|
Vildsint knivhuggning på Källbacken.
Natten mot lördagen blev en arbetare från staden livsfarligt knivhuggen.
Några finsktalande män hade på kvällen suttit tillsammans på ett ställe på Källbacken, varvid även några dryckesvaror inmundigats, dock ej så mycket att männen varit i högre grad berusade. Då de begav sig bort uppstod emellertid av hittills okänd anledning slagsmål på gårdsplanen mellan arbetaren Herman Koskinen från staden och arbetaren Eeli Eskil från Lappajärvi, som den senaste tiden vistats i Nykarleby landskommun. Härvid drog den sistnämnde kniv och tillfogade Koskinen flera livsfarliga hugg. Slagsmålet fortsatte ännu ute på gatan, Koskinen erhöll åtminstone sex knivhugg som träffade honom i bröst, rygg och armar och mage. Ännu då den sårade omhändertogs av ett par kamrater för att föras till sjukhuset, tilldelade Eskil honom ett hugg i ryggen. På sjukhuset befanns att Koskinen även erhållit hål på tarmen. Hans rock var dessutom alldeles söndertrasad av knivhugg som ej trängt djupare in. Möjlighet för att han skall tillfriskna förefinns dock.
Arbetaren Eskil, som erhållit endast några knytnävsslag i ansiktet, häktades omedelbart efter dådet. Förberedande förhör har hållits, men måste vidare undersökningar i saken uppskjutas på grund av Koskinens hälsotillstånd. De uppgifter som hittills lämnats är i vissa delar motsägande. Det förefaller som om orsaken till slagsmålet varit något gammalt groll.
|
Nr 5/1945.
Målet mot arbetaren Eeli Eskil och Herman Koskinen beträffande det tidigare nämnda slagsmålet och knivhuggningen på en gård i Källbacken förevar på måndagen, men uppskjöts till följande måndag på grund av att slutgiltigt läkarutlåtande ännu ej kunnat erhållas.
Vid förhöret förklarade Eskil, att Koskinen varit angriparen. Koskinen skulle ha passat på Eskil vid trappan, då denne som sista man kom ut, och tillfogat honom knytnävsslag i ansiktet samt slutligen kastat honom omkull på gårdsplanen och sittande över honom fortsatt misshandeln, varvid Eskil fått fram sin kniv och begynt värja sig, enligt egen uppgift i självförsvar.
Koskinen vårdas fortfarande på sjukhus.
|
Nr 6/1945.
Senaste måndag avkunnades slutligt utslag i målet mot arbetaren Eeli Eskil och Herman Koskinen angående tidigare nämnd knivhuggning och slagsmål. Koskinen som alltsedan slagsmålet varit intagen på härvarande sjukhus, närvar nu personligen i rätten och företedde han slutligt läkarintyg, av vilket framgick att ett av de honom tilldelade knivhuggen varit av livsfarlig beskaffenhet, varför rådstuvurätten fann rättvist döma Eskil för excess i nödvärn att hållas ett år i fängelse samt att till Koskinen utgiva särskilda ersättningar för sjukhus- och läkarkostnader. Koskinen åter dömdes för lindrig misshandel till 400 mks böter. |
Nr 9/1945.
Österbottniska Posten nr 5, 6 och 9/1945.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren:
Herman K. som var gift med Betty Koskinen, hade hela sitt liv varit grovarbetare. Storvuxen och kraftig som han var, tillika godmodig, hade han alltid åskådare i småpojkar som såg honom spetta och drilla stenar som skulle spräckas eller flyttas.
Ett förfarande som tillämpades av myndigheterna, ännu under ryska tiden, var att tvångsflytta arbetslösa till platser där myndigheterna hade stora arbetsprojekt på gång. På det sättet hade Herman hamnat till Murmansk. När revolutionen i Ryssland bröt ut kunde de till tvångsarbete kommenderade återvända, och Herman lär ha gått till fots från Murmansk till Nykarleby, för att upptäcka att hans plats i gården på tomt 16, hade upptagits av sergeanten Popoff. Denne hörde till de soldater, som satt i fångläger 1918 i seminariet och han hörde även till kommittén som krävde bättre mathållning i fånglägret. Hela kommittén avrättades vid Svedlins kyto, den 2 mars 1918.
Herman fortsatte som grovarbetare i Nykarleby och avled den 2 april 1954. |
|
