Österbotten.

NYKARLEBY.
Avtäckning
av minnestavlor på Karleborg
över stupade krigare.



Senaste söndag kl. 2 på dagen avtäcktes på Karleborg genom en enkel, men värdig högtidlighet tvenne minnestavlor över de 8 unga män från vår stad, som givit sina liv för fosterlandets frihet och dess värn år 1918 och under vår sista stora kamp 1939—40.

Festsalen var enkelt och anslående dekorerad; de två minnestavlorna voro garnerade med en krans av granris, och under dem på ett altare — inhöljt i Finlands flagga och prytt av hortensior — fyra levande ljuslågor, varje låga symboliserande en fallen krigare. Vid talarstolens fot låg den krans av vita Iris, som efter avtäckningshögtidligheten skulle nedläggas vid hjältegraven.

Före den solenna och vackra avtäckningsaktens början inträdde stadens tvenne skyddskårsorganisationers fanborg och ställde sig i fonden på vardera sidan om den smyckade talarstolen. Vid 1918 års minnestavla stodo tvenne frontkämpar från 1918 års frihetskamp. Som hedersvakter vid 1939—40 års tavla åter tvenne vapenbröder från vår senaste heroiska kamp.

Efter avsjungande av psalmen »Bevara Gud vårt fosterland«, bestegs talarstolen av lokalchefen för Nykarleby skyddskår, skyddskårsofficeren O. Holmqvist. I korta och manliga ord erinrade talaren om de tunga offer vårt land genom tiderna fått ikläda sig i sin roll som den västerländska kulurens yttersta utpost mot öster; hur samma generation ofta fått uppleva tvenne krig mot samma fiende. Talaren bragte i erinran den sista tiden: 1918, året för Finlands frihetskamp, som trots att det fylldes av stark fosterländsk gärning, kvarlämnade en känsla av bitterhet. Åren 1939—40 med ett enigt sammansvetsat folk, fortsatt heroisk kamp för sin frihet och sin existens. Vardera kampen krävde sina tunga offer även för vår stad. Den tunga sorgen dövades endast av vetskapen om, att alla dessa unga män från vår hemstad gjorde sin plikt intill det sista, när fosterlandet kallade.

Talaren slutade med följande ord »Nykarleby skyddskårer och Nykarleby Lotta-Svärd avdelning ha velat för alla tider hugfästa minnet av dem, som i trogen pliktuppfyllelse gåvo sina liv för vårt lands frihet och självständighet antingen det skedde 1918 eller 1939—40. Deras namn inhuggna i marmor, skall från släktled till släktled mana envar, som träder in här, att liksom dessa fallna hjältar, troget göra sin plikt mot fosterlandet, på vilken post han än blir ställd, vare sig det gäller att under fredens värv arbeta för dess materiella och andliga förkovran eller att under ofärdens dagar med vapen i hand kämpa för detsamma. Och dessa två tavlor, bärande årtalen 1918 och 1939—1940 skola tillika slå en brygga över alla meningsskiljaktigheter. Om vi alla följa denna maning, då kunna vi ännu hoppas på en ljus framtid för detta land, som genom allt vad det kostat oss nu blivit oss endast dyrare och kärare. I detta hopp bjuder jag täckelset falla.«

Omedelbart etter de täckelset fallit, framsade skyddskårssoldaten Torkel Rajander PrinsVilhelms gripande dikt Rättfärdighet, varefter skoleleven Nils Holmqvist på piano utförde Sibelius »Finlandia«. Den vackra och värdiga högtidligheten avslutades med Vårt land.


Uppvaktning vid krigargraven.

Efter avtäckningens slut skedde uppvaktning vid hjältegraven, där kapten E. Miller, efter det psalmen Vår Gud är oss en väldig borg sjungits, höll ett kort tal, i vilket han framhöll vikten av inre enighet, och hur minnet av våra stupade manade och förpliktade därtill.

Minnestavlorna på Karleborg äro ritade av arkitekten Tor Erik Herler och utförda i vit marmor på Gamlakarleby Stensliperi. Medlen till bekostande av dessa tavlor insamlades redan under kriget och då för våra kämpande soldater. Nu tillföllo de dem, som aldrig kommo tillbaka.

Tavlorna upptaga följande namn jämte ort och datum när de ljöto hjältedöden:

1918
Carl Björklund
Rafael Heikel
Väinö Kisor
Kristoffer Söderman

1939—40
Antimus Hellstrand
Erik Lang
Rudolf Prüss
Gustav Rajander

 



Österbottniska Posten nr 22/1941.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Minnestavlorna, där det även finns fler länkar till anknytande artiklar.
(Inf. 2004-01-20.)