En ny diktare

Med poesiboken ”Dräpa näcken” av Lars Huldén har en ny diktare trätt fram. Han är 32 år gammal.

Vid 11 års ålder, då han inskrevs i Nykarleby samskola, började hans strävan uppåt.

Då man får hans poesibok i hand, fäster man sig först vid bokens titel ”Dräpa näcken” och undrar vad uttrycket innebär. Då man läst boken, vet man det. Enligt gammal folklig uppfattning var det näcken som var fullkomlig i framställning av konst, uppfattbar med hörselsinnet. En sådan konst kände Nörråkers Lasse att han inte kunde nå upp till med sin skrivpenna. Därför ger han i lek näcken ett skapligt slag innan han dristar sig framträda som diktare, och av svagheter i diktningen framgår, att en trygghetsåtgärd var behövlig.

Det positiva i denna diktning visar sig i de starka poetiska stämningar, varav läsaren känner sig gripen. Vid ämnesvalet har fyndigt dragits fram karakteristiska drag i allmogelivet. Med skärpa gjorda iakttagelser i naturen lyftas i skildring upp till skär poesi. Även det utvecklingshistoriska skeendet i vår säregna tid och förestående tid, då människan ävlas ta sig upp i stratosfären tas på skämt med och blir dikt. Vackert skildras det som närmast ligger till hands för lyrisk skildring, mänskligt känsloliv. Ordknappheten, fyndigheten i val av ord och skärpan i uttrycken tilltalar.

Rätt och fyndig är fantasidikten om rymdfararen den och den, som uppe i stratosfären tänkes se ned från en amerikansk rymdfarkost på en rimfrostig eller med snöflingor belagd trakt och undrar vad som är under honom:

Om mister So and So
kastar sitt öga ut genom fönstret
på stratocruisern,
vad ser han då?

Mycket ser Mister So and So.

Om han ser
som en grönskande gård
dendär någon fjällat mörtar på,
mörtar eller sikar på,

hur tyder So and So
det mönstret do?

Börjar han kanske slå i sin bok?
Frågar han kanske mej som är klok,
svarar jag honom: Jå —
he är finland
du skådar på.

Om relationerna mellan bonden och kråkan talar en dikt med följande inledningsstrof:

Fastlagstisdasmorron
krängde den första kråkan
oväntat oppe i skyn,
skrek
neråt bonden breve stallet
färska hälsningar från kontinenten
(om du känner nån där din jävel.)

Sällan har man trevligare kväll än när man är hemma och läser Lars Huldéns Dräpa näcken, vi får väl säga hans förstlingsverk i diktning.

A. H.”