Till Nykarleby-bor i USA, Canada och annorstädes i världen
Då jultid närmar sig, går tankarna mer än annars till de i Nykarleby födda, som lever i andra världsdelar eller relativt nära i vårt västra grannland. Tanken på er så här års manar att sända er alla genom ortstidningen vår hälsning från Nykarleby.
Vi har att säga er, att hemstaden är till som förr och har sina minnen från gången tid och tilldragelser för dagen.
Vad vi alla just under stundande storhelg, vare sig hemma eller borta,
borde tänka på och tala om med anledning av att det är
ett hundraårsminne, det är olyckstilldragelsen under tjugondedagshelgen
år 1858, nämligen Nykarleby
stads brand. Om den tilldragelsen är redogörelse färdig
i Nykarleby för 100-årsdagen, och det är ju att förmoda,
att staden på ett eller annat sätt uppmärksammar det dystra
100-årsminnet.
Om förgången tid i Nykarleby erinrar också det viktiga
bokfynd, som för någon tid sedan gjordes här. En mycket
gammal skolmatrikel hade allom ovetande långa tider förvarats
i en låst bordslåda och nyckel fanns ej. Då bordet med
den låsta lådan och dess inneliggande skatt vid en auktion
erhöll ny ägare, kom boken snart fram i det för dagen rådande
vackra sommardagssolskenet och barnen i gården kom åt boken
och började rita i den. Kom då folkskollärare Torkel Rajander
tillstädes och bestämde att, en sådan bok måste
tillfalla Nykarleby museum, och så blev det.
Boken gav upphov och nya möjligheter till skolhistorisk forskning i Nykarleby. En sammanhängande utredning om skolorna i Nykarleby ända från Gustav II Adolfs „Nykarleby skola“ av år 1624 till dess ättelägg och sentida arvtagare Nykarleby seminariums övningsskola är numera skriven och skulle behöva trycksvärta.
Gatuvyer från staden.
[Bankgatan och Grundfeldtska
gården fanns redan i
Hagfors historik skriven till Sång- och musikfesten 1914.]
Som förut och i synnerhet under Nykarleby Trivialskolas tillvaro på 1600-talet är vår stad alltjämt skolort. Såväl seminariet som samskolan och folkhögskolan på stadsgränsen har fullt upp eller överfullt med elever. Ty i vår tid, då den ena jordsatelliten efter den andra, med eller utan hund, sändes upp från vår gröna jord till rymd, där sol och måne och stjärnor färdas, så blir jordvandrarna mer än förr kunskapshungriga och tjusade av aningar om kunskapens oerhörda makt och betydelse. Mera skolor, helst i tekniska och yrkesbetonade, begäres. Intresset för det tekniska visar sig till och med i tillströmning av elever, oberoende av ålder och kön, till skolor eller kurser, där man lär sig, huru man skall sköta bil. I Nykarleby är det just i dagarna fråga om en tillfällig förläggning av en körundervisningsskola till staden, och i grannsocknen Munsala, där man sällan är senfärdig i fråga om nytt, har Medborgarinstitutet på sitt av Skolstyrelsen godkända program för läsåret även körundervisning.
Tyvärr har våra talrika österbottniska folkhögskolor kommit i knipa genom elevbrist på grund av bl. a. ungdomens ändrade studieintressen. Men folkhögskolan här, den största på svenskspråkigt håll i Finland, står trygg bredvid seminariet. På tillfrågan om vad den anser att bör göras beträffande folkhögskolor i nöd, kunde den hänvisa till Darwins lära om det naturliga urvalet och säga, att vi måste väl minska på antalet svenska folkhögskolor i vår landsdel.
Till det utvecklingsmässiga skeendet i vår stad får vi främst räkna ändringar i kraftverket, där ett nytt aggregat har insatts i år. Målet är mera elektricitet och därigenom mera pengar till staden, och naturen har hjälpt till med ymnigt regn.
Nedläggning av vatten- och avloppsrör i staden sker med försiktighet, i små etapper årsvis för de stora omkostnadernas skull. Livlig kan man säga att genomgångstrafiken är i vårt lilla Nykarleby. Med denna trafik följer även kunder till stadens talrika affärer, som synes bjuda landsborna större urval av varor än handelsbutikerna hemma i byarna.
Ett aktuellt ärende, som nu oroar staden, är höga myndigheters förslag om stadens nedflyttning i en lägre dyrortsgrupp med påföljd att löntagares inkomster avsevärt skulle sjunka. Därav kunde följa bortflyttning av personer, som nödvändigt behöver bo i staden. Påföljden skulle bliva minskning av antalet skattören och därigenom högre skattörespris.
Man få väl i sådant fall vänta mera pengar från kraftverket, som i nutid har samma uppgift som finnarnas sägenomspunna Sampo, lyckokvarnen, hade i forntiden, att mala fram pengar och välstånd.
Till adressaterna i främmande land: G O D
J U L samt välgång och lycka.
Alfred Huldén, Österbottniska
Posten nr 46/1957.
Läs mer:
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2004-12-04.)