Nykarleby
——
Järnvägsmötet


Senaste söndag hade några initiativtagare utlyst ett möte på sockenstugan med avsikt att diskutera frågan om eventuellt intresse för ett järnvägsbygge Kovjoki-Nykarleby och möjligheterna för dess genomförande.

Mötet hade samlat en publik uppgående till ett femtiotal, bland vilka man såg några av de mera representativa personerna i de tre kommunerna staden, landskommunen och Munsala. Redan vid ett första ögonkast över de församlade kunde man på stämningen och de förväntansfyllda dragen se, att man kommit tillstädes för att verkligen försöka få något åstad. Handl. Liljedahl öppnade å initiativtagarnas vägnar mötet, han relaterade i korthet frågans betydelse och tidigare åtgärder i ärendet. Till mötets ordförande utsågs stadsdir. J. W. Mouritzen och till sekreterare kom. sekr. Sundqvist. Diskussionen inledes av handl. Liljedahl med ett kortare referat. De följande förhandlingarna blevo mycket livliga. En stor del av de närvarande uttalade sig i frågan och hos alla kunde man märka ett levande intresse för järnvägsbygget. Munsalabornas representanter pläderade för den möjligen blivande banans utsträckning till Vexala, vilket skulle ge omnejden en utmärkt hamn med goda utförselmöjligheter. Även talare från de övriga kommunerna visade sig intresserade av detta förslag och insågo den betydelse en dylik utsträckning skulle ha för våra nejder. Då man i varje fall under nuvarande förhållanden icke kan börja med allt för vitt gående planer, enades man om att tillsvidare gå in för bandelen Kovjoki-Nykarleby, där banvall redan finnes. En utsträckning till Vexala och en hamnanläggning där framstod dock som en naturlig utveckling av projektet i kommande bättre tider.

Såsom redan tidigare framhållits, var man på mötet av den bestämda åsikten att arbetet nu borde fås utfört endast till sin nödvändigaste del. Detta innebure att ett stickspår skulle fås till stånd från Kovjoki station och med ändpunkt i Nykarleby. För att genomföra detta projekt tarvas egentligen endast räls. Banvallen finnes från förut och kan med mycket ringa röjnings- och utjämningsarbeten fås i fullgott skick, vilket kunde konstateras senaste sommar vid en då företagen inspektion. Det torde ej heller vara svårt att få sleepers ur nejdens skogar på frivillig väg. Likaså skall det ställa sig ganska lätt med arbetskraften. Många talare utlovade utan vidare dagsverken för banbygget, det stora … övertygande sätt av en talare, som genast vågade garantera femtio dagsverken för sitt hemman. Man vågade även tro på stöd från de berörda kommunerna. Detta stöd bleve i så fall icke endast av direkt ekonomisk art, kommunerna skulle säkert även vara villiga att ställa sig som övertygande bakgrund till banprojektet vid senare förhandlingar.

För att bereda frågan och föra projektet vidare tillsattes en …kommitté. Representanter för staden blevo stadsdir. J. W. Mouritzen, borgmästare S. A. Berger och handl. A. Liljedahl, för landskommunen utsågs kom. sekr. John Sundqvist, direktör John Jouper och nämndeman E. Strandberg, för Munsala kom. fullm. ordf. Joh. Wik, jordbrukarna Evert Huldén och Lennart Helsing. Sammankallare blev stadsdirektör Mouritzen. Sedan förberedande beräkningar, ekonomiska sonderingar och andra förarbeten gjorts skall kommittén framlägga resultaten vid ett kommande möte. Likaså skall kommittén uppvakta järnvägsstyrelsen och statsrådet i frågan.

Ännu när man gick hem från mötet utspann sig livliga diskussioner och entusiastiska uttalanden gjordes. Allmänheten i de tre kommunerna väntar med spänning på banprojektets utveckling.

 


Österbottniska Posten nr 40/1945.
Lars Pensar tillhandahöll.


Förvånansvärt att stadens engagemang i den smalspåriga järnvägen, som knappt trettio år tidigare höll på att ta en ända med förskräckelse, inte nämns.


Läs mer:
Den smalspåriga järnvägen och Den nya järnvägen av Erik Birck.
(Inf. 2004-04-07.)