Tiden blev fullbordad; floden bojan krossat.
Nu går stormvåg mäktig över slätternas land.
Helig harm, som länge högt i hjärtat blossat,
Tryckte musköten i de ungas hand.

Nidingsdåd och ränker sudlat landets ära,
Våldsmän och bovar skändat rätt och lag.
Skammen, som oss tryckte, blev för tung att bära
Handen, som vilat, höjde sig till slag.

Ännu ha vi män. Se, hos slätternas tunga,
Trotsiga folk brinner fädrens hjärteblod!
Stormklockan ringer: som en man de unga
Fylkas omkring fanan, jublande av mod.

Son från moder skiljes, — ingen vekligt klagar.
Fosterlandet kallar. Segra eller dö!
Käckt kohorter tåga ut i vinterdagar,
Milda som om våren sprungit ren i tö.

Floden skall ej hejdas, förrn i mäktig svallgång
Varje slagg den sköljt från älskad fosterjord.
Fram i täta leder, fram vid vårens stormsång!
Hjältebragd och mannadat vida skall bli spord.

Jorda vi de stupade vid dån av tunga kläppar,
Reser minnet kärligt över dem sin vård,
Blomma deras bragder rikt på folkets läppar
Som en fager purpurros i sommarns örtagård.

[Dikten med versaler i originalet, men såna är så
svårlästa, så jag ändrade till gemener. Originalet.]

Carl Josef Björklund, farmaceut, född i Forsby i Nykarleby lkm den 18 november 1894. Föräldrar: normalskolläraren Carl Alexander Björklund, f. i Nykarleby 12.1.1868, död 25.6.1934, och dennes hustru Maria Elisabet Herler, f. i Gamlakarleby 29.10.1870.

Carl Josef Björklund gick sju klasser i Realläroverket i Jakobstad, varpå han i maj 1915 inträdde på apoteksbanan, först som elev vid apoteket i Nystad. Därifrån flyttade han i oktober 1917 till apoteket i Salo. Han var en impulsiv och godhjärtad yngling. Hans särintressen voro sång och musik, och han spelade själv fiol. Under sin vistelse i Nystad sjöng han med i sångkören därstädes. Med liv och lust deltog han i segelfärder på somrarna. Han tillhörde Nystads segelsällskap.

Varmt fosterländskt sinnad, anslöt sig Carl Josef Björklund till Salo skyddskår hösten 1917. Efter det sydvästra Finland blivit befriat, deltog han med en i Salo uppställd frikår i upprensningsarbete i Kiikkala och Somero socknar, varvid det ibland kom till strid med de röda. Under en sådan strid i Hirvensalo by i Somero föll han den 22 april 1918 i bedräglig kamp. Till tecken på underkastelse hade de röda redan hissat vit flagga, och intet ont anande begav sig Carl Josef Björklund jämte andra fram för att avväpna och omhändertaga dem. När de vita befunne sig på 30 m avstånd från deras linje, sköto rödgardisterna en salva mot dem. Bland dem, som på detta sätt dödades, befann sig som redan nämnts Carl Josef Björklund. Han begrovs i hjältegraven i Nykarleby den 19 maj 1918.

Carl Josef Björklund
1894—1918

Rafael Heikel. Föräldrar: kommissionslantmätaren Thure Vilhelm Heikel, f. i Pedersöre 26.4.1848, död 18.5.1921, och dennes hustru Maria Backman, f. i Terjärv 22.5.1855.

Rafael Heikel genomgick Nykarleby seminariums övningsskola och blev student från Realläroverket i Jakobstad våren 1915. Efter avlagd studentexamen hade han för avsikt att gå till sjöss, men världskriget omintetgjorde hans planer i detta avseende. Från höstterminens början 1917 studerade han vid Tekniska högskolan i Helsingfors. Han var mångsidigt begåvad och intresserade sig särskilt för naturvetenskaperna. Han hade en förträfflig sångröst och sjöng med i Brages i Helsingfors sångkör. Han var en karaktärsfast och rättrådig yngling, utrustad med ett gott och glatt lynne samt en pärlande humor. Han var medlem i idrottsföreningen Drott i Jakobstad, i Teknologföreningen och i Vasanation vid Helsingfors universitet. Vid sitt frånfälle var Rafael Heikel kyrkskriven i Jakobstad.

När vårterminen i Tekniska högskolan började 1918, återupptog Rafael Heikel sina studier. Snart blev det dock klart för honom, att frihetskrigets utbrott var nära förestående, och den 25 januari sökte han sig bort från Helsingfors. Efter ett kort besök i hemmet i Nykarleby begav han sig till Vörå, där han inträdde som elev vid krigsskolan, vilken i dessa dagar vidtog med sin verksamhet. Lång blev icke förberedelsetiden för den första kontingenten av elever i krigsskolan i fråga. De flesta av dem fingo vara med endast om ett par timmars exercis på förmiddagen den 27 januari, då order kom om utryckning i fält. Bland eleverna i denna första kontingent befann sig Rafael Heikel. Med krigsskolan deltog han med vapen i hand och under fiendens eld i befriandet av Ylistaro den 28 januari och av Kristinestad den 31 januari 1918. På vägen från Ylistaro till Kristinestad voro krigsskolans elever med om att befria även Ilmola, ehuru frigörandet av denna ort ernåddes genom underhandlingar och utan strid. Från Kristinestad beordrades en avdelning av krigsskolan — till denna hörde Rafael Heikel — till Filpula och vidare till Ruovesi, dit den anlände på kvällen den 4 februari 1918. Följande dag avvärjde krigsskolan vid Paarlammi, 5 km sydväst om Ruovesi kyrka, de rödas försök att framtränga till och sätta sig i besittning av nämnda sockens kyrkby. Under de följande dagarna var Rafael Heikel därefter med i ett flertal mindre strider på orten i fråga. I en sådan strid stupade han den 12 februari 1918 i Myllymäki, 12 km söder om Ruovesi kyrka och 3 km sydsydöst om Pekkala gård. Avdelningen, som Rafael Heikel därvid tillhörde, blev inför den starka röda övermakten tvungen att retirera och lyckades icke medföra den stupade. Följande dag hittades han på stridsplatsen. Han hade fallit för en kula genom hjärtat och ena lungan. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats den 17 mars 1918. På minnestavlor i Tekniska högskolan, Vasa nations lokal, Realläroverket i Jakobstad och Brages lokal i Helsingfors är den mångsidigt intresserade ynglingens namn inristat. Han belönades efter döden med frihetsmedaljen av I klass.

Rafael Heikel
1897—1918

Karl Väinö Kisor, skolelev, född i Nykarleby den 29 februari 1896. Föräldrar: handlanden Johan Axel Kisor, f. i Jakobstad 26.8.1864, och dennes hustru Edla Maria Kronholm, f. på sistnämnda ort 13.11.1858, död i Nykarleby 22.11.1935.

Väinö Kisor gick fem klasser i Realläroverket i Jakobstad. Vid frihetskrigets utbrott arbetade han som handelsbiträde i sin faders affär i Nykarleby, och meningen var, att han skulle utbilda sig vidare på detta område och bliva affärsman. Han var intresserad av segling och sport. Han tillhörde Nykarleby nykterhets- och idrottsförening.

Hösten 1917 anslöt sig Väinö Kisor till Nykarleby skyddskår och deltog i dess övningar. Efter det vapenfartyget Equitys last lossats på Tolvmansgrundet i Larsmo skärgård den 1 november 1917, begav sig Väinö Kisor till Jakobstad för att anskaffa gevär åt hemstadens skyddskår. Han lyckades i sitt företag, och med sin faders häst transporterade han till Nykarleby ett antal gevär, med vilka skyddskåren delvis kunde beväpnas. Den 28 januari 1918 deltog han med skyddskåren i befriandet av hemstaden. Han kommenderades därefter till vakttjänst i densamma och var under denna tid som vaktman med även om en transport av ryska fångar från Nykarleby till Sordavala. I början av mars 1918 inträdde han genom uppbåd ånyo i tjänst och placerades därvid i VI jägarbataljonens 1. kompani, Melins kompani. Han utnämndes i truppen till korpral och deltog med densamma i striderna om Tammerfors den 28 mars, då han sårades lätt i ena handleden samt den 3 april, då han sårades svårt på Näsilinna, träffad av en granatskärva i ena benet. När hans kompani på kvällen nämnda dag måste utrymma Näsilinna, befann sig Väinö Kisor bland de sårade, som kamraterna med tungt hjärta måste kvarlämna i museet. Följande dag, när de vita ånyo togo Näsilinna, kunde läkarhjälp beredas dessa sårade. Väinö Kisor transporterades därefter till krigssjukhuset i Hatanpää, men han avled därstädes den 9 april 1918. Han begrovs i familjegraven i Nykarleby den 18 april 1918. För sin insats i frihetskampen belönades han med frihetsmedaljen av I klass och frihetskorset av IV klass.

Karl Väinö Kisor
1896—1918

Mathias Emil Kristoffer Söderman, kantor, född i Norrby i Iniö den 15 mars 1884. Föräldrar: klockaren Jakob Emil Söderman f. 19.9.1849, död 24.12.1928, och dennes hustru Matilda Erika Mattsdotter f. 27.12.1854, död 7.7.1921.

Kristoffer Söderman besökte folkskolan i sin hemby, varpå han gick tre år i Nykarleby seminarium. Han inträdde därefter i klockare- och orgelnistskolan i Åbo och dimitterades från denna 1910. Efter att ha tjänstgjort som t.f. orgelnist i Vörå under två års tid till den 1 maj 1912, antogs han till kantor i Nykarleby och kvarstod i denna befattning vid sitt frånfälle. Han var mycket musikalisk och ägnade en stor del av sin tid åt utövandet av sång och musik. Som bisyssla omhänderhade han platsagenturen i Nykarleby för ett livförsäkringsaktiebolag. För detta arbete hade han stor fallenhet, och han blev en av bolagets i fråga bästa ackvisitorer i landet. Han var en god kamrat och var mycket uppskattad i alla kretsar i sina församlingar — stads- och landsförsamlingarna — för sitt värdiga uppträdande och sina fasta karaktärsegenskaper. Han var medlem i Nykarleby nykterhetsförening.

Hösten 1917 anslöt sig Kristoffer Söderman till Nykarleby skyddskår. Den 28 januari 1918 var han med om befriandet av Nykarleby och anslöt sig därefter till en hjälpkår, som uppställdes på orten för att medverka vid befriandet av Uleåborg. Under striderna om denna stad träffades han den 3 februari 1918 av en kula i pannan och ljöt en ögonblicklig död. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats. Efter döden hedrades han med frihetskorset av IV klass. [Södermans gård. Om efterträdare. Veckans eko 1919. Kurre om klockarvalet 1911.]

Mathias Emil Kristoffer Söderman
1884—1918

Emil Evert Ahlström, bondeson, född i Soklot by i Nykarleby lkm [den 30 juni 1891]. Föräldrar: bonden Matts Israelsson Ahlström, f. 27.2.1847, död 25.2.1907, och dennes hustru Greta Sofia Laggar, f. i Munsala 5.7.1844, död 17.11.1923.

Emil Evert Ahlström besökte folkskolan i hembyn. Hösten 1917 anslöt han sig till skyddskåren i Nykarleby lkm. Efter frihetskrigets utbrott deltog han i avväpningen av ryssarna i hembyn samt i befriandet av Nykarleby den 28 januari och i befriandet av Gamlakarleby den 29—30 januari 1918. Den 25 februari inträdde han i Vasa Grenadjärbataljons 3. kompani och deltog med detta i striderna vid Länkipohja, Pitkäjärvi och Lempäälä samt i erövringen av Tammerfors. Därunder stupade han den 3 april 1918. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats den 15 april 1918.

Emil Evert Ahlström
1891—1918

Ernst Bruno Björkqvist, stationskarl, född i Kovjoki by i Nykarleby lkm den 1 juli 1895. Föräldrar: banvakten Gustaf Björkqvist, f. 12.1.1866, död 24.7.1897, och dennes hustru Anna Lovisa Nylund, Bruno Björkqvist genomgick folkskolan i hembyn och besökte därefter folkhögskola [och var även medlem i Kovjoki ungdomsförening]. Han inträdde i tjänst vid statsjärnvägarna och fungerade som stationskarl vid Kovjoki station vid frihetskrigets utbrott.

År 1917 ingick Bruno Björkqvist äktenskap med Alina Rundell, född i Nykarleby lkm 3.6.1897. Hon avled dock redan den 2 februari 1918.

Hösten 1917 anslöt sig Bruno Björkqvist till Kovjoki skyddskårsavdelning. Han var icke i tillfälle att deltaga i befriandet av hembygden, emedan hans hustru vid denna tid låg för döden. Kort därefter, den 12 februari 1918, anslöt han sig till Vasa Grenadjärbataljon, varvid han placerades i dess 1. kompani. Med detta deltog han i striderna vid Länkipohja, Pitkäjärvi, Lempäälä och Tammerfors. Där ändades hans krigarbana vid Hatanpää på eftermiddagen den 28 mars 1918. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats den 16 april 1918. Efter döden hedrades han med frihetskorset av IV klass

Ernst Bruno Björkqvist
1895—1918

Einar Vilhelm Eriksson, arbetare, född i Forsby i Nykarleby lkm den 22 november 1895. Föräldrar: arrendatorn Erik Yrjas, f. 19.9.1861, död 11.8.1905, och dennes hustru Katarina Charlotta Bäck, f. 10.5.1859, död 17.11.1896.

Einar Eriksson besökte folkskolan i hembyn. Efter slutad skolgång livnärde han sig som snickare och hade anställning vid olika snickerier, först i Vasa och sedan i Nykarleby.

Vid frihetskrigets utbrott anslöt sig Einar Eriksson till Nykarleby skyddskår. Han deltog därefter i vakttjänst i staden. I början av mars 1918 inkallades han till uppbåd, godkändes till krigstjänst och placerades i VI jägarbataljonens 1. kompani, Melins kompani. Med detta deltog han i striderna om Tammerfors den 28 mars och 3 april 1918. Sistnämnda dag sårades han först lindrigt på Näsilinna av små granatskärvor i ansiktet och stupade senare på samma plats för en gevärskula genom magen och högra höften. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats. Efter döden hedrades han med frihetskorset av IV klass.

Einar Vilhelm Eriksson
1895—1918

Frans Henrik Granroth, bondeson, född på Kivilös hemman i Pedersöre socken den 8 mars 1895. Föräldrar: bonden Henrik Gustaf Granroth, f. 1.7. 1869, död 16.7.1932, och dennes hustru Lovisa Bagarnäs f. 1.8.1869.

Henrik Granroth genomgick folkskolan i Pedersöre kyrkby och besökte därefter ett läsår Realläroverket i Jakobstad, varunder han absolverade dess tredje klass. 1917 bevistade han Mellersta Österbottens vandrande folkhögskolas kurs i Forsby i Nykarleby lkm. Med sina föräldrar inflyttade Henrik Granroth 1912 till Nykarleby lkms kyrkby, där föräldrarna inköpte ett hemman på Högbacka. Han var mycket intresserad av jordbruket, och det var meningen att han skulle övertaga hemmanet. Han var medlem i Nykarleby ungdomsförening och fungerade som kassör i densamma.

Hösten 1917 anslöt sig Henrik Granroth till Nykarleby skyddskår. Den 28 januari 1918 var han med om avväpningen av ryssarna i Nykarleby. Han deltog därefter i befriandet av Gamlakarleby och Uleåborg. Efter återkomsten från expeditionen till dessa städer var han kommenderad till vakttjänst vid fånglägret i Nykarleby. Under denna tid var han även med om en transport av fångar från Nykarleby till Sordavala. I början av mars 1918 inkallades han till uppbåd godkändes till krigstjänst och placerades i VI jägarbataljonens 1. kompani, Melins kompani. Med detta deltog han i striderna på Kalevaåsen öster om Tammerfors den 28 mars 1918. Därunder stupade han vid de ryska kasärnerna för en kula genom hjärtat. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats den 16 april 1918. Efter döden hedrades han med frihetskorset av IV klass.

Frans Henrik Granroth
1895—1918

Verner Johannes Haglund, född i Soklot by i Nykarleby lkm den 7 juni 1900. Föräldrar: arbetaren Henrik Edvard Haglund, f. i Jeppo 22.5.1878, lever i Amerika, och dennes hustru Hulda Wiik, f. i Nykarleby lkm 26.8.1875.

Verner Johannes Haglund besökte folkskolan i hembyn. Han var en mycket begåvad yngling. Han tillhörde Soklot nykterhetsförening.

Vidstående bild av Verner Johannes Haglund är tagen under folkskoltiden, då han var åtta år gammal.

Efter frihetskrigets utbrott deltog Verner Johannes Haglund i avväpningen av ryssarna i Nykarleby samt i befriandet av Gamlakarleby. Den 11 februari 1918 anslöt han sig till Vasa Grenadjärbataljon, varvid han placerades i dess 1. kompani. Med bataljonen deltog han i striderna vid Länkipohja den 16 mars vid Pitkäjärvi den 18 mars och vid Lempäälä den 24 mars samt i erövringen av Tammerfors den 26 mars—6 april 1918. I medlet av april insattes bataljonen åter i strider vid Lempäälä. Där stupade Verner Johannes Haglund den 21 april 1918 Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats den 30 april samma år.

Verner Johannes Haglund
1900—1918

Karl Johan Juthas, född i Oravais den 16 september 1896. Han var son till arbetaren Gustaf Juthas född i Oravais 9.4.1870, använde på denna ort först släktnamnet Thors och sedan Väst, utflyttade till Nykarleby lkm den 4 februari 1907, antog där senare släktnamnet Englund, död 16.12.1934. Modern hette Anna Sanna Karlsdotter och var född på Hvith hemman i Monå by i Munsala 10.6.1871, död 1.10.1902

Karl Juthas besökte Forsby folkskola i Nykarleby lkm. Efter slutad skolgång livnärde han sig som jordbruksarbetare. Hösten 1917 anslöt han sig till Nykarleby skyddskår. Den 28 januari 1918 var han med om avväpningen av ryssarna i Nykarleby. Senare deltog han i vakttjänst i staden och var en gång kommenderad att som vaktman medfölja en transport av ryska krigsfångar från Nykarleby till Sordavala. I början av mars 1918 inkallades han till uppbåd och godkändes till krigstjänst samt placerades i VI jägarbataljonens 1. kompani, Melins kompani. Med detta deltog han i striderna om Tammerfors den 28 mars och 3 april 1918. Sistnämnda dag stupade han, träffad av en kula i huvudet, i parken vid Näsilinna. Han ligger jordad i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats. Efter döden hedrades han med frihetskorset av IV klass.

Karl Johan Juthas
1896—1918

Karl Oskar Juthas, [även Oskar Jakobsson förekommer] bondeson, född på Juthas hemman i Nykarleby lkms kyrkby den 26 augusti 1901. Föräldrar: bonden Alexander Jakobsson, f. 27.2.1875, reste genast efter sitt giftermål till Amerika, där han fortfarande torde leva, och hans hustru Lina Johansdotter Eriksson (Juthas), f. 20.7.1876, reste senare, efter det sonen Karl Oskar var född, till Amerika, där hon dog 31.1.1912.

Oskar Juthas uppfostrades hos sin morfader. Han genomgick Forsby folkskola i Nykarleby lkm. Han var en framstående yngling och var omtyckt av alla, som han kom i beröring med. Han var medlem i Juthas ungdomsförening. Efter slutad folkskolkurs deltog han i jordbruksarbetet på sina morföräldrars hemman. Hösten 1917 inträdde han som elev vid Korsholms jordbruksskola.

När Nykarleby skyddskår bildades i september 1917, anslöt sig Oskar Juthas till kåren. Kort före frihetskrigets utbrott reste han från Korsholm till Vörå, där han inträdde som elev vid krigsskolan. Med denna deltog han i avväpningen av ryssarna i Ylistaro, i befriandet av Kristinestad samt i strider i Ruovesi. Efter återkomsten därifrån inträdde han den 18 februari 1918 i Vasa Grenadjärbataljon, där han placerades i 1. kompaniet. Med detta deltog han i striderna vid Länkipohja, Pitkäjärvi, Lempäälä och Tammerfors. Under striden om denna stad stupade han vid Hatanpää den 3 april 1918 för en granatskärva, som krossade bakhuvudet. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats. Efter döden hedrades han med frihetskorset av IV klass.

Karl Oskar Juthas
[även Karl Oskar Jakobsson förekommer]
1901—1918

Karl Leonard Mattsson Draka, bondeson, född i Ytterjeppo by i Nykarleby lkm den 29 april 1895. Föräldrar: bonden Matts Johansson Draka, f. 2.9.1853, död 24.5.1917, och dennes hustru Greta Simonsdotter, f. i Jeppo 28.12.1854, död 1.10.1935.

Karl Draka besökte folkskolan i Ytterjeppo och sysslade efter slutad skolgång med jordbruksarbete på hemgården. Han var intresserad av jakt och en synnerligen god skytt. Han var medlem i Ytterjeppo ungdomsförening.

Den 27 februari 1918 inträdde Karl Draka i Vasa Grenadjärbataljons 2. kompani. Med detta deltog han i striderna vid Länkipohja, Pitkäjärvi och Lempäälä samt i erövringen av Tammerfors. Därunder stupade han den 3 april 1918. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats den 15 april 1918.

Karl Leonard Mattsson Draka
1895—1918

[

Förstoring.

Helsingfors,   
den 28 Januari 1919
N:o 2872       

Skyddskåristen
                        Karl Draka

               Jämlikt överbefälhafvarens för Finlands
försvarsväsende dagorder N:o 58 af den 12 maj
1918 har Eder för ådalagda militära förtjänster
tilldelats

Frihetskorsets IV klass,

hvilket ordensmärke härjämte tillsändes Eder.

Föredragande för särskilda kommendörsärenden
hos ordföranden i Finlands Senat.

Öfverste

 Harald Åkerman

Tina Nylund tillhandahöll med kommentaren:

(Inf. 2015-09-02.)]

John Emil Sorvist [även John Emilsson förekommer], bondeson, född på Sorvist hemman i Forsby i Nykarleby lkm den 12 september 1896. Föräldrar: bonden Emil Johan Sorvist, f. 29. 8.1875, antog senare släktnamnet Östring, död 11.3.1928, och dennes hustru Johanna Backman, f. i Pedersöre 2.9.1870, död 18.2.1912.

John Sorvist besökte Forsby folkskola. Efter slutad skolgång deltog han i jordbruksarbetet på hemgården. Han var intresserad av sång och musik.

Efter frihetskrigets utbrott deltog John Sorvist i vakttjänst i Nykarleby. I början av mars 1918 inkallades han till uppbåd, godkändes till krigstjänst och placerades i VI jägarbataljonens 1. kompani, Melins kompani. Med detta deltog han i striderna om Tammerfors den 28 mars och 3 april 1918. Sistnämnda dag stupade han på Näsilinna, illa sargad av en granatskärva. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats den 16 april 1918. Efter döden hedrades han med frihetskorset av IV klass.

John Emil Sorvist
1896—1918

Uno Vilhelm Nyman, arbetare, född i Haparanda i Sverige den 19 december 1900. Föräldrar: snickaren Henrik Vilhelm Nyman, f. i Kovjoki by i Nykarleby lkm 7.2.1875, död i Uleåborg 25.10.1908, och hans hustru Hilma Maria Karjalainen, f. i Kajana 8.4.1877, död i Muhos 27.8.1919.

Uno Nyman uppfostrades från åtta års ålder hos sin faster i Kovjoki by i Nykarleby lkm. Där genomgick han folkskolan och anslöt sig senare som medlem till nykterhetsföreningen på orten. Hos sin fostermoder hade han ett gott hem, och hon lyckades inplanta i fostersonen en sund livsåskådning, som vackrast framträdde, då han utan att dagtinga ställde sig i ledet för fosterlandets frigörelse. Redan på hösten 1917 anslöt han sig till skyddskårsavdelningen i Kovjoki by och deltog med denna i befriandet av Gamlakarleby den 30 januari 1918. Den 28 februari samma år anslöt han sig till Vasa Grenadjärbataljon, varvid han placerades i dess 3. kompani. Med detta deltog han i striderna vid Länkipohja, Pitkäjärvi och Lempäälä samt i erövringen av Tammerfors. Under striderna om denna stad stupade han den 3 april 1918. Han ligger begraven i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats. Efter döden hedrades han med frihetskorset av IV klass.

Uno Vilhelm Nyman
1900—1918

John Villiam Vikblom, bondeson, född i Soklot by i Nykarleby lkm den 22 oktober 1899. Föräldrar: bonden Johannes Vikblom, f. 25.1.1875 och dennes hustru Johanna Mickelä, f. 7.10.1874.

John Villiam Vikblom besökte folkskolan i hembyn och deltog därefter i jordbruksarbetet på hemgården. Han var medlem i Soklot nykterhetsförening. Han var musikaliskt begåvad. Till hans särintressen hörde idrott.

Vidstående bild av John Villiam Vikblom ät tagen under folkskoltiden, då han var åtta och ett halvt år gammal.

Hösten 1917 anslöt sig John Villiam Vikblom till Soklot skyddskårsavdelning. Med denna deltog han i avväpningen av ryssarna i Nykarleby den 28 januari samt i befriandet av Gamlakarleby 29—30 januari 1918. Den 11 februari samma år anslöt han sig till Vasa Grenadjärbataljons 1. kompani. Med detta deltog han i striderna vid Länkipohja, Pitkäjärvi, Lempäälä och Tammerfors. Under striderna om nämnda stad stupade han den 28 mars 1918 vid Hatanpää. Han begrovs i hjältegraven på Nykarleby begravningsplats den 15 april 1918.

John Villiam Vikblom
1899—1918

       TIDEN BLEV FULLBORDAD; FLODEN BOJAN KROSSAT.
NU GÅR STORMVÅG MÄKTIG ÖVER SLÄTTERNAS LAND.
HELIG HARM, SOM LÄNGE HÖGT I HJÄRTAT BLOSSAT,
TRYCKTE MUSKÖTEN I DE UNGAS HAND.

NIDINGSDÅD OCH RÄNKER SUDLAT LANDETS ÄRA,
VÅLDSMÄN OCH BOVAR SKÄNDAT RÄTT OCH LAG.
SKAMMEN, SOM OSS TRYCKTE, BLEV FÖR TUNG ATT BÄRA
HANDEN, SOM VILAT, HÖJDE SIG TILL SLAG.

ÄNNU HA VI MÄN. SE, HOS SLÄTTERNAS TUNGA,
TROTSIGA FOLK BRINNER FÄDRENS HJÄRTEBLOD!
STORMKLOCKAN RINGER: SOM EN MAN DE UNGA
FYLKAS OMKRING FANAN, JUBLANDE AV MOD.

SON FRÅN MODER SKILJES, — INGEN VEKLIGT KLAGAR.
FOSTERLANDET KALLAR. SEGRA ELLER DÖ!
KÄCKT KOHORTER TÅGA UT I VINTERDAGAR,
MILDA SOM OM VÅREN SPRUNGIT REN I TÖ.

FLODEN SKALL EJ HEJDAS, FÖRRN I MÄKTIG SVALLGÅNG
VARJE SLAGG DEN SKÖLJT FRÅN ÄLSKAD FOSTERJORD.
FRAM I TÄTA LEDER, FRAM VID VÅRENS STORMSÅNG!
HJÄLTEBRAGD OCH MANNADAT VIDA SKALL BLI SPORD.

JORDA VI DE STUPADE VID DÅN AV TUNGA KLÄPPAR,
RESER MINNET KÄRLIGT ÖVER DEM SIN VÅRD,
BLOMMA DERAS BRAGDER RIKT PÅ FOLKETS LÄPPAR
SOM EN FAGER PURPURROS I SOMMARNS ÖRTAGÅRD.