Längre norrut och återblick till Storkyrö.

(Se n:o 179.)

— — —

Efter att en tid också hafva varit i bönders händer, eges Udden för närvarande af en herreman, som utvidgat den förut stolta karaktärsbyggnaden och förskönat den af natur och konst redan förut vackra egendomen, så att den med sitt läge vid det friska hafvet nu kan mäta sig med de vackraste egendomar i landet. Ett kort stycke härifrån ligger  „Munkgrundet”, en liten holme, hvarest under senaste år en lastageplats bildat sig, från hvilken af inhemska och utländska skepp en betydlig mängd plankor och bräder utskeppas till utrikes ort. Vid ref. genomresa lågo i denna hamn tre fartyg i nämndt afseende, men ofta skall derstädes funnits flera.

Det småtäcka NyCarleby har  „kryat upp” sig efter branden och hotar att snarligen taga stafven af sin äldre namne. [Egentligen är Nykarleby några timmar äldre än Gamlakarleby.] Redan nu gå tjärlasterna från Perho, Halso, Kaustby och båda Vetil-kapellerna förbi sin grannstad, som för sin dåliga handels skull synes vara sin död värd, till det längre aflägsna NyCarleby, hvarest tjära uppköpes. Det berättas att en bonde på en GamlaCarleby handlandes förfrågan, om han hade tjära att sälja, försmädligt svarat med förfrågan: huru många tunnor herrn behöfde? Mellan dessa städer har vid Esse å under detta år vid Herrbro, half annan mil från utloppet, en större såg uppstigit. Intressenterna i detta sågbolag sågo nemligen sin fördel vid att under senaste vinter, då arbetslönerna voro nertryckta, flytta denna såg från Högfors, vid Evijärvi rå, närmare kusten. Dagslönen skall under vintern icke betalats  med mer än 75 penni, hvilken mot våren höjts till 1 mark, men det oaktadt skola arbetare icke trutit, liksom man gladdes åt denna arbetsförtjenst. Helt annat förhållande har ett sågbolag i GamlaCarleby iakttagit, som låtit Lahnakoski såg, i Vetil å, en af de äldsta i Österbotten, stå hela året, ehuru, som det säges, stock tillgång nog funnits från Perho, Karstula m. fl. socknar och arbetslönen blifvit ganska ringa. Man må icke tro, att allmogen icke är tacksam för den arbetsförtjenst som beredes densamma; i Härmä liksom öfverhufvudtaget vid NyCarleby elf är innehafvaren af Keppo såg, patron v. Essen, som utskeppar skogsprodukter från Munkgrundet, välsignad af tusende utfattiga familjer, för det han under dessa sednaste år med sin drift och förmögenhet skaffat så mycket folk arbetsförtjenst. „Se mies on pannut monta markkaa seurakuntaan," heter det med tacksamhet och förtjusning. (Forts. e. a. g.)



Hufvudstadsbladet, 6 augusti 1868, nr 180, s. 2. ”e. a. g.” var en ny förkortning; en annan gång.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Texten i artikeln var korrupt, så jag hoppades på att hitta den i en annan tidning och sökte då ”småtäcka”, som jag tyckte var ett ovanligt ord. Men det var det inte, och artikeln fanns ej heller i någon annan tidning.



Användningen av ordet småtäcka kulminerade 1896. Förstoring.


Läs mer:
Innehållsförteckning till kapitlet Tjära.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2022-03-31, rev. 2022-03-31 .)