* * *
Julhälsningar till Forsby-bor
i utlandet
Nu när julen åter igen står för dörren, dristar även undertecknad sig att komma med några anspråkslösa rader i »Klockarlappens» amerikanummer.
Av brev och personliga hälsningar man får från f. d. Forsbybor i främmande länder, framgår tydligt, att hembyn och barndomshemmet intar en central plats i deras tankar. Julen som nu står för dörren, leder ju självfallet allas tankar till barndomshemmet och barnaårens lyckliga jular i hägnet av far och mor och syskon. För Er emigranter är också barndomens jular ett kärt och vackert minne blott, men likafullt har Ni helt säkert ännu en fullt klar bild av all den glädje och lycka Eder barndoms jular bjödo i lyckligt och sorgfritt barndomshem.
Mången av Er som vistats borta från hembyn större delen av livet, har väl också glömt en hel del om gamla landet, och detta kan man inte förvåna sig över. Dock kan väl ingen helt och hållet glömma de stigar, där de första stapplande stegen på den korta jordevandringen togs. Ni där borta i främmande länder som ännu har en grånad far eller mor här hemma, glöm ej bort dem, ty Ni vet inte huru stor glädje en liten brevlapp kan bringa dem i deras ensamhet, glöm inte heller att besvara de brev de med sin av tungt arbete brutna och darrande hand skrivit. En tripp till gamla landet blir väl både dyr och strapatsrik, men Du bästa bysbo i främmande land, gör ändå en kort tripp och hälsa på dina gamla föräldrar, men då skall du göra det så fort du kan medan de ännu äro i livet. Om du uppskjuter resan ännu ett år är det kanske för sent. Kanske modershanden då redan kallnat och kanske fadersarmen också lagt sig till vila. Ja, då får du vid gravkullen i all stillhet viska ett sakta »tack för allt».
Dock skall Ni också helt säkert nu i juletid i all stillhet kunna förnimma känslor, vilka blott kunna födas o. förnimmas vid tankar, som spelar på minnenas strängar kring föräldrarna och barndomshemmet. I detta sammanhang passar det så väl att återge huru skalden så träffande tolkat sina känslor:
Du hemmets jord,
där jag som liten lekte.
Din blotta åsyn (åtanke),
gör min känsla varm.
Där var det modershänder,
ömt mig smekte.
Där blev jag lyft
uppå min faders arm.
[Du hemmets jord av Julius Hammarlund.]
Vi här hemma har väl nog försyndat oss på flera sätt gentemot Er i utlandet, vi har kanske glömt att besvara Edra brev, eller så har vi t. o. m. uraktlåtit att tacka för de många värdefulla paketen Ni skickat oss. Men ett av de löften jag med ganska stor säkerhet vågar framföra i hemmavarande bysbors namn är, att Edra brev och försändelser hädanefter skall bli besvarade. Det tycks falla sig så, — vad det då må bero på, — att Ni skall skriva först, och vi skall besvara breven. Så har det ju varit genom tiderna.
*
Ifall någon av de emigranter, vilka varit borta från hemlandet flera årtionden, önskar höra om vardagslivet i hembyn, skall jag med några rader beröra saken.
Om man med några ord vill omtala livet här, så kan man mycket väl använda den vanliga termen, att allt har sin gilla gång. Detta skulle väl då betyda att ingenting har förändrats här. Livet har dock här liksom annorstädes den egenskapen att det går vidare.
— De gamla har gått bort undan för undan och en ny generation stiger fram. De redan förut små hemmanen har styckats i mindre lotter för att ge bondsönerna tillfälle att gå i sina fäders spår. Dock har moderniseringen av lantbruksskötseln gjort att det nu skördas snart lika mycket på de styckade hemmanen som förut på de ostyckade. Nya tidsenliga ladugårdar av tegel, med alla bekvämligheter har ersatt de förut så vanliga halvt underjordiska stenfähusen. Nya ståtliga boningshus har byggts och gamla omändrats till oigenkännlighet med alla tänkbara bekvämligheter. Att ha vattenledning och slaskledning i ett bondkök betraktas inte mera som någon lyx, utan som en naturlig nödvändighet.
Mejerihanteringen har verksamt bidragit till att höja lantbrukets lönsamhet.
Folket här i byn har också tagit teknikens vinningar och framsteg i sin tjänst. Numera är det ytterst sällan man är i tillfälle att höra slagornas taktfasta dunkande i logen i arla höstmorgonen. Bonden tröskar endast så mycket av sin råg i rian att han får den nödvändiga takhalmen. När nu också moderna torkrior finns för att få den nytröskade spannmålen rensad och torkad, så har den gamla tröskningsmetoden också blivit överflödig. De större jordbrukarna har t. o. m. skaffat sig egna tröskverk och elektriska motorer. I byn finns flera tröskverksandelslag som ombesörjer tröskningen åt den största delen av byns jordbrukare.
Potatisupptagningsmaskinerna har befriat folket från det ändlösa potatisgräftandet, dock inte i alla gårdar, men i rätt så många. Ett flertal gårdar har också skaffat sig kapcirkelsågar, varför vistelsen på liderbacken numera är ett par dagars affär för mången jordbrukare, och „rankohoparna” smälta som smör för solen inför teknikens framfart.
Att bonden insett vilken hjälp teknikens vinningar gett honom, är ju enbart glädjande, ty han har nog minsann fått släpa och slita tillräckligt för sitt leverne förut.
Som av dessa rader framgår, märker Ni väl nog att mångt och mycket blivit annorlunda under den tid Ni varit borta från hembyn. Förändringarna beror ju självfallet på de antal år Ni varit borta. Den som vill veta mera om hembyn och livet här är hjärtligt välkommen hem. Med dessa enkla rader vågar jag innesluta hembyns välgångs- och lyckönskningar till Eder alla i främmande länder, ingen nämnd och ingen glömd,.
God Jul och Gott Nytt År,
önskar Eder hembyn.
|