:
I dagarna är det femtio år sedan nybyggda Frihemmet
och sjukhuset i Nykarleby avsynades. Den 8 augusti 1899 skrev Finlands socialinspektör
Gust. Ad. Helsingius i syneprotokollet i Nykarleby, att det vore skäl för
stadens ledning att grundligt överväga, huruvida man inte här borde
anlägga en fattiggård. Först tio år senare stod frihemmet
färdigt.
Stadsfullmäktige beslöt
den 5 april 1909 att låta byggmästaren K. A. Skrabb från
Gamlakarleby uppföra stadens fattiggård, som den då kallades,
för en entreprenadsumma av 27.200 mk. Bygget skulle vara klart för avsyning
den 1 december. Rådman F. Öhrling utsågs till övervakare
av arbetet. Den 18 december 1909 avsynade arkitekt Stenfors byggnaden, som enligt
notis i ortstidningen befanns vara rymlig och stor men ändå hade kunnat
byggas vackrare och ändamålsenligare, "ehuru väl den ju är
fullt användbar". I början av år 1910 öppnades frihemmet
och i matrikeln finns genast i början upptagna 19 åldringar.
—
1950 ombyggdes frihemmet rätt grundligt, bl.a. installerades värmeledning.
Nu är en del reparationer åter aktuella, säger föreståndarinnan
Anna Vikström [gift Sund] då vi vandrar igenom byggnaden. Nästa
år kommer några rum att repareras, badrum och tvättstugan skall
ombyggas. Ladugården står numera tom, säger hon.
—
Finns här jordbruk också?
— Ja,
11 hektar odling, det är av stadens donationsjord, men sedan några
år tillbaka är jorden utarrenderad. Nu är vi här fyra kvinnor
i arbete: jag är föreståndarinna, fru Liisa Häggblom är
köksa och fröknarna Kerttu Hellsten och Doris Söderholm är
också här. Stadsarbetarna hjälper oss då någonting
tungt — vedplockning etc. — skall utföras.
SJUKAVDELNING
AKTUELL
— Vi har 17 pensionärer
här för tillfället. Nio rum finns att tillgå för pensionärer
och det blir 2—3 i varje rum, men jag vill framföra det önskemålet
att varje pensionär borde ha eget rum. Vi har förresten här fyra
oravaispensionärer, vilka nu vid årsskiftet flyttar över till
det nybyggda hemmet i Oravais. En sjukavdelning är annars aktuell för
vårt vidkommande. Vi saknar en sådan avdelning, som ju skulle behövas
och som är föreskriven i lag. Man diskuterar f.n. möjligheterna
av att bygga en gemensam sjukavdelning för alla Nykarlebynejdens åldringshem.
Ett förslag är att denna avdelning skulle upprättas i anslutning
till Östervall, men därom är ingenting ännu beslutat. —
Frihemmet sorterar direkt under stadens socialnämnd.
SMÅSKOLLÄRARINNA
BLEV KOMMUNALHEMSFÖRESTÅNDARINNA
—
Är det slitsamt att stå för ett åldringshem, frågar
jag.
— Det har sina sidor, det är klart.
Jag är egentligen småskollärarinna men av en händelse kom
jag att vikariera här en tid och så stannade jag och har genomgått
den erforderliga kursen och allt, säger hon småskrattande. Det skulle
tyckas att det är stor skillnad mellan dessa två yrken, men jag skall
yppa, att skillnaden egentligen är tämligen ringa. Ty det finns som
känt många åldringar vilka, blir som barn på nytt. Nej,
det är lika intressant här som i småskolan. I småskolan
skall barnen beredas för livet, här har vi en annan uppgift. Båda
är lika allvarliga. De gamla vi har här är rara och snälla
och nästan undantagslöst fogliga dvs. rättar sig efter reglementet.
Detta kan stundom bli en grannlaga sak.
EMILIA
ÖHMAN HEMMETS ÄLDSTA
En stund senare
sitter vi inne hos hemmets äldsta pensionär fröken Emilia Öhman.
Hon klipper mattväft. Bakom på väggen hänger en gitarr. Hennes
bror som också är pensionär på frihemmet sitter bredvid
med händerna i knäet. F.d. låssmeden Fritz Öhman är
välbekant för det äldre Nykarleby och dess omnejd.
—
Visst är här bra, men då arbetet inte vill räcka till och
då tiden bli lång och då vill man stundom lessna och få
drygt ... men nog har vi bra. Men gitarren fick något fel på
strängarna då blixten slog ned i vårt rum härom sommarn
så vi kan ju inte spela ... Föreståndarinnan lovade att
redan följande dag ordna detaljen med strängarna och jag bad gamla Emilia
spela och det gjorde hon, men faktum var att gitarren numera saknade klang. Emilia
Öhman fyller 93 år 16 januari 1960. Hon är som sagt hemmets äldsta
pensionär. Som tjänarinna har hon vistats i bl.a. Viborg, Petersburg
och Köpenhamn. Köpenhamn var en trivsam plats ...
[Nyårshälsning skickad av Emilia. Öhmans gård.]
GOD
JUL PÅ HEMMET
— Javisst har vi
god jul här säger frk. Vikström då jag tar avsked och önskar
god jul. På julaftonen kommer prästen och håller julbön
och ni ska inte tro att julbocken glömmer Frihemmet. Varenda en får
julklappar och så har vi givetvis extra i matväg och julgran och sånt
där.
— Den andliga underhållningen
är annars betydelsefull här. Församlingens präster kommer
hit och håller andakter, dessutom har vi böcker och tidningar, men
då många har svag syn är det svårt både med läsningen
och sysselsättningen i övrigt. För sådana är radion
en otroligt god vän, säger föreståndarinnan. |
