Nykarleby Min barndoms och min ungdoms stad av Einar Hedström

Ragnörn

Beträffande namnets förra del framkastar prof. Karsten i ”Svensk bygd i Österbotten” en förmodan, att den kunde härleda sig från fornsvenska vranger, trång, där v-ljudet framför r skulle ha bortfallit, såsom det enl. Freudenthal gör i vissa ord i vöråmålet. K. skriver dock namnet ”Rangörn” och torde därvid stöda sig på Rosberg i ”Bottenvikens finska deltan”. Samma skrivsätt förekommer visserligen även i Forshaells stadsbeskrivning, men beror tydligen på missuppfattning, ty redan långt tidigare, åtminstone från år 1690, upptar Nykarleby domböcker namnet i dess nuvarande form

Ragnörn betecknar i dagligt tal såväl den forna, numera med fastlandet sammanvuxna ”ören” nedanom begravningsplatsen, som själva forsen. En sagesman med kännedom om traditionen har berättat mig att forsen kunde trafikeras med c. 5 fot djupgående farkoster. Strömmen var så pass svag, att segling uppför forsen vid nordlig vind var möjlig. Lastpråmarna var försedda med en mast med ett fyrkantigt (rektangulärt) råsegel. Rån fästes på mitten vid fallet och seglets nedre två hörn skotades med var sitt skot — alltså den urgamla formen för råsegel. Forsen blev emellertid genom uppgrundning alltmera hinderlig för sjöfarten. Mindre forsrensningar blev därför nödvändiga och synes ha förekommit redan i äldre tider. Så omtalar Nykarleby domböcker år 1690, att ”borgerskapet förehölls om farledens tillstånd vid Ragnörn, emedan där ligger några stenar, som bör undanröjas”. Ännu i slutet av 1700-talet, sedan fartygshamnen redan flyttats till Åminne, säger Forshaell, att man för att göra varutransporten till hamnen i bekvämare borde ”använda nödig kostnad till att rensa Ragnörn ifrån stenar”.

Stundom utgjorde de anordningar, som vidtogs för fisket i forsen, hinder för fri genomfart. År 1698 klagade en Isak Bröms enligt N:by domböcker, att ”då han varit ut till skutan, hade han med största möda sluppit igenom Ragnören med sin båt för det pålande och vassande en del av borgerskapet, dels ock bönder och andra flera däruti samma Ragnörn föröva”. År 1699 förklarade länsman Matts Krickovius orsaken till, att ”en del tjära senaste måndag blev ovrakad, nämligen att han icke längre med båten kunde komma än till Isak Brömses skuta”. Orsaken var antagligen densamma. Då klagomålen är daterade i början av maj och i slutet av september, får man kanske dra den slutsatsen, att dylika hinder dock främst förekom utom den egentliga seglationstiden.

Det har här varit fråga om forsens huvudådra, ”Lillfaret”. Detta har flere gånger upprensats och då kunnat erbjuda en stenfri genomfart men på grund av sin ringa bredd endast för mindre båtar. Faret har i synnerhet använts vid färd uppför forsen, emedan man, gående på den kajliknande östra stranden, kunnat dra fram båtarna med linor. Lillfaret har inte upprensats sedan år 1897 och är därför åter ofarbart på grund av från stranden nedstörtade stenar.

[Lillfaret 1955. Förstoring. Foto: Holger Haglund.]

Även vid västra stranden gick förr en ådra. Ännu mot slutet av 1800-talet fanns här en husbehovskvarn, som dock vid denna tid upphörde att vara i bruk. Numera är ådran uttorkad utom vid vårflödet.

[Eliel Backlund trotsar Ragnören på 1940-talet. Förstoring. Kenneth Saarikoskis inlägg på facebook. (Inf. 2014-04-13.)]

Efter överenskommelse med strandrättsinnehavarna företogs åren 1937—1938 på stadens initiativ och med statsbidrag en upprensning av forsen. Detta skedde dock inte närmast för att göra den bättre trafikerbar utan för att genom sänkning av vattenståndet upp till kraftverket erhålla större fallhöjd vid dammen eller åtminstone mindre bakvatten. Det var ursprungligen meningen att fördjupa faret till 0,7 m, men upprensningen blev mycket ojämn och har för båttrafiken främst verkat, att man numera under sommarens lågvatten endast med knapp nöd där kan ta sig fram med roddbåt. [I samband med kraftverksbygget 1984 gjordes en så grundlig rensning att forsen helt och hållet utplånades.]

Ragnörn är numera den bästa platsen för ortens nejonögonfiske.

Forsrensning 1960 vid Ragnörn

Per-Erik Willman berättade via Johan Willman att rensningen skedde i samband med Joupers dammbygge. Maskinen ägdes av Byggnadsfirma Löv i Jakobstad och chauffören heter Håkan Gleisner med rötterna i Nykarleby.
     Löv samarbetade med Nylunds på byggnadssidan samt senare under 60-talet med Maskinröjning Lindvall & Willman vid byggen av skogsbilvägar i samband med Nyskiftet i Nykarleby stad samt Forsby och Kyrkoby.

Förstoring.



Förstoring.



Holger Haglund på Caterpillaren. Förstoring. Nedan det han fotograferade:

Undrar om en rensning i dag, 62 år senare, skulle samla en lika varierad publik.
Foto: Holger Haglund. Förstoring och identifiering.