ÖSTERBOTTNISKA POSTEN 70 ÅR.

[1952]

På 1880-talet var tidningarna i vår landsända synnerligen fåtaliga. När då mångfrestaren och kraftkarlen, kantorn J. W. Nessler på sommaren 1881 skaffade ett tryckeri till Nykarleby och på senhösten drog upp planerna att utge en tidning i denna stad var detta en stor händelse ej endast i staden utan i hela mellersta Österbotten.

I medlet av december förebådade ett provnummer, N:o 0 av „Mellersta Österbotten“, denna tidnings födelse. Dess första nummer utkom den 5 jan. 1882. Redaktör var då pastorn Johannes Bäck, under vars egid bladet blev ett kyrkligt och lokalt veckoblad för Nykarleby, Jakobstad o. Gamlakarleby. Redan i provnumret och senare i det första numret betonades kraftigt tidningens kyrklig-religiösa ton, väl begripligt, då en kyrkans man skötte redigeringen. Men detta sammanföll väl med tidens anda och läsekretsens läggning. Redaktören Bäck tog med allvar och förmåga på sitt arbete och skaffade även den nya tidningen en god medarbetarskara bl. a. innefattande statsrådet Z. Topelius och den välkände Anders Svedberg. Även i bygderna fick tidningen ivriga medarbetar och blev verkligen en banbrytare inom sitt då vidsträckta spridningsområde.

Pastor Bäck var dock, som då ej var ovanligt, fennomansk intresserad och råkade, trots att tidningen ej bedrev agitation, ut för talrika vedersakar. När året var slut, tröttnade han på grälen och tidningen fick en ny redaktör i lektorn Max Strömberg, som dessutom hade lokalredaktörer i Jakobstad och Gamlakarleby. Andan i tidningen blev ytterligt svensk och den omdöptes till Norra Posten. Under denna tid ingick nyhetsnotiser från hem- och utlandet i något större mängd än förut. Dock saknades ej lokalartiklarna och bl. a. ingick då de första alstren av Gånge Rolfs, V. K. E. Wichmanns, penna. Förhållandet mellan redaktionen och tidningens ägare kantor Nessler var dock ej det bästa under året och resulterade slutligen vid årsslutet att Österbottniska Posten uppstod.

Pastorn Johannes Bäck.

Som redaktör anställde kantor Nessler Anders Svedberg, som skötte tidningen med intresse och med talrika, vitt spridda medarbetares hjälp. Norra Posten fortsatte och konkurrerade en tid i Nykarleby, men flyttade senare till Gamlakarleby. För Jakobstad förblev dock Ö. P. länge framåt det enda lokalorganet. Svedberg kvarstod som redaktör till början av 1889, men mattades i det arbetet till följd av andra och för honom större intressen. Hans son John Svedberg skötte redaktionen några månader, men under fem år framåt saknades egentlig redaktör. Bladet sköttes till stor del av ägarens ej mindre energiska maka Matilda Nessler med bl. a. lektor Hedström och Gånge Rolf som lokala krafter.

För staden vägande frågor diskuterades ivrigt under denna period, bl. a. järnvägen och Gånge Rolfs skötebarn brandkåren.

Från år 1904 skötte seminarielektorn, dr K. J. Hagfors redaktörskapet. Han nedlade mycket arbete på tidningen. Redaktören var god kåsör, stuvade skickligt om nyhetsmaterialet i en för ett veckoblad lämplig form och skaffade medarbetar, som skrev artiklar av värde. Dr Hagfors satt på redaktörsstolen i åtta år, men förblev till sin död en synnerligen uppskattad kåsör i bladet. Än i denna stund omtalas Kurres omtyckta krönikor i staden och bygden.

Efter honom var överlärare Hjalmar Björkwall redaktör till år 1920. Han fortsatte i viss mån i K. J. Hagfors stil och ägnade sitt tidningsarbete stor omsorg. Bygdens liv och strömningarna ute i världen belystes i den mån utrymmet gav möjlighet.

Efter det konstförvanten Joel Nilsson med omsorg och lokalt intresse redigerat tidningen i två år, övertogs redaktionen 1922 av bankdirektör Einar Hedström. Han hyste ett varmt intresse för Ö. P., Hans vältränade och flytande penna satte stora märken i spalterna och hans arbete uppbars av sann lokalpatriotism, god kännedom om ortens och bygdens förhållanden och rörligt intellekt. Som huvudredaktör kom han att kvarstå längre än någon annan, d. v. s. ända fram till våren 1945. På grund av bristande tid överlämnade han dock redaktörsskapet för långa perioder åt vikarier. Bland dem må främst nämnas skolföreståndaren Ture Granqvist, som nedlade ett synnerligen förtjänstfullt arbete på bladets skötsel under en lång följd av år. Hans orädda och rakryggade hållning gjorde att redaktörsskapet under krigscensurens tid ingalunda blev någon sinekur för honom. Kunnig och väl förfaren redaktör var också läraren Johannes Åbonde. — Båda har fortfarande efter det aktiva arbetet i bladet medverkat med både notiser och artiklar i aktuella ämnen liksom även bankdir. Hedström till sin död.

Bankdir. Einar Hedström.

Talrika sommarvikarier och tillfälliga redaktörer gjorde under denna tid sin insats på redaktörsstolen, bland dem lärarna J. L. Birck, Elias Johansson, Alex Björklund och Henrik Wik. — den sistnämnda bidrog med omtyckta kåserier i HÖRNAN långt senare och ända till sin död.

Från år 1945 har sparbanksdir. Karl Finnström redigerat tidningen så vitt möjligt med dess karaktär av lokalorgan som ledstjärna. — Intresserade bygdeskribenter, huvudstadskorrespondenter och andra medarbetare finns fortfarande, men tidsandan är ej mera densamma för en tidning som utkommer endast en gång i veckan. — Tidens jäkt, den blixtsnabba nyhetsförmedlingen till snart sagt alla hem, det allmänna livets politisering är faktorer som vill dra vågskålen till lilla Ö. P:s nackdel. — Trots detta måste man forfarande anse att Österbottniska Posten har en mission att fylla. Den läses alltfort med intresse i hemmen i vår bygd och av Nykarleby-bor i fjärran.

Österbottniska Posten vill på sin 70-årsdag framföra sitt varma tack till alla sina forna och nuvarande medarbetare, nära och fjärran, och till alla dem som skänkt den sin förståelse. Klockarposten är gammal, men den vågar tro att den ännu ej överlevt sig själv.

Folkmängds-        
              förändringar

under år 1951 i Nykarleby stadsförsamling.
      Födda 4 m. och 3 kv. =7, av vilka inga utom äktenskapet. Döda 7 m. och 11 kv. = 18, av vilka den äldsta en kv. 91 år. I lungsot avled en person. Äktenskap ingicks 8 och upplöstes 5 därav 5 genom döden och inga genom skilsmässa. Inflyttade 31 m. och 36 kv. = 67. Utflyttade 19 m. och 29 kv. = 48.
     Folkmängden i församlingen ökades med 89 personer och utgjorde vid årsskiftet 1297 personer, av vilka 644 m. och 653 kv.