Jag kom senast att i förbifarten nämna ”Fåfängan” den lilla strandparken nedanför apoteket. En person, som anser sig ha reda på förhållandena i det äldre Nykarleby, upplyser mig om, att namnet Fåfängan på denna plats inte är riktigt. Den egentliga Fåfängan låg på annat ställe, ungefär vid slutet av n.v. Kyrkogatan, d.v.s. på stranden ovanför det nuvarande kraftverket.
    Det vet jag mycket väl. Gamla Fåfängan före branden var dåvarande tomt n:o 15, den sista tomten norrut mellan stranden och d.v. Ågatan, som gick i lite annan riktning än n.v. Kyrkogatan. Tomten var obebyggd och användes som trädgård av flere ägare, bl.a. rådman Josef Calamnius, handl. J. A. Lybeck och rådman Albert Dyhr, men mest bekant har den blivit på grund av Topelius dagböcker under den tid den ägdes av rådman Matts Lithén. Det var där unge Z. T. kunde med kikare från lusthuset å Kuddnäs se sin ungdoms älskade Mathilda Lithén, lustvandra. Gamla Fåfängan var till sin längd inte ens en tredjedel av den nuvarande, men lär f.ö. varit en nog så idyllisk anläggning.
    Det fanns dock andra ”fåfängor”. Flera familjer hade nämligen utom stadsgränserna en plantering, ibland försedd med ett litet lusthus, dit de stundom drogo iväg med kaffepannan på en liten utfärd. Man talade sålunda om familjen A:s ”fåfänga”, om familjen B:s ”fåfänga” o.s.v. Ordet var synbarligen en tid ett gemensamt begrepp för dylika platser, ehuru ingen kunde mäta sig med den egentliga Fåfängan, som väl därför gav upphov åt det kollektiva namnet. Och huru namnet uppstått förstår man gott.
    På tal om dylika kollektivnamn, vars härstamning inte är så tydlig för en främling, erinrar jag mig livligt ett dylikt från den tid staden Kristinestad hade äran att räkna mig som skattebetalande medborgare. Några kilometer från staden fanns en insjö — ”träsket ” där många av de gamla familjerna hade sina sommarvillor. Men småningom hade begreppen träsk och villa sammanflutit till ett enda begrepp. Man talade sålunda om Carlströms träsk, Wendelins träsk, Axelins träsk o.s.v. då man menade deras villor, och den med förhållandena obekanta fick föreställningen om att ofantligt antal träsk.
    Men vad ”Fåfängan” beträffar, så låta vi det gamla namnet stå kvar. Det har tydligen överflyttats till den nyare planteringen på grund av dess omedelbara närhet till den förra.
    Och namnet har minnen och historia.

Erk, signatur för Einar Hedström.