten Korsström och Sigfrid Bertlin till revisorer.

Vid årsmötet 12 februari 1959 under § 13 står antecknat att distriktssekreteraren H. Lundgren tackade Nykarlebyavdelningen för goda insatser och framhöll denne bland annat Samfundets stora betydelse för våra relationer till Sovjetunionen.

Vid styrelsemöte den 3 april samma år beslöts att inbjuda Ambassadören Zaharov jämte familj och svit till Nykarleby. Avdelningen skulle stå som värd.

I enlighet med inbjudan anlände de höga gästerna till Nykarleby den 17.7. 1959. Vid mottagningen på Brostugan hälsade Dr. S. Almqvist gästerna välkomna på engelska och ordföranden Joel Willman framförde avdelningens välkomsthälsning på svenska.

Ambassadören Zaharov framförde ambassadens hälsning på ryska och engelska.

Efter mottagningen på Brostugan, fortsatte samvaron på Juthbacka. Festligheterna avslutades med en festmåltid på Juthbacka. Hela kalaset kostade då 25.000 mark. [Detta eller något annat besök på Brostugan fick vissa konsekvenser.]

Staden stod för 10.000 mark, centralorganisationen för 10.000 mark och avdelningen för 5.000 mark. Bland övriga officiella gäster som deltog kan nämnas Alwar Sundell och Göran von Bonsdorff.

Aili Nordgren besökte avdelningen vid dess årsmöte 1960. Hon talade då om billiga resor till Sovjet och tackade avdelningen för ett gott samarbete.

Vid årsmötet 3.2. 1967 valdes Sigfrid Bertlin till sekreterare och viceordförande. Har fortlöpande innehaft denna uppgift sedan dess. Från denna tidpunkt har Sparbanken Deposita fungerat som ”teknisk kassör.”



Under de gångna 30 åren har följande personer i kortare och längre perioder varit invalda som medlemmar i avdelningens styrelse:

Eemil Mantere Jaakko Niemi
Åke Åström Vilhelm Nyby
Edvin Marklund Johannes Syynimaa
Paavo Hauta-aho Väinö Hauta-aho
Helge Solvin Joel Willman
Guido Nylander Oskar Engstrand
Axel Pensar Uno Rinne
Torsten Korsström Bror Sandström
Hugo Solvin Sigfrid Bertlin
Lennart Blomström Raymond Segervall
Kurt Udd Rafael Helala



Avdelningens kassörer i olika repriser:

Wilhelm Marklund, Axel Pensar. Från 1968 har Sparbanken Deposita skött kassabokföringen.



Revisorer under åren 1944-1974:

Axel Pensar T. W. Snellman
Runar Bäck Mauritz Söderlund
Karl Finnström        Alfons Marklund
Paavo Hauta-aho Torsten Korsström
Antti Helala Ragnar Dahlstedt
Onni Hauta-aho Sigfrid Bertlin
Sigfrid Hietanen Johannes Syynimaa

Dahlstedt och Syynimaa är för närvarande avdelningens revisorer.



I det följande antecknas artistevenemang av artister från Sovjetunionen:

Under vänskapsmånaden år 1968 besökte artister från Moskva Nykarlebyavdelningen, närmare bestämt 16.11. -68. Program med dans hade tillsammans med NUFS arrangerats i Ungdoms och idrottsgården. De medverkande artisterna var:

Speaker Kiritshuk Igorj
Violinvirtuos Bushujeva Tamara
Kons.pianist Kushir Nadeshda
Sångerska Skvronskaja Irida
Sångare Seletznev Georg
Dansbalett Kutznetsova Baikov
  Dornova Birjukov

 

Avdelningen har haft besök från sovjetiska ambassaden av följande:

Ambassadören Saharov
  V. V. Kirillov
Docent Gurova
Ambassadsekreterarna Matvejevski
  Derjabin
  Henrik
  Plihin
  Rousak
  Kosatjev

 

Ur medlemsmatrikeln framgår att medlemsantalet 1947 var 39 medlemmar

1950 52
1951 54
1952 51
1954 40
1955 46
1956 46
1959 48
1968 48
1969 50
1970 53
1971 90
1972 108
1973 106

Här är fråga om betalande medlemmar. Det finns för närvarande 6 st. Fria medlemmar, vilka ej behöver betala medlemsavgift. Medlemsantalet höll sig ganska konstant fram till år 1970.

Vid aktivitetstävling 1971 anskaffades eller värvades 39 nya medlemmar.

Huvudparten härav anskaffades av Ruth Kujala, Tekla Söderlund och Joel Willman. Under 1972 värvades 15 nya medlemmar.



Sedan år 1971 har avdelningen under vänskapsmånaden ordnat med en större tillställning med supé och dans. Samma år vid en sådan tillställning sändes ett telegram till president U. K. Kekkonen och under kvällens förlopp anlände presidentens svarstelegram.

År 1971 deltog man från avdelningen i en ”talko” för iståndsättandet av ”ryska krigargraven”.

Avdelningen har också givit understöd till Distriktet 1956 3000 mark, 1962 2900 mark samt bidrag även senare.



Samfundets högsta utmärkelse:

Guldmärket har den 31.1.1970. tilldelats Joel Willman. Märket i silver tilldelades Jaakko Niemi, Hugo Solvin, Lennart Blomström, Kurt Udd, Sigfrid Bertlin.



Tidningen KONTAKT

Utges av centralorganisationen. Tidningen har sedan 1970-talets början utgivits gratis till samtliga medlemmar. På finska språket utges tidningen SEURATIETOJA.



Understöd från kommunerna

Nykarleby stad har givit ett anslag om 50 mark per år från 1954 och från år 1974 100 mark per år.

Nykarleby Landskommun har anslagit 60 mark från år 1960 och från år 1962 100 mark per år.

Avdelningen vill i detta sammanhang uttrycka ett varmt tack till kommunerna för denna ynnest av ekonomiskt stöd under många år.



Vi har intervjuat några av de medlemmar vilka var med när Nykarleby Avdelning av SFS startades.

Arthur Mäenpää berättar:

Vid det möte där SFS Nykarleby Avdelning grundades 23.11.1944. valdes han till sekreterare. Detta var för honom en stor överraskning för ingen hade vidtalat honom på förhand.

Det framgick under diskussionerna vid mötet att man genast från början gått in för samverkan - svenska och finskatalande skulle bilda en gemensam avdelning. Mäenpää var tvåspråkig och föll så lotten på honom att föra protokollet under mötesförhandlingarna.

Mycket folk var det, 250-300 personer och alla var mycket eniga och intresset stort för bildande av en SFS-avdelning.

Arthur Mäenpää minns att annonseringen skedde medelst annons i ”Gärdsgårdsbladet”. Stämningen var god. Ingen upprivande diskussion förekom, utan allt gick i enhetens tecken. Ibland på finska och ibland på svenska. Man ville att Mäenpää skulle översätta från ett språk till ett annat men detta var svårt när han ej var förberedd och frågorna många.

Protokollet skrev han i varje fall och det blev avfattat på finska.

När vi frågar Wilhelm Marklund, vilken var avdelningens första kassör, hur det gick till i början då avdelningen startades, berättade han att han väl minns att det första mötet annonserats i Österbottniska Posten.

Till mötet hade samlats mycket folk. Det var kommunalpampar och borgare i staden, det var arbetare och representanter för de flesta yrkesgrupper som var närvarande.

Ett arbetsgäng, som för tillfället jobbade i Nykarleby var de så kallade ”Vuolijat”. De var från Merikarvia och var i Nykarleby och gjorde kaggband. Dessa gjordes av videkäppar, som det fanns gott om kring Nykarleby. Dessa Vuolijat var finsktalande och alla deltog i sammanträdet.

Förhandlingarna gick till stor del på finska, men även på svenska.

Alla de närvarande var mycket ense om att man skulle starta en avdelning inom Samfundet Finland-Sovjetunionen. Marklund ansåg att det var vänstern, som var mest orienterad i den här frågan, samt att en hel del förberedelser gjorts i Helsingfors. Man och man emellan hade sedan ytterligare förberett ärendet.


Edvin Marklund berättar:

Marklund, som hade blivit kassör vid starten, tog genast upp medlemsavgift vid detta första möte. Han minns att det var 189 betalande. Denna inskrivningsavgift ansågs även som medlemsavgift för ett år framåt. I fortsättningen föll dock en stor del bort ur matrikeln.

Medlemsavgiften drevs in av kassören och det gällde bara att vara snäll hund då man gick runt till medlemmarna och krävde dem på medlemsavgiften.

Marklund minns en gång då en tant var litet irriterad och arg och inte tänkte betala någon avgift, så satte han sig ned och började prata om ditt och datt och så småningom började gumman koka kaffe. Hon bjöd kassören och innan han gick hade hon betalat sin medlemsavgift.

Marklund talar om att man de första åren ofta hade så kallade knytkalas dit man samlades. Var och en hade smörgåsar med sig. Kvinnfolket hade handarbeten med sig och karlarna pratade och skämtade och underhöll, samt hade något programnummer.

Man hade också förnämligare tillställningar. Då var det alltid någon från centralstyrelsen som höll föredrag. Marklund minns bland annat att Georg Backlund besökte Nykarlebyavdelningen i sådana sammanhang.


Paavo Hauta-aho blev vald till avdelningens första ombudsman. Han berättar också om det första stora mötet som hölls i Bio Scala den 23 november 1944.

Han var på förhand väl underrättad, då främst av sin far, vilken blev vald som ordförande för mötet.

En sak som frapperade var att alla var så eniga vid detta grundande möte och med om att en avdelning av Samfundet Finland-Sovjetunionen skulle startas i Nykarleby. Han framhåller också att det var vänsterkrafterna som var initiativtagare här. Man hade redan på förhand man och man emellan haft kontakter, fast man inte offentligt hade organiserat sig.

I ombudsmannajobbet fick han många gånger gå från man till man och prata och övertyga och försöka överbygga och få olika personer intresserade för samfundsarbetet. Det var en icke alldeles lätt uppgift många gånger, det fanns så många som var skeptiska och motsträviga den här tiden.

Jubileumsåret för Samfundet Finland-Sovjetunionen har firats i hög stil. Centralstyrelsen har haft festligheter i huvudstaden med höga gäster från Sovjetunionen. Enligt dagspressen har vi sett hur presidenterna Podgorny och Kekkonen under fest och vardag i avspänning firat 30-års jubileet.

Det är en god fingervisning för alla och envar och något att ta efter. Sämja i fest och sämja i vardagslag är goda ingredienser i våra förbindelser med våra sovjetiska grannar.

Nykarlebyavdelningen bör kunna iaktta detta - om fest och vardag under kommande tid, öka kontakterna utåt och göra ett mera mångsidigt arbete. Effektivisera medlemsanskaffningen, samt trygga återväxten inom medlemskåren genom en effektivare anskaffning av unga medlemmar.

(Inf. 2005-11-17.)

 


SAMFUNDET FINLAND-SOVJETUNIONEN -

VÄNSKAPSSAMFUNDET

FÖR FINLANDS OCH RYSSLANDS FOLK

NYKARLEBY

AVDELNING r.f. 1974-1994



Under den tidsperiod 1974-1994, denna historik täcker har förändringar av smått ofattbara proportioner ägt rum i Europa. Det kalla kriget, tudelning och bipolaritet, är termer vilka inte längre äger samma relevans i politiska sammanhang (även om de gamla strukturerna naturligtvis ligger kvar på djupet) och utgångspunkterna är nu helt andra än för bara några år sedan. Vid Gorbatjevs tillträde kunde förvisso en viss grad av förändringar anas, men att den internationella verklighet vi i dag kan bevittna någonsin skulle bli sann hade kanske många hoppats men få, om någon, trott på.

Orsakerna till det skedda är naturligtvis många och resultatet av en lång process. Följderna kan vi tillsvidare bara ana oss till och framtiden är som alltid lika svår att förutsäga.

Det har tidigare skrivits en Nykarleby-föreningshistorik för perioden 1944 (när föreningen grundades) - 1974. Ytterligare en kortare dito skrevs till föreningens 40-års jubileum 1984, men denna var mera ägnad för uppläsning och gick aldrig i tryck.

I inledningen till samfundets 30-års historik beskrivs hur redan i ett tidigt skede, 23.11.1944, Nykarleby-borna tog initiativ till grundandet av en samfundsavdelning i Nykarleby. Basorganisationen Samfundet Finland-Sovjetunionen hade kort dessförinnan grundats på initiativ av en blandad grupp medborgare med J.*K. Paasikivi som andlig ledare. Målsättningen var från första början bildandet av en organisation vilken såg som sin uppgift att skapa ett bestående vänskaps- och samarbetsförhållande med Sovjet och det sovjetiska folket. Dessutom ett fördjupat ekonomiskt och kulturellt samarbete på alla nivåer, men kanske framförallt på gräsrotsnivå.

I Nykarlebyavdelningen verkar det som om dessa principer följts så långt möjligt. Verksamheten har genom åren varit aktiv och intensiv. Många är de julfester, matkvällar, seminarier och konferenser där framförallt styrelsemedlemmarna, alla eller utvalda represententer, samlats för utbyte av tankar och idéer, för diskussion och debatt.

Föreningen har dessutom regelbundet och med goda försäljningsresultat deltagit i sommarmarknader, arrangerat lotterier och dylikt, allt för att synas utåt och för att få verksamheten att gå ihop ekonomiskt.

Denna mångfald innebär samtidigt att undertecknad, enligt sin subjektiva bedömning, tvingats välja ut de mest centrala händelserna genom åren, bland annat för att undvika onödig upprepning.

Sålunda har undertecknad i föreliggande historik valt att kronologiskt anteckna händelserna inom Nykarleby-samfundet. Detta eventuellt trista uppräknande har naturligtvis sina nackdelar, men också sina klara fördelar. Läsvänligheten lider kanske en aning, men å andra sidan torde textens relativa klarhet och tydlighet uppväga denna stilistiska svaghet. Det är svårt att hitta en annan lösning där så mycket fakta som möjligt får rum, utan att sidantalet förlorar alla proportioner.

Historikens årsindelning har gjorts på basen av större förändringar i styrelsens verksamhet: längre ordförandeskap, namnbyte och dylikt. Ytterligare riktas ett tack till föreningens viceordförande Juhani Kielinen som samlat historikens fotografier.

Helsingfors, 10 oktober 1994
Claes-Håkan Forsgård

 


1975-1983

Åren 1975-1983 kännetecknades av täta ordförandebyten men en i övrigt relativt intakt styrelse. De täta bytena verkar inte ha inverkat menligt på styrelsens effektivitet, men mansdominansen var under dessa år uppenbar. 1975 är i övrigt ett ypperligt år att inleda denna historik med. Efter 15 år som ordförande avsade sig nämligen Joel Willman då sin uppgift som ordförande och överlämnade ansvaret till Johannes Syynimaa. Den nyss utnämnde hedersordföranden Willman kunde blicka tillbaka på ett 28-årigt aktivt medlemskap i styrelsen.

Redan detta år diskuterades också intensivt Nykarleby-föreningarnas eventuella samgång, men med negativt resultat. Det ansågs att ett samarbete nog kunde gynna verksamheten, men att en total samgång skulle ta död på de mera perifera föreningarna. Under perioden 1975-1994 har ärendet regelbundet på nytt tagits upp till diskussion - utan resultat.

Centrala händelser under året var i övrigt vänskapsfesten 9.11. på idrottsgården i Nykarleby. Tillställningen samlade en rekordpublik på 450 personer och programmet innehöll bland annat uppträdanden av en professionell sovjetisk artistgrupp vilken uppträdde med sång, musik och dans. Höstmötet 1.10. besöktes av samfundets verksamhetsledare Herbert Walther som informerade om KSSE-förhandlingarnas resultat och Finlands del i dessa.


1976

Under år 1976 diskuterades vänortsärendet ivrigt. Avdelningen önskade egen vänort - ett önskemål som dock inte kunde tillgodoses. Istället beslöts om samarbete med Jakobstads vänorter Jurmala och Jalta. 10.12. samma år vänskapsfest med Jakobstads svenska och finska avdelning.


1977

Följande år, 1977, hade det förflutit 60 år sedan revolutionen i Ryssland och den därpå följande självständigheten i Finland.

Samfundet Finland-Sovjetunionen har alltid betonat sambandet mellan revolutionen och Finlands självständighet och det har uppfattats som en självklarhet att fira minnet av dessa samtidigt.

12.9. gjorde föreningen en framställan till Nykarleby stad att ansluta sig som kollektivmedlem till föreningen för att stimulera dess verksamhet. Staden tackade emellertid nej med motiveringen att man önskar bibehålla sin neutralitet i förhållande till dylika föreningar. Trots upprepade framställningar under årens lopp har staden bibehållit sin ståndpunkt.

Under det i övrigt också mycket aktiva året hann föreningen ännu bland annat med en språkkurs i ryska, en resa till Sovjetunionen med tiotalet deltagare, samt med en ungdomsstafett med Vasa som slutmål.


1978

1978 var återigen ett betydelsefullt år för Samfundet. Det hade nu gått 30 år sedan VSB-paktens undertecknande (SFS beredde vägen för paktens tillkomst 1948 genom att skapa ett brett stöd hos folket för ett undertecknande. VSB-pakten kan därför ses som ett samfundets skötebarn och en central hållpunkt i dess verksamhet) och SFS-avdelningen i Nykarleby beslöt som enda förening i staden högtidlighålla jubileet med en fest 9.4. Festtalare var pastor Alwar Sundell och platsen Normens skola.

Samma år ordnades samtidigt hela kretsens höstseminarium i Nykarleby med 30-talet deltagare. En artistgrupp från Sovjetunionen gästade dessutom staden under vänskapsmånaden november och återigen var VSB-paktens tillkomst och den 30-åriga vänskapen det centrala temat.


1979-1980

Under åren 1979-80 höll Veikko Markkula i ordförandeklubban och framförallt under 1979 samanträdde styrelsen med ovanlig frekvens. Hela 10 gånger samlades de förtroendevalda nu i jämförelse med de normala 6-8 gångerna. Undertecknad har valt att redogöra för de centrala händelserna under dessa år med franska streck:

- 6.10. deltog avdelningen i höstseminarium i Munsala
- föreningen anordnade utställning av ryska barnteckningar från 1980-talet. Utställningen hade många besökare och erhöll positiv respons
- I samband med julfesten 11.12. firade avdelningen sin 35-åriga verksamhet
- 1979 avled föreningens mångårige medlem och ordförande Joel Willman
- Vid årsmötet 12.2. 1980. deltog distriktets svenska verksamhetsledare John Smeds. Här diskuterades samfundets utvecklingsplaner
- 16.4. VSB-paktsfest i Jakobstad med medlemmar från Nykarleby närvarande
- Sigfrid Bertlin tilldelades på sommarfesten i Munsala förtjänsttecknet i guld för långvarig verksamhet som sekreterare, kassör och faktotum. Mångårige styrelsemedlemmen och ordföranden Bertlin hade tidigare erhållit förtjänsttecknet i silver
- 10.12. ryskt turistbesök, 36 personer. Fest i Jeppo i samråd med nejdens övriga föreningar.


1981

”Det är viktigt att synas utåt för en så liten förening”, konstateras i årsmötesprotokollet 10.12.1981. Det måste synas att föreningen bedriver en livlig verksamhet för att nya potentiella medlemmar skall kunna nås. Och medlemsvärvningen har varit ett ständigt återkommande tema för Samfundet Finland-Sovjetunionens Nykarlebyavdelning och för Samfundet överlag. En stark medborgaropinion har av Samfundet ansetts utgöra själva grunden för ett fungerande vänskapsförhållande. Nykarleby har deltagit i värvningstävlingar mellan de olika avdelningarna med ändamålet att nå ut till nya specifika medborgargrupper typ ”högre utbildade” och ungdomar.

Men framförallt ungdomarna har i Nykarlebyavdelningen trots allt lyst med sin frånvaro, vilket inte innebär att föreningen överlag haft problem med medlemsantalet. Många Nykarlebybor av olika bakgrund och utbildning har genom åren ställt upp, om inte för styrelseuppdrag så åtminstone genom att betala medlemsavgiften.

I 1981 års verksamhet ingick i övrigt ett mottagande av ungdomens vänskapsbudkavel i Nykarleby tillsammans med stadens representanter, samt vidarebefordran till Vasa.

Den traditionella julfesten firades detta år med ett extra stort antal gäster inbjudna, bland annat från ryska ambassaden i Åbo, tjänstemän från kretsbyrån samt svenska avdelningens chef Fjalar Björkqvist. Fjalar Björkqvist tillsammans med verksamhetsledare Herbert Walther har för övrigt haft nära och tät kontakt med föreningen under många år, vilket stimulerat och aktiverat verksamheten på många plan. Tillställningen i övrigt omtalas i verksamhetsberättelsen som lyckad och givande.


1982

Den 30 december 1982 firade den Socialistiska Sovjetrepublikens Union sina 60 år.

Nykarlebyavdelningens ordförande Sigfrid Bertlin samt sekreterare Kurt Rinne, undertecknade hela samfundets gemensamma lyckönskningsadress, riktad till Sovjetunionens vänskapsföreningars förbund och Samfundet Sovjetunionen-Finland.

1982 var också året när samfundets egen svenska tidning Bron såg dagens ljus. Nykarlebyavdelningen drog och har senare dragit sitt strå till stacken bland annat genom anskaffning av annonser.


1983-1987. ”Eran” Sisko Markkula i avdelningens historia.

Utan att överdriva någon enskild persons insats i SFS-Nykarleby, kan det för att tydliggöra den märkbara förändring som detta år trots allt ägde rum i föreningen, vara på sin plats att kalla perioden 1983-87 eran Markkula. Detta främst av två orsaker: Två kvinnor ockuperade nu topplatserna i styrelsen: Sisko Markkula, ordförande och Johanna Mäenpää, viceordförande. Dessutom ger protokoll och handlingar vid handen att Sisko Markkula på ett mycket konkret sätt hållit föreningens redan förefintliga medlemmar engagerade, aktivt arbetat för ett breddat medlemskap samt överlag hållit verksamheten flytande.

Den allt överskuggande händelsen under 1983 var firandet av VSB-paktens 35-års jubileum. Den 22.4. ägde tillställningen rum på idrottsgården i Nykarleby. Sigfrid Bertlin och Sisko Markkula välkomnade de 300 gästerna och stadsdirektör Börje Nygård höll festtalet i egenskap av stadens representant.

Samma år arrangerades också fredsmarschen för första gången i Nykarleby och medlemmar i SFS stödde entusiastiskt såväl planering som utförande.


1984

I modellstadgarna för Samfundet Finland-Sovjetunionens allmänna utvecklingslinjer för åren 1984-87, nämns återigen som en del av lokalavdelningarnas mera centrala uppgifter anskaffandet av nya medlemmar. Och 1984 var ett gynnsamt år för Nykarlebyavdelningen vad gäller medlemmar. I mötesprotokollet 23.11. konstateras att föreningen under 1983 erhållit 23 nya medlemmar och att antalet fortsatt att öka under 1984. Detta mycket tack vare Sisko Markkulas personliga insats samt en överlag gynnsammare inställning till samfundets verksamhet. Det sammanlagda medlemsantalet var under denna tid 123 personer.

Samfundet Finland-Sovjetunionens Nykarleby avdelning grundades som redan tidigare påpekats kort efter moderföreningen, det vill säga 23.11.1944. 1984 var således ett jubileumsår och de fyrtio åren firades friskt över hela landet. I Nykarleby speglades så gott som hela året av små festligheter, men den egentliga festdagen inföll naturligtvis 23.11. Berit Thors hade skrivit en jubileumsfesthistorik som hon läste upp under kvällen. Därutöver bland annat sång och dans.

Andra nämnvärda aktiviteter under året var en studiecirkel i rysk ikonkonst (även denna med Berit Thors) vilken kröntes med en studieresa till Valamo kloster. 15 av föreningens medlemmar deltog i resan.

(Inf. 2005-11-27.)



1985

De därpå följande två åren 1985-87 under Sisko Markkulas ledning präglades av oförminskad verksamhet, fortsatt ökat medlemsantal, samt fortsatt målmedveten vilja att aktivera och engagera de redan förefintliga medlemmarna. Även gentemot centralorganisationen i Helsingfors hävdade föreningen sig: 14.3.1985 lämnade avdelningen in en motion angående de finska turisternas alkoholmissbruk under utlandsresor (läs: Sovjetresor). Föreningen ansåg fylleristernas beteende oförsvarligt och krävde åtgärder för ett förbättrande av de finska resenärernas anseende utomlands.

Ännu samma år deltog Berit Thors och Reijo Hienovirta i en reseledarkurs i Vasa och elva av föreningens egna medlemmar reste till Jalta respektive Novgorod. Såvitt dokumenten avslöjar uppförde sig resenärerna klanderfritt.


1986

FN: s internationella fredsår inföll 1986 och den centrala uppgiften för föreningen nu var förberedandet av den massiva sommarfest som gick av stapeln på Ytterjeppo danspaviljong 9.8. Vädret var under kvällen inte det mest gynnsamma - trots det såldes 165 biljetter. Kosatjev framförde sovjetiska ambassadens hälsningar medan Gunnar Mäenpää framförde stadens. Det egentliga festtalet hölls av minister Gustav Björkstrand och musiken stod lokala begåvningar för.

Ytterligare: Uno Rinne uppvaktades på sin 80-årsdag och hedrades för sitt långa, aktiva medlemskap i föreningen från 1944-1974.


1987

I inledningen till 1987 års verksamhetsberättelse står följande: ”Vuoden 1987 aikana olemme konkreettisesti nähneet Gorbatsovilaisen ulkopolitiikan maailman rauhan edistämiseksi. Neuvostoliiton ja Yhdysvaltojen sopimus keskimatkojen ohjusten poistamisesta Euroopasta loi pieni mutta sitäkin merkittavämpi askel kohti ydinaseetonta maailmaa ...”

Skribenten konstaterar vidare att man inom samfundet samtidigt känt stor oro inför handelsbalansens negativa utveckling: ”Suomi-Neuvostoliittoseura on koko ajan peräänkuluttanut sitä etta tuontia Neuvostoliitosta on lisättäväja monipuolistettava.”

Inom ramen för dessa allmänna politiska utvecklingslinjer fortsatte Nykarlebyavdelningens verksamhet oförtrutet. Revolutionens och självständighetens 70-års jubileum firades 14.11. på restaurant von Döbeln. I februari arrangerade föreningen en utställning av den lettiske Monica Biciumiens naivistiska konst. Utställningen väckte uppmärksamhet i de lokala dagstidningarna och fick relativt god respons. Samma månad samlades 22 av föreningens medlemmar till en rysk matkväll. Också den på restaurant von Döbeln i Nykarleby.

I juli samma år hade avdelningen glädjen att emottaga en 40 personer stor grupp sovjetiska turister, varav det stora flertalet lärare. Gruppen fick stifta bekantskap med en majoritet av stadens sevärdheter och inkvarterades hos värdfamiljer. Ytterligare kan nämnas att Nykarlebyavdelningen vid kretsorganisationens årsmöte 1988 erhöll specialomnämnande för sitt mottagande av dessa turister.


1988-1992

Från och med 1988 börjar Perestroika och Glasnost bli termer som allt oftare och allt mera intensivt debatteras på Nykarlebyavdelningens olika tillställningar. En betydligt mångsidigare bild av och från Sovjetunionen serveras nu kontinuerligt samfundsmedlemmarna och medvetenheten om sakernas förnyade tillstånd blir ständigt större.

Julfesten på Bio Scala i Nykarleby 10.12. 1988 är bara ett exempel: festens huvudtalare Leif Paulin, en för övrigt mycket ofta sedd gäst i Nykarleby och en av dem som bidragit till att upprätthålla den positiva och viktiga kontakten till kretsstyrelsen, betonade där vikten av ett förnyat samfund. Även inom samfundet måste Perestroika och Glasnost bli verklighet, påpekade han.

Och drygt ett år senare, 1989, faller Berlin muren, symbolen framom andra för det kalla kriget och den enskilda individens vanmakt. Östländernas frigörelse, de inre stridigheterna i Sovjet, allt blir plötsligt så påtagligt, allt sker så snabbt. Och i Nykarleby, liksom överallt i världen, betraktar man förvånad och chockerad verklighetens overkliga svängningar.

I 1989 års verksamhetsberättelse sammanfattar dåvarande sekreteraren Olavi Heinonen den allmänna stämningen i föreningen: ”Kaikki nämä muutokset ovat hämmentäneet jäsenistöämme.”

Och händelseförloppet får allt mera osannolika drag. 1990 fortsätter det socialistiska systemets nedgång - vägen bär mot ett totalt sammanbrott. Samtidigt håller begreppet bipolaritet på att förlora sin innebörd. 1991 bryter Sovjetunionen samman, faller sönder - det internationella politiska system vi alla lärt oss känna under en lång tid erhåller plötsligt helt nya dimensioner.

Ytterligare: De baltiska staterna erhåller sin självständighet samtidigt som de konservativa krafterna i Sovjetunionen revolterar och febrilt försöker vrida klockan tillbaka - förgäves. Gorbatjev är emellertid åsidosatt och Boris Jeltsin står på barrikaderna och utlovar en bättre framtid. Men den inrikespolitiska situationen är kaotisk och tragisk - det råder brist på allt och vägen ur nöden är lång och svår.

Dessa händelser påverkade naturligtvis arbetet i Nykarlebyavdelningen, men ännu inte på något avgörande sätt. I föreningen var man medveten om de världspolitiska händelserna och den eventuella inverkan de skulle komma att ha på hela samfundet. Men allt hade gått så snabbt och osäkerheten var stor. Under tiden fortsatte verksamheten oförtrutet.


Centrala händelser under åren 1988-1992:

- Sisko Markkula avgick som ordförande och Helena Laitala tog över
- VSB-pakten 40 år. 6.4.1988 firade avdelningen högtiden där bland annat föreningens veteraner Hugo Solvin, Sigfrid Bertlin, Meta von Essen och Uno Rinne berättade om föreningens svunna tider
- Uno Rinne erhöll senare under året förtjänsttecknet i silver för långvarig och förtjänstfull verksamhet
- På årsmötet 23.2.1989 beslöt styrelsen trots knappa egna resurser stöda jordbävningens offer i Armenien med 300 mark. Styrelsemedlem Juhani Kielinen samlade personligen in ytterligare 1042 mark på eget bevåg
- Samma år fick föreningen besök av en turistgrupp på 35 personer från Kazachstan, vilken fick ta del av stadens sevärdheter
- 29.8.1990 fick avdelningen återigen besök, denna gång från Uzbekistan. Avdelningen anhöll också via staden om vänskapsstad i Lettland, men med negativt svar. Stadens motivering: dålig ekonomi.
-

1991. Sekreterare Veikko Markkula deltog i SFS historiska representantmöte i Tammerfors där beslut fattades angående namnbyte. Hädanefter: Vänskapssamfundet för Finlands och Rysslands folk r.f. Samtidigt kännetecknades verksamheten i hela landet nu av ett minskat antal medlemmar. Utvecklingen i Nykarleby:
                                            1989 - 106 medl.
                                            1990 - 103    ”
                                            1991 -   42    ”

- ett kännbart ras sålunda att observera från 1990-1991. Det bör emellertid påpekas att orsaken inte låg i overksamhet inom avdelningen. Styrelseprotokoll från nämnda år vittnar om en fortsatt intensiv verksamhet med marknader, resor, kurser och tillställningar av olika slag. Som konkret exempel kan nämnas ett antal medlemmars resa till Karelen (årstema för detta år var Karelen), samt samfundsmedlem Berit Thors som för några dagar mottog ett antal barn från olycksområdet Tjernobyl.
- 1991 avled flerårige styrelsemedlemmen Maire Tammeslehto. Styrelsen hedrade hennes minne med en address.


1992-1994

Årsmötet 23.2.1992 innebar det slutliga steget i den historiska förändringsprocess som redan pågått i föreningen och hela samfundet en längre tid. Mötet beslöt nu, kort efter moderföreningen, enhälligt byta namn till Vänskapssamfundet för Finlands och Rysslands folk Nykarleby Avdelning r.f., Suomen ja Venäjän kansojen ystävysseuran Uudenkaarlepyyn Osasto r.y. Bland andra Peter Lillenurm från ryska ambassaden i Helsingfors samt Nykarleby tv:s Ulf Sourander deltog vid detta tillfälle. Lillenurm informerade om den nuvarande situationen i Ryssland vilket stimulerade de övriga mötesdeltagarna till livlig diskussion och debatt. Händelsen finns förevigad i NY-TV:s arkiv.

På det sedan 1991 obligatoriska höstmötet 26.10.1992., blev deltagarna informerade om ytterligare förändringar i samfundsarbetet. Nu var det den nya områdesindelningen för ett utökat och effektiverat samarbete mellan närliggande samfundsföreningar som stod på agendan. Det kan nämnas att Nykarleby nu på distriktsnivå är anslutet till Västra Finlands distriktsorgansisation.

Ytterligare samma år beslöt föreningen skänka 300 mark för upprättande av barn-, invalid-, och åldringshem i Karelen.

16.2.1994 arrangerades ett diskussionstillfälle i Jakobstad angående VFR:s årsverksamhet och 20.4 samma år ett skolningstillfälle i Nykarleby med Kalevi Lehtinen från Helsingfors och Lasse Syrjä från Seinäjoki som föreläsare. Nykarlebymedlemmar deltog vid båda tillfällena.

Den centrala händelsen under 1994 var trots allt sommarfesten i Fäboda som gick av stapeln 20.8. Festprogrammet där var omvittnat intressant vilket gav stimulans till att arrangera dylika tillställningar även i framtiden.

(Inf. 2005-12-04.)



Förteckning över styrelsemedlemmar under 1974-1994:

  ordförande sekreterare
1975 Johannes Syynimaa Sigfrid Bertlin
1976   - ” -   - ” -
1977 Sigfrid Bertlin Kurt Rinne
1978   - ” - Alf Blomqvist
1979 Veikko Markkula Kurt Rinne
1980 Johannes Syynimaa   - ” -
1981   - ” -   - ” -
1982 Sigfrid Bertlin   - ” -
1983 Sisko Markkula Johannes Syynimaa
1984   - ” - Ritva Laitala
1985   - ” -   - ” -
1986   - ” - Olavi Heinonen
1987   - ” -   - ” -
1988 Helena Laitala   - ” -
1989   - ” -   - ” -
1990 Veikko Markkula   - ” -
1991 Olavi Heinonen Veikko Markkula
1992   - ” -   - ” -
1993   - ” -   - ” -
1994   - ” -   - ” -


Styrelseledamöter, 8-10 årligen:

Bertel Andersson, Sigfrid Bertlin, Alf Blomqvist, Signe Blomqvist, Meta von Essen, [NN] , Klas Fransberg, Paavo Hauta-aho, Olavi Heinonen, Rafael Helala, Erkki Jääskeläinen, Juhani Kielinen, Ralf Krokvik, Ruth Kujala, Helena Laitala, Martti O Laitala, Ritva Laitala, Armas Markkula, Sisko Markkula, Veikko Markkula, Paavo Niiranen, Margit Rajakangas, Kurt Rinne, Antero Sirviö, John Strang, Johannes Syynimaa.

Styrelsen har sammanträtt 6-8 gånger årligen.


Samfundets högsta utmärkelse, förtjänsttecknet i guld har tilldelats:
  Sigfrid Bertlin

Förtjänsttecknet i silver har tilldelats:
  Uno Rinne
  Johannes Syynimaa
  Joel Willman



Det står klart efter genomläsning av alla protokoll och handlingar från 1974 till 1994, att Vänskapssamfundet för Finlands och Rysslands folk Nykarleby avdelning är och har varit en levande och aktiv förening för vilken ”Samfundsidén samt nära och goda kontakter” fungerat som ledstjärnor.

Verksamheten har kontinuerligt bedrivits stadgeenligt med 6-8 möten per år samt ytterligare med föreningsrepresentanter vid såväl distriktets som kretsbyråns årsmöten. Även vid årskongresser i Helsingfors har ledamöter deltagit.

Ekonomin har uppenbarligen skötts väl. Budgeten har årligen fastställts och även om kassan ofta varit knapp, har den ständigt hållits på plus. Den något svaga ekonomin har heller aldrig inneburit något hinder för föreningen att donera varierande summor pengar till olika hjälpprojekt i Sovjet.

Föreningens medlemmar, framförallt styrelsemedlemmar, har dessutom företagit ett stort antal resor till Sovjetunionen, Sovjetiska turist-, och artistgrupper har besökt staden, kurser i ryska och i rysk konst har hållits - listan över aktiviteter kunde göras lång.

Och den verkliga föreningsandan fångar antagligen Berit Thors i sin 40-års jubileumsfesthistorik, där hon beskriver verksamheten fram till 1984: ”Jag såg speciellt under perioden efter 1974 en atmosfär av förtrolighet, nära mänskliga kontakter, ..., men jag såg också mycket mer av uppoffrande idealistisk anda bland centrala personligheter här i avdelningen, än vad korta protokoll egentligen brukar ge vid handen och vad tidningsreferaten har kunnat ge oss utomstående en inblick i.”

 


Santeri Hauta-aho
Santeri Hauta-aho
f. 6.9.1881

S. A. Berger
S. A. Berger
f. 6.6.1905

Arthur Mäenpää
Arthur Mäenpää
f. 27.8.1906

Vilhelm Marklund
Vilhelm Marklund
f. 26.10.1903

Herman Koskinen
Herman Koskinen
f. 24.3.1898

Otto Hansén
Otto Hansén
f. 20.2.1882

Emil Mantere
Emil Mantere
f. 17.4.1888

Axel Pensar
Axel Pensar
f. 2.1.1899

Hugo Solvin
Hugo Solvin
f. 12.9.1899

Uuno Rinne
Uuno Rinne
f. 2.12.1905

Joel Villman
Joel Villman
f. 23.9.1905

Alfons Marklund
Alfons Marklund
f. 12.10.1901

Hans F. v. Schantz
Hans F. v. Schantz
f. 26.3.1903

Väinö Hauta-aho
Väinö Hauta-aho
f. 28.5.1916

K. J. Frilund
K. J. Frilund
f. 31.1.1881

Sigfrid Bertlin
Sigfrid Bertlin

Lennart Blomström
Lennart Blomström
f. 5.12.1906

Torsten Korsström
Torsten Korsström
f. 24.11.1909

Edvin Marklund
Edvin Marklund
f. 13.3.1900

Guido Nylander
Guido Nylander
f. 1.5.1917

Vilhelm Nyby
Vilhelm Nyby
f. 26.12.1919

Johannes Syynimaa
Johannes Syynimaa

Bror Sandström
Bror Sandström

Raymond Segervall
Raymond Segervall

Rafael Helala
Rafael Helala
f. 26.3.1925

Tekla Söderlund
Tekla Söderlund
24.12.1923

Mauritz Söderlund
Mauritz Söderlund
f. 5.9.1914


Kurt Rinne

Veikko Markkula
Veikko Markkula

Sisko Markkula
Sisko Markkula

Helena Laitala
Helena Laitala

Olavi Heinonen
Olavi Heinonen

Helmi Villman
Helmi Villman
f. 12.7.1906


Saku Hauta-aho
f. 18.5.1893

Juhani Kielinen
Juhani Kielinen

(Inf. 2005-12-09.)


50 år Samfundet Finland-Sovjetunionen, Nykarleby avdelning r.f. 1944—1974—1994.
Stig Haglund digitaliserade.


Läs mer:
Fler föreningshistoriker.
(Rev. 2023-02-11 )