N y k a r l e b y.
——
Seminariets avslutning.

Nykarleby seminarium avslutade den 8 juni sitt 73 läsår. Detta läsår har såtillvida varit märkligt, att det varit det första av normal längd sedan läsåret 1938—39. Ett talande vittne om mellantidens händelser och om tidigare ofärd är den minnestavla „För fosterlandet“, som nu uppsatts i seminariet. Tavlan upptar namnen på alla vid seminariet inskrivna, som stupat sedan år 1918, sammanlagt 38 namn. Den uppsattes dagen före avslutningen och är mycket vackert utförd i marmoritglas [opalglas].

Till avslutningen var salen smakfullt dekorerad med blommor. Det värdiga och gedigna programmet inleddes med psalmen 401, 1:sta och 3:dje verserna, varefter direktor Hans F. von Schantz höll bön i anslutning till pingstdagens evangelitext. Han betonade särskilt att alla de, som valt lärarens kall, behöva andens ledning och upplysning till självkännedom och Gudskännedom. Efter bönen talade direktorn om den nya minnestavlan och de bortgångnas minne hedrades genom uppstigning, varefter man gemensamt sjöng en vers av psalmen 310.

I programmet följde uppläsning av seminaristen Karl Eklund och trenne sånger av seminariets kör. Bland sångerna fäste man sig särskilt vid Pilgrimskören ur Tannhäuser, vilken förtjänstfullt framfördes till orkesterackompanjemang.

Under den följande pausen bereddes de närvarande tillfälle att se på utställningen av slöjdsalsalster och teckningar. Det var överallt välgjort arbete som utställdes. Mycket intressanta voro „Teckningsklubbens“ teckningar och olika prisuppgifter. Vid samma tillfälle voro arbetsböcker i olika ämnen framlagda. En del av dessa böcker voro verkliga konstverk ifråga om bildmaterial och genomsnittet visade att moderna principer tillämpas vid undervisningen.

Efter pausen följde en gymnastikuppvisning av kl. I på sportplanen. I sina blå byxor och vita tröjor gjorde gymnasterna ett mycket tilltalande intryck. Seminariets stråkorkester inledde programmets senare avsnitt inne i salen. Det goda samspelet och den rena tonen visade att lektor Ahlbeck nedlagt ospard möda i sitt arbete. Vid stipendieutdelningen utdelades 15 stipendier åt förtjänta elever, bl. a. för första gången ur „Under krigen 1939—44 stupade seminaristers minnesfond“. Fonden har hopbragts genom medel, som hela seminariepersonalen insamlade krigsvintern 1939—40 (9.200:—), genom konventets insamling 1940—44 (1.250:—) samt under genom detta läsår företagen insamling bland eleverna (9.450:—). Fonden uppgår nu med räntor till c:a 22.000:— och enligt bestämmelserna utdelas räntan åt elev, som blivit lidande genom krigen 1939—40 och 1941—44.

Vid dimissionen erhöll följande fyra lärarkandidater dimissionsbetyg: Tryggve Holmström, Degerby, Åland, Nils-Ole Nordström, Vasa, Torsten Nordström, Sottunga och Mauritz Nyman, Korsnäs. Direktorn talade manande ord till de nya lärarna och talet besvarades av läraren M. Nyman.

I sitt avslutningstal tackade direktorn t. f. lektorn Ossian Söderström för hans goda och samvetsgranna undervisning. Det var med uppriktig saknad kollegerna nu togo farväl av honom. Konventet överräckte en bokgåva åt lektor Söderström som ett uttryck för den tacksamhet eleverna kände gentemot sin lärare. Direktorn tackade vidare sina medlärare för det goda arbetsresultatet och de uppslag och initiativ kollegerna framställt. Han vände sig särskilt till seminariets trädgårdsmästare och omnämnde de storartade arbetet han nedlagt i prydandet av klassrummen med blommor. Kosthållerskan, frk. Boman, blev även avtackad för det oförlikneliga sätt, på vilket hon skött internatseleverna. Vaktmästaren fick också han en eloge för den renlighet och värme som rått i klass- och verkstadsbyggnaden. Slutligen riktade sig dir. till eleverna och önskade dem god sommar, varefter betygsutdelningen ägde rum i de skilda klasserna.

Under läsåret har sammanlagt 72 elever varit inskrivna, 63 elever uppflyttades direkt, 6 erhöllo villkor och en elev kvarstannade i sin klass. Medräknas de fyra utdimitterade lärarna var elevantalet vid läsårets slut 70.

[Seminariet i kapitlet Fakta.]

*     *     *

Kopian var tagen för texten om minnestavlan, men förutom referatet från seminarieavslutningen fanns det även en del annat intressant på densamma: