Rabalder kring en skylt.


Den på landsvägen befintliga vägvisarskylten till Kuddnäs har i Neger-krönikor i Wasabladet gjorts till föremål för omnämnanden, som för allmänheten låter saken framstå såsom en synnerligen invecklad historia.

Saken är mycket enkel. Sedan en olyckshändelse kullstörtat vägvisarstolpen och skyltplåten därvid ramponerades, återställdes den i det skick det var möjligt, för att ej skylt skulle saknas, tills ny sådan hunnit erhållas. Skylten var i detta skick hel, ehuru bucklig, och inskriften fullt läsbar, tills plåten för en kort tid sedan åter ramponerades. Emellertid hade för länge sedan en ny skylt beställts, vars färdigblivande enligt leverantörens uppgift fördröjts på grund av brist på lämpligt material. — [Efterkrigstidens varubrist tycks ha gjort sig påmind inom de mest skilda områden.] Då den blir färdig, är dess tillkomst sålunda icke någon som helst följd av Wasabladets påpekanden eller utomstående personers ingripanden. Den enkla skyltfrågan, som med några ord kunnat klarläggas vid en förfrågan direkt till Kuddnäs, har med den behandling den fått blåsts upp till en historia, däri spökar Nykarleby stad, Nykarleby landskommun, stadsdirektören, Sankt Byråkratius, Sv. Österbottens kulturförbund, Bottniska dagarna, ett antal icke namngivna eventuella donatorer m. m. Det är f. ö. med glad förvåning man antecknar det plötsliga intresset för Kuddnäs ofta beträngda ekonomi, om vilken Topeliusstiftelsens ordf. dr. Paul Nyberg i en av sina böcker frågar, vad österbottningarna själva göra för detta skaldeminne; köper vykort.

————

Skylten vid Kuddnäs.

I Wasabladet av den 31 juli berättade Neger i Dagboken att en „inföding“ från Nykarleby per telefon med 100 proc. riktighet förklarat, vem som slutligen svarar för Kuddnäs och vad därtill hör. Nykarlebybon tillade, enligt Neger, att den omtalade skylten, för vilken han uppriktigt skäms som god Nykarlebybo, nu sedan den råkat ut för offentlighetens strålkastare, absolut säkert kommer att bli korrigerad samt att minst 10 personer redan anmält sig villiga att på egen bekostnad skaffa en ny skylt och att stadsdirektören, som är dansk och alltså vet hur man sköter turistdetaljer i kulturländer, också säger att det kliar i fingrarna på honom, ehuru han som stadens officiella person inte riktigt kan blanda sig i saken.

I egenskap av ledamot i Topeliusstiftelsens lokalkommitté ber undertecknad få meddela att efter Negers första inlaga i saken daterad den 28 juli kommit till min kännedom, framfördes ifrågavarande klagomål till lokalkommitténs ordförande hr Einar Hedström, som ansvarar för dylika reparationer. Efter det jag erhållit den tillfredsställande förklaringen, som av hr Hedströms inlaga här ovan framgår, ansåg jag saken utagerad. Det är allt jag företagit mig i rabaldret. Vad som härutöver i Wasabladet av den 31 juli skall gälla som stadsdirektörens uttalanden är en mystifikation, som endast den „tillrättaläggande“ nykarlebybon får svara för.

Nykarleby, den 5 aug. 1948

J. Mouritzen


Österbottniska Posten nr 32/1948.
Lars Pensar tillhandahöll.



Kuddnässkylten anno 2005.
Foto: F.L., den 17 juli.

 

Läs mer:
Skylten anno 1946.
Kuddnäs i kapitlet Fakta.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2004-11-03, rev. 2012-01-11 .)