Hälsning till
       Nykarleby-bor
              i fjärran land

Vi närmar oss åter den helg, som för oss nordbor har en så stor betydelse, julhelgen. Det ligger i den helgens natur, att tankarna då mera än annars går till gamla vänner, till släkt och bekanta, särskilt om de befinner sig långt borta. Ett vackert bevis härpå är de många julhälsningar, som i olika former går till fjärran land. Vi här hemma tror på deras värmande betydelse och vill därför sända er, gamla vänner, vår julgåva i form av en hälsning från hemstaden.

Vi vet att den staden alltfort lever i ert minne med sina små hus och små förhållanden. Kanske den t.o.m. synes er kärare nu, när ni bor där borta, än då ni var här. Den förmådde ej ge er den utkomst, ni behövde, men den ger er minnets skatt. Den skatten vill vi nu ge mera näring.

Vi lever vårt stilla liv här som förr. Vi har inte blivit inbyggare i en industristad eller i en livlig affärsstad. Gatulivet är fortfarande lugnt, köpenskapen måttlig och den allmänna livsföringen genomandas av lugn och ett rätt högt mått av frid.

Så småningom arbetar sig nutidens modernare bosättning, nutidens industri och verkstadssysselsättning dock in. I stadens yttre delar växer den ena moderna gården efter den andra upp. De byggs oftast med centralvärme, vatten, avlopp, kanske elektriska spislar och andra nutidens bekvämligheter, med ett trevligt vittne och med ljusa, luftiga rum. Bland annat håller en räcka sådana gårdar på att växa upp på strandängen ovanom Tullstrand vid norra tullen. Centraldelen av staden har dock inte än förändrats. Man försökte nyligen få till stånd ett större hus med lägenheter för 15—20 familjer, men det visade sig att intresset inte hann till. Det blir dyrt att bygga nu i vårt land och inkomsterna är fortfarande låga i vår stad.

Allt flere av stadsborna får dock småningom arbete i industrier och verkstäder. Åtskilliga arbetar i Joupers fabrik på Nygården eller hos firman Gyllenberg i Forsby, i smärre verkstäder i staden, ja, någon arbetar t.o.m. i Jakobstad, dit de moderna bussarna kör många gånger om dagen och på en liten stund, c:a 20—25 minuter. Den kanske största förändringen i stadens liv är just den livliga samfärdseln. Många tiotal bussar stannar från ½7-tiden på morgonen till 11-tiden på kvällen vid den bekväma busstationen på torget, man kan snart sagt när som helst på dagen ge sig av på en snabb och rätt bekväm resa norrut eller söderut. Tåget har i stället blivit utan resenärer och indragits, så att endast godståg kommer till vår järnvägsstation.

Nya släkten växer upp i hemstaden, nya invånare flyttar in hit från annan ort, stadsungdomen söker sig som förr bort till någon ort där mera arbete och bättre förtjänst bjuds. De äldre finns dock till största delen kvar, ehuru döden enligt naturens ordning kräver sin skörd bland dem. De minns er, de äldre, och de sänder en hälsning. De hoppas att ni skall få en god helg, värmd av vackra minnen från er gamla hemstad. De hoppas att ni skall må bra och ha framgång i ert nya fosterland, men hoppas samtidigt att ni minns era vänner här hemma, att ni kanske t.o.m. kommer och hälsar på dem och er hemstad ännu en gång i livet.

God jul och gott nytt år!