Glada fester, god behållning.

Festkortegen storartad.

Barnens dags fester i Nykarleby blevo mycket lyckade över huvud. De rykten om misslyckanden ja till och med skandaler, som försports från andra håll kom fullkomligt på skam här. Det bevisar att den, som bygger upp festligheter på eget initiativ, har avgjorda företräden framom den, som tyr sig till hjälp från eventuella centralstyrelser. Det enda man kunnat anmärka på var att det fanns alldeles för litet lotter.

Festernas rad inleddes på lördagseftermiddagen med en teaterföreställning för barn på Karleborg. De små gladde sig syn- och hörbart åt Snövits underbara öden. Den grymma drottningen med sin hjärtegoda hovdam, den söta Snövit, jägaren, den förskräckliga häxan i alla sina olika skepnader, prinsen och sist och slutligen de lustiga tomtarna, allesammans gjorde de sitt bästa och föreställningen fick också ett strålande förlopp. Under pausen var trängseln stor i serveringsrummet och saften och kaffesurran med bulle och pepparkaka till hade en strykande åtgång. Efter pausen gick ringdansen med liv och lust både i salen och i hallen.

[Det är inte “lustiga tomtar“ utan Snövits dvärgar. Det har hänt en del med AI-kolorering under fem år. Här kan man se hur det blev det i mars 2021 och vem som är på bilden.
Förstoring.
Originalet i SV/V.]

Söndagsmorgonen var molnig och disig, men vädret blev dock ej sämre under förmiddagen. Så småningom blev man säker på att festkortegen skulle kunna draga genom staden utan att hotas av vädrets makter. Redan långt före kl. 13 samlades folk längs de gator där tåget skulle gå fram. Strax efter det bestämda klockslaget satte det storartade festtåget sig i rörelse. Först åkte farbror Zachris med fru besvarande åskådarnas hälsningar till höger och vänster. Efter dem följde sedan det långa festtåget med trumslagare och med ståtlig Gustav II Adolf ridande i spetsen. Sedan följde otaliga älvor och tomtar, sjömän och indianer, zigenare och mjölnare och slutade med Snövit och prinsen med tomtarna i en skumpande rad sist. Det var en strålande framgång och en praktfull ögonfägnad. Kortegen kunde utan vidare ha uppträtt i vilken storstad som helst, och man måste beklaga att inte en ännu rikare publik fick se den trots att man av allt att döma gått man ur huse både i staden och omnejden. Det låg säkert ett jättearbete bakom festtåget, redan att sminka och klä om så många ungdomliga aktörer fordrade både skicklighet och tålamod. Huru man kunnat åstadkomma de färgrika dräkterna med våra begränsade möjlig­heter är en gåta.

Sedan kortegen kommit fram till Rummelbacken och åskådarna som följt prinsessorna och tomtarna åt, hunnit bänka sig nedanför det stora flyttblocket, som istiden gett oss till naturlig bakgrund, inleddes folkfesten, med Modersmålets sång. Seminaristen Mannström [Mangström] hälsade festbesökarna välkomna och betonade innebörden i Barnens dagsfestligheterna och bakgrunden till dessa. Seminarist Eklund [finns varken Eklund eller Enlund med passande år i seminariematrikeln] läste med känsla och kraft Procopés Svensk ungdom och en psalm av Tegengren. Efter uppläsningen sjöng seminariets kvartett tre sånger. I programmet följde ännu en humoresk och några allmogelåtar förtjänstfullt framförda på fem violiner.

Och så började det stora slagsmålet om lotter. De stackars försäljerskorna undgingo med knapp nöd att krossas till mos av hänsynslösa lottköpare som besinningslöst armbågade sig fram. Lotterna gingo åt i ett nafs och så följde en nästan lika svår trängsel vid vinstutdelningen. Alla lottköpare gingo dock omkring nöjda med sina vinstpaket och det långa serveringsbordet dignade av kaffekoppar och rågade fat med vitaste vetebröd. Där sökte envar vederkvickelse och nya krafter efter kampen om lotter och vinster.

Under pausen förekom roande tävlingar för unga deltagare i säcklöpning m. m.

Så småningom bänkade sig de ca 400 festdeltagarna igen och programmet inleddes med kvartettsång. Efter sången följde en roande boxningsmatch mellan en jätte och en dvärg. Så dansade några par oxdansen, vilken åskådarna synbart upp­skattade. Den lyckade festen slutade med den unisona sången Jag älskar min hembygd.

På tisdagskvällen hade Wiks restaurang fullt hus och kvällen gick i Barnens dags tecken. Till musikens toner gick nätta flickor och samlade in pengar i sparbössor till barnens fromma. Vid ett bord märktes de som stått för arbetets tunga under festerna bland dem främst generalissimus Josef Herler. De närvarande tackade honom för hans osparda möda vid arrangemangens planerande och genomförande.
Barnens dagsfesterna fingo icke endast i yttre måtto ett lyckat förlopp, Den ekonomiska behållningen blev även god, hjälpverksamheten till förmån för de små i samhället fick en grund att arbeta vidare på. Inkomsterna och utgifterna framgå av redovisning på annan plats i dagens nummer.

Till alla som medverkat till det goda resultatet, som uppnåddes vid firandet av Barnens dag i Nykarleby stad den 15—18 september, riktas härmed ett hjärtligt tack.

Josef Herler, outtröttlig, inspirerande, spridande sagostämning över festdagarna — Seminariets elevkonvent, som bidrog med sitt värdefulla och trevliga program — Nykarleby Idrottsklubb, som välvilligt ställde sina kända förmågor till disposition — lärarinnorna och eleverna, glädjande publiken med sina vackra prestationer — damerna vid serveringen, rutinerat ledda av fröken Andell — fru Sundqvist och hr Finnström, arrangörerna av musikaftonen å Hotel Wik — borgmästare Berger, som välvilligt åtog sig att sköta kassan — fru Fougstedt, som med van hand höll allt tillsammans — Ni alla tack för Eder kärleksgärning, behövande barn till godo.

Stadsstyrelsen.

Från allmänheten

—

Redovisning
över »Barnens dag«.

Nykarleby den 20 sept. 1945.
Å lokalkommitténs vägnar:
Ester Fougstedt.       S. A. Berger.

Förestående redovisning har av oss tillkallade revisorer granskats och befunnits riktig.

R. Blomqvist R. Westerholm.

Nettobehållningen 2 mk 53,030:60 har enligt fastställda grunder fördelats mellan föreningen »Hem åt hemlösa barn r. f.« och Nykarleby lokalkommitté på följande sätt: