Folkskolorna. Skolstyrelsen har godkänt det av direktionen för Forsby folkskola i Nykarleby landskommun den 26 maj 1933 förrättade val, medelst vilket läraren Ragnar Fridolf Dahlstedt utsetts till lärare på två provår vid sagda högre folkskola. Tjänsten tillträdes den 1 aug. 1934.
Direktionen för Forsby folkskola har till t. f. lärare vid skolan under läsåret 1933—34 antagit läraren Ragnar Dahlstedt. Till t. f. lärare vid Haddom högre folkskola utanför Lovisa har antagits lärarkandidaten Viking Tallgren från Liljendal.
[Dahlstedt blev sin skola trogen till pensionen och bodde söder om Rummelbacken.]
Sjöfarten. Den 19 augusti inkom tyska ångaren Alexandria, 939 r. t. kapten W. Ecker. Lastade för firman Karl Nars. Avgick till Königsberg den 21 dns.
Marthadagen på Folkhögskolan söndagen den 27 dennes bjuder på ett omväxlande och rikhaltigt program, upptagande föredrag av lektor Holmqvist och doktor Strömbäck, melodram av Josef Herler, musiktrio m. m. Allmänheten är välkommen.
Bitar och stumpar.
Siminarjum ha byrja ga, det blir man livligt påmind om både i bokhandeln och på Seminariegatan. Där det förut varit stilla, har det blivit liv och rörelse. Detta är ej enbart angenämt, ty för Betlehems bebyggare betyder det också det första hösttecknet. Och höst det är mörker, rusk och storm och slask. Huadå!
Va ä' he fö siminarjum egentligen för kvarn? frågade en gång en landsgumma sin kära gubbe. Int ä' he na kvän, hä ä en storan separator och gräddan ä den färdiga folkskolläraren, veit int tu he, svarade gubben förargad. Nu är lärarseparatorn åter i full gång. Det värsta är, att det kommit för rikligt med grädde de senaste åren. Man borde kanske dra till gräddskruven, en smula, och det gör man förresten i någon mån. Men kanske man kunde vrida till en aning hårdare, i synnerhet när det gäller befolkandet av förut något överfyllda rum.
*
Heil Kalsta! Herää Suomi! är ropet för dagen bland Lippos eftersägare. När inte nazismen i Lappo form ville gå, utan blev ett Mäntsälä, försöker man nu med Hitlers lära i Kalsta form. Kosolaformen sprack vid gjutningen. Skillnaden mellan Kosola och Kalsta är väl hårfin. Båda vilja omstörta den lagliga och demokratiska styrelseformen. Båda böja knä för Hitler och Musse. Den ena visserligen med kniven i hand och fosterlandet i mun, men med Lappo inom parentes. Båda vilja upphöja våldet till styrande princip.
Kalsta försökte lista sig in i riksdagen och likaså hans svenska eftersägare i Nyland, löjtnant Oljemark, dock icke den av Betlehem, men båda samlade endast ett fåtal röster, vilket tystade munnen en tid. Det plägar så gå. Nu sväller kammen igen, ty fosterlandet måste frälsas, deklamerar man.
Även Vasa har fått sin Kalsta. Ja, han är väl inte riktigt Kalsta av Vasa utan av Korsholm. Herr Evert Kull har översatt »herää Suomi» och går nu omkring ropande »Hell Finland!» kanske i skyddskårsuniform, så han rakt kan bli hes. I Österbottens Dagblad för tisdagen får Österbottens bönder en vänlig inbjudan att börja ropa Hell Finland för att hjälpa nazisten Kull. Annars tröttnar han. Uppropet innehåller några granna glosor och t. o. m. Engelbrekt och Gustav Vasa har tagits med, men de betacka sig nog för sällskapet. Få se om Österbottens frihetsälskande bönder låter slå sig i bojor av hitlerianerna? Nej, den tanken är redan ett hån mot bönderna. Och dem håna vi inte. De samla som bäst in vinterföda åt oss alla. Betlehem har också fått sin Hitler-Kalsta. Men han går omkring och säljer »Hakkorset», det är hitlerianernas eller bättre herääsuomianernas språkrör. Ty rörelsen lär också ha ett sådant rör. Vår Hitler hör visst till de stilla i landet och vaknar snart ur sin villfarelse, få vi hoppas, så vi förtiga hans namn. Annars lär språkröret särskilt lova att utrota de kooperativa företagen, och det kan ju för somliga smaka lakrits. Underligt ändå vad en del folk fort är färdigt alt hurra.
*
Luffarskrået har de senaste dagarna visat stor livaktighet. Men det är nästan, som om även det skulle urarta. Här om dagen kom en yngling från Pensala med vrickad vrist på vindtrampad klack och foten våt, så det sad' smack och ville ha ett par avlagda skor. Vårt goda hjärta rördes, ty ynglingens far hade dött föregående dag, och han måste ju fara hem och begrava den döde, och vi sökte fram ett par halvnötta »fjälabåtar», och ynglingen tackade djupt rörd. Det var då äntligen en tiggare, som uppskattade den ringa gåvan.
Men den ynglingen kunde sin läxa. Han lär ha fått flera par skor den dagen, och alltjämt haltade han fram på sin vinds trampade klack och med foten våt så det sad' smack. — Samma dag tillhandlade sig en viss skomakare i staden flera halvnötta par skor. Slikt skämmer marknaden för ärliga tiggare. |
