Skall Nykarleby få ett unikt museum?

I en gammal småstad som Nykarleby finnes ännu mycket värdefullt bevarat i fråga om möbler, dräkter och föremål, vilka nödvändigtvis borde räddas. Rätt utnyttjade skulle de ge senare släktled en god föreställning om de gamla borgarsläkternas hem, vilka det ena efter det andra blivit upplösta. Tankarna på att förvärva en gammal gård för att där inreda ett borgarhem är icke från i går. I början av 1920-talet erbjödo sig ättlingarna till en gammal Nykarlebysläkt att donera en sådan gård med inredning till Nykarleby stad. Man fruktade dock för att underhållet av gården skulle bli alltför betungande för staden.

Som bäst är denna fråga åter särdeles aktuell. I Nykarleby finnas ett par gårdar, som ha ett visst historiskt värde och som väl skulle lämpa sig för ändamålet, men de böra inlösas. I kretsar av intresserade och i stadsstyrelsen har planen många gånger diskuterats och prövats. I september detta år var frågan före i stadsfullmäktige. Flertalet av dess medlemmar ansåg, att staden borde inköpa en sådan gård att inredas till museum. Men man efterlyste samtidigt en förening, som gratis skulle få mottaga gården och som skulle anförtros uppdraget att förverkliga planen och i fortsättningen svara för underhållet av gården och skötseln av museet. Skall tanken kunna förverkligas fordras nu, att en förening kommer tillstånd.

Tidpunkten är lämplig och förutsättningarna särdeles gynnsamma. Säkra garantier finnas för att åtminstone 5 rum skulle kunna inredas med vad som redan finnes samlat. Nuvarande och f.d. stadsbor vore villiga att överlåta möbler, kläder och enskilda föremål. En känd gammal stadsbo, sakkännare och stor samlare, vore villig att till det blivande museet förära sina synnerligen dyrbara och värdefulla samlingar, en del omedelbart, annat vid en senare tidpunkt.

Nämnda person har också framkastat ett märkligt förslag. Ett museum i vanlig bemärkelse borde icke sättas upp, utan den påtänkta gården borde inredas som ett möjligast stiltroget borgarhem i Nykarleby i medlet av 1800-talet. För tiden karakteristiska ugnar av kakel ha tagits till vara vid ombyggnad av gamla gårdar, och dessa ugnar skall muras upp i museet. En salong kan möbleras i vitt, ett rum i biedermeierstil och en matsal i allmogestil. Samtliga möbler ha tillhört nykarlebysläkter. I ett rum skulle halva hundratalet dräkter från samma tid jämte mängder av textilier ställas ut. Dräkterna ha ägts och burits av nykarlebybor, och textilierna äro av nykarlebydamer konstförfaret utförda handarbeten. Nykarlebyborgarna voro för det mesta handelsborgare. Ett kontorsrum kunde inredas, och där skulle affärs- och skeppshandlingar, stammande från det grundfeldtska handelshuset, ordnas upp och förvaras.

I vår stad finnes sedan några år tillbaka början till ett vanligt museum, ett hundratal föremål. Dessa kunde få plats i något mindre rum i den tilltänkta museigården. Men planerna på att i Nykarleby inreda ett stiltroget borgarhem, och icke ett vanligt museum, borde fullföljas.

Kan en museiförening på en liten ort rå med alla dessa uppgifter och i fortsättningen svara för ekonomien? Representanter för stadsstyrelsen ha i samråd med stadens museinämnd försökt pröva den saken. Kommer en museiförening till stånd och röner den tillräcklig anslutning och stöd, kommer den helt visst att klara uppgiften. Museumet skulle i synnerhet sommartid locka besökare, och genom att anordna museifester med förevisningar och dräktparader skulle föreningen helt säkert få värdefulla tillskott till sin kassa.

I dag om en vecka eller fredagen den 24 november kl. 19,00 hålles ett allmänt diskussionsmöte i rådhuset. Där skall denna museifråga ingående diskuteras och, om tillräckligt intresse förefinnes, beslut fattas om bildandet av Nykarleby museiförening. Undertecknade vädja härmed enträget till alla nykarlebybor, att de fulltaligt måtte infinna sig till detta möte. Genom enighet och intresse har man här klarat svårare uppgifter. De nu gynnsamma förutsättningarna för skapandet av ett sådant unikt museum böra vi utnyttja. Vi våga också räkna med stöd och intresse för planen från de f.d. ny karlebybors sida, vilka befinna sig på andra orter eller i främmande land.

Kommitterade.


Österbottniska Posten nr 46/1950.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
En förklaring.
Nykarleby museum i kapitlet Fakta.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2007-12-05, rev. 2007-12-05.)