Tema Fångföreri

     Till fångförare i Nykarleby länsmansdistrikt har för tre år framåt antagits bonden Fredrik Liljeström.

Fångtransporten

Fåntransporten och behovet av fångförare blev i Sverige/Finland aktuella på 1600-talet. Genom en konstitution år 1624 infördes fängelsestraff som ett alternativ till dödsstraffet.

Under tidigare år försattes man i fängsligt förvar endast i väntan på dom eller dess verkställande. Gäldsfängelse förekom också för obetalda skulder. Från början sköttes fångtransporterna av skjutspliktiga bönder  under ledning av den lokala kronolänsmannen och systemet fortsatte i stort på samma sätt under de följande århundraderna. I Finland fick vi en egen förordning om fångforsling 17.6.1925, som sedan kompletterades med en ny förordning 31.3.1954. I förordningen stadgas att fångförare förordnas för tre år i sänder.

Till fångförarens uppgifter hörde bl.a. att tillhandahålla fången inkvartering och kost samt att transportera denne till domstol eller fängelse i enlighet med uppgifterna i fångpasset. Fångföraren ansvarade också för att fången inte skulle rymma. Därav behovet av märlan på Isakas. Den ovan beskrivna typen av fångforsling tynade småningom bort och överfördes på polis- och fängelsemyndigheterna. Under min tid som borgmästare i Nykarleby 1963–82 sköttes fångtransporterna  helt av polisen.

Det var fråga om att transportera fångarna till och från domstolen, t.ex. från fängelset i Vasa till tinget i Nykarleby och tillbaks till fängelset. Det var inte fråga om något stafettsystem utan samma fångförare skjutsade fången  ända fram. Fångförare fanns inte i varje polisdistrikt, utan de utsågs efter behov av länstyrelsen så, att t.ex. fångföraren i Nykarleby kunde tjänstgöra i flera distrikt. Också fängelserna hade sina egna fångtransporter, i synnerhet för längre resor då man hade egna tågvagnar för fångarna.

Lennart Johansson
(Inf. 2018-03-11.)

*     *     *

Farfars fångförarmärke är numera i min ägo:

Farfars fångförarmärke är en mörkblå emaljerad femuddig stjärna med spetsen nedåt inskriven på vit rund botten. En sådan kallas pentakel. Vidare finns en mörkblå emaljerad ring. Det emaljerade är kullrigt. Kring boettens kant finns en kedja med 21 rektangulära länkar och överst i mitten två ringar som möjligen är handbojor. Diameter 32 mm.

Det svart-mörkgrå randiga bandet är 27 mm brett och 68 cm långt. Märken från spännet finns från ena änden och inåt 22 cm. Hur det burits kan jag inte riktigt förstå, för om det var på armen hade man väldigt grova armar. Förstoring.

På spännet med 2 ”pinnar” finns texten PRIMA. Strålar går som bisektriser i stjärnuddarna. Förstoring.

Förstoring.

*     *     *

Ungefär ett år efter antagandet svors tjänsteeden:

Den 2 februari.

§: 33.

              På anmälan inför rätta kommen tillstaddes fångföraren i tingslaget Fredrik Liljeström, att efter diktamen av rättens ordförande avlägga uti 25 § i lagen angående fångforsling, given den 13 juli 1926 [1954], föreskriven tjänsteed och skulle till bevis här över åt Liljeström utfärda utdrag ur rättens protokoll. Antecknades. Ort och tid förutskrivna.

På häradsrättens vägnar:

Carl Stenfors    
f:d.