Hörnan.

     L j u s  blev julen och det i dubbel bemärkelse. När kyrkklockorna ringde in Julen över stad och land, dansade lätta snöflingor ned och lade sig som ett bländande vitt täcke över den frusna marken. Jättejulgranen på torget strålade som en ung brud, och de många lantärnorna spredo likt Betlehemsstjärnan sin strålglans över bygden. En inramning, som stämde våra sinnen varma och ljusa och skapade en jul i gammal god mening. I den fyllda julkyrkan, där ljusen tindrade och lyste som fromma barnaögon, möttes vi av julens fridshälsning. Den rörde vid själens och hjärtats allra finaste strängar och kom dem att dallra, och vårt sinne stämdes andäktigt vid den hjärtevarma förkunnelsen om krubban och den heliga julnattens mysterium. — Vi samlades kring den tända granen och lyssnade till julens gamla kärkomna budskap och gladdes med barnen över julbockens många och vackra gåvor.
     — Och det hände sig i de dagarna — — —

 

Målvakt (Henrik Wik), december 1936.


Österbottniska Posten
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren:

Torgjulgranen var mörk från julafton till i förrgår, annandagen! Nykarlebybystjärnorna har minskat drastiskt — endast i ett halvt dussin fönster i centrumhöghusen finns sådana. Stångstjärnorna har likaså minskat. På Holger Haglunds gård råder mörker, söder om Juthbacka finns det två, men sen är det slut. I f.d. Eliel Backlunds gårdskvist finns en femuddig liten, samma modell som museets. Sen finns i samma hus som förr de gamla fem och sexuddiga — där folk håller på traditionerna.


Läs mer:
Stadens julgran.
Fler artiklar och notiser ur ÖP.
(Inf. 2004-12-31.)